Ensamma föräldrar - vilka hjältar ni är!

känns bara inte så ibland, har en på 9 månader och en på 5 år, båda på heltid och ja, det kan vara tufft när man själv mår dåligt, men man blir van, blev tack och lov inte sååååå sjuk än, men har problem med lederna, vilket gör att jag har mycket ont av att gå, lyfta och bära. Passar inte bra med barn, men det finns ju inga alternativ, så man biter ihop.

Man får helt enkelt göra det. Det är jobbigt, minns en gång när jag som ensamstående var magsjuk, jag tog en madrass och la mig på golvet i sonens lekrum, tog med honom, en massa frukt, kex och riskakor,saft, vatten osv, en hög dvd-filmer och blöjor, våtservetter och en spyhink.
Sen stängde jag in oss. Sonen var då 1,5 år, han var inte sjuk första dagen då jag var sjuk och jag låg och spydde, gav honom ett äpple, spydde lite mer, slog på en film, gav honom saft, spydde igen.. Det var helvetiska dygn alltså men på något sätt fick man det att gå runt. Eftersom jag ville kunna vila och ändå ha full koll på honom så stängde jag in oss i lekrummet, helt enkelt för att det var helt barnsäkrat och det roligaste rummet i lägenheten.

Nu sist när jag var sjuk (sonen fyller fyra i år) så var det inte alls så jobbigt. Jag bara la mig på soffan, och han lekte lite på sitt rum, hämtade vatten åt mig, gjorde mackor, slog på en pokémonfilm till mig.. Det är verkligen gulligt när han försöker ta hand om mig, även om jag självklart inte lät honom klara sig helt själv, men han är så stor nu att det känns helt okej att han leker med lego på sitt rum i en timma så länge jag hör honom.  

    

  

Jag beundrar också er!

Jag minns när jag fick Vinterkräk när sonen var 3 månader gammal. Jag låg närpå medvetslös på toalettgolvet. Gick till sängen för att amma i ungefär 1 minut sedan var jag tvungen att springa på toaletten. Skulle aldrig fixat det solo!

Jag ammade samtidigt som jag spydde i en hink när dottern var 1 månad.
Det gick bra. Dock har jag inte varit magsjuk sen dottern blivit större, men efter en operation jag gjorde så låg jag i sängen och läste sagor eller så lekte vi i sängen.
Allt går om man vill :)

Jag hade det ofta bra mycket jobbigare när jag inte var ensamstående!
När jag var mammaledig och sjuk fick jag själv ta hand om det ena barnet och hämta det andra på förskolan. Sambon jobbade ju.  Hade lika gärna kunnat vara ensamstående då.

Jag har alltid tagit allt ansvar för både hushåll och barn, eftersom sambon jobbade och tränade varje dag efter jobbet. Oftast var han hemma efter att barnen lagt sig.

Jag har varit magsjuk som som ensamstående, och det är klart man klarar det!  Vad har man för val?
Visst, det är JÄTTEjobbigt!  Har haft tur som haft min mamma som gått tidigare från jobbet och avlastat mig en halv dag. 

Har man en bra och sund relation till den andra föräldern så är det säkert mycket lättare ch smidigare att vara två i hushållet, men många som är ensamstående har inte haft det, det har ofta funnits en stark anledning till att det inte fungerade att leva ihop.
Därför blir jag lite förvånad varje gång jag får höra att jag är stark och duktig som tar hand om mina barn själv, det är ju så mycket lättare och behagligare nu efter separationen!

Du skulle nog också klara det om du hade varit ensamstående, det hör till livet som förälder att ibland vara sjuk under småbarnsåren!
Det är bara att kämpa på!
Det finns ju många sammanboende föräldrar där den ena jobbar borta under veckorna, o den hemmavarande klarar ju av allt hemma vare sig han/hon är frisk eller ej, så det är ju liksom ingenting som man behöver vara "duktig" för att klara, utan man bara gör det!

Det var inte varken väntat eller planerat att bli ensamstående förälder för min del. Men det fanns ju inga andra bra alternativ än att klara det när man väl ställs inför faktum. Bara att bita ihop och bli "duktig". Men tiden hjälper bra till, barn växer upp och blir mera självgående och man får så småningom kräkas i lugn och ro ensam inne på toan.

Tycker inte att jag e en hjälte men var ändå lite impad över mig själv att jag faktiskt fixade sköta två magsjuka barn samtidigt som jag själv kräktes och sprang på toa.

 Allt går, man får acceptera situationen helt enkelt! Du hade fixat det du med!

man klarar allt bara man måste
man klarar att vara vaken nästan hela nätterna igenom vecka ut och veckan in och gå till jobbet också
på nåt sätt MÅSTE man.
Har ju inget som helst val och på nåt sätt blir det normen för en och man förväntar sig inget annat.

Visst är det påfrestande ibland och visst gör man ett bra jobb har insett det senaste tiden men som sagt, allt går just för att man måste!

Jag är själv med 3 barn. Jag kan bara säga det är mycket enklare att vara själv med dem än när jag bodde med deras pappa. Nu är det 1 mindre att städa efter, laga mat till och sköta tvätten. Jag gjorde allt redan då för han hade så mycket i jobbet. Jag tycker det är faktiskt skönt att bara vara jag och barnen nu

Själv spydde jag i badkaret.. Men min dotter är ju 4år..=)