adhd, add, autism eller inget alls???

Du kan ta kontakt med BUP på egen hand.

Om man ska sätta diagnosen ADHD så är en av sakerna man kollar att problemen just finns i flera olika miljöer. Obs att många barn fyller ett par av kriterierna men inte alla, och har då alltså inte denna diagnos. Barn är olika och vissa är mer aktiva utan att det alls behöver vara något fel.

Autism är en helt annat diagnos som har att göra med att man inte klarar socialt samspel. Man kan ha både ADHD och autism, men då har man i allmänhet stora svårigheter som uppmärksammats tex i skolan.

En helt okvalificerad gissning är att ditt barn inte har någon diagnos men är aktiv och vill röra på sig snarare än sitta still. Det är helt ok när man är så liten. 

Min son med högfungerande autism uppför sig också väldigt olika i olika miljön. I skolan klarar han av att sitta stilla när han ska, men flyger iväg i tankarna. Hemma är han väldigt aktiv. På dagis tyckte inte personalen att det var något annorlunda med honom. 

Du kan själv kontakta bup tror jag.  

Tack för svar.

Ska ringa till Bup och rådfråga.

Så är min son med, troligen aspergers. De menar att man då anstränger sig till max i skola på dagis så man inte orkar när man kommer hem. Därav problem hemma men inte i skolan.

Jag kontaktade Bup själv. Men behövde gråta innan de lyssnade på mig. Innan dess tyckte de allt bara var normalt. TROTS att vi har flera olika ärftliga diagnoser nära i släkten, som kräver tidig behandling...

skulle kunna vara asperger, det kan vara supersvårt att diagnostera. Vår son, nu vuxen fick sin diagnos då han var 17 år, trots att vi vetat att det har varit någonting sedan har var 4-5 år. Skolan reagerade inte, förmodligen för att han gick i en klass där det fanns 4 andra diagnoser som tog all uppmärksamhet från lärarna. han är supersmart, har doick svårt att koncentrera sig under en längre tid. ej superaktiv, svårt med att göra saker spontant(förberedelse ett krav), inte särskilt intresserad av andra människor(vill ha kompisar, men har svårt med umgänget), som liten hade han ilsken attacker då vi var tvungna at hålla fast honom tills han lugnat sig, diagnosen var skön att få så att både han och vi fick förstå varför det varit som det varit. Tycker ibalnd att han gömmer sig bakom diagnosen som en ursäkt att inte försöka när det är jobbigt...
Kämpa på med att få hjälp, men godkänn inte heller en diagnos hur som helst, han är trots allt bara 5 år.