Anonym skrev 2012-02-17 11:43:52 följande:
Om han bara kunde lämna dom på skolan så skulle han lätt få göra det, han jobbar dock på söndagkvällar. Ni får kalla mig ynkrygg om ni vill, jag kan inte hjälpa att jag är så vek efter år av psykisk och fysisk misshandel. Jag är rädd att göra honom arg så han blir arg på barnen, jag vet hur hårdhänt han kan vara mot dom när han blir arg, han har även slagit ett av barnen (det är en helt annan historia, anmält och uträtt).
Jag skulle behöva hjälp att stå på mig gentemot honom, hjälp av någon som kan säga ifrån när han trycker ner mig så pass att jag bara håller med men jag antar att det inte finns sån hjälp att få.
Valet är lätt i mitt huvud, men i handling är det så svårt så svårt. Barnen mår iaf bra, dom är sociala, empatiska och kärleksfulla...jag är noga med att aldrig säga något dumt om deras pappa och jag försöker att inte tjafsa med deras pappa när dom är hemma. MEN jag vet också att barn är enorma på att läsa in sina föräldrar så det är klart att dom blir påverkade ändå, speciellt den största som dessutom minns att deras pappa slog mig. Hn ska dock få hjälp av barnhälsan att bearbeta det hela. Jag kanske låter ännu mer som ett offer nu men då får det vara så, jag ville tala om lite bakgrund iaf men jag begär inte att någon ska förstå mig.
Ja, men du har ju möjlighet att få hjälp. En advokat, en stämning, en tingsrätt. Vilket vi säger om och om igen. Har du ringt någon advokat sen du startade tråden?
Det låter hårt kanske, men att sitta här och tala om hur rädd du är och hur fel han gör och hur besvärligt allt är, löser inget. Du kan få råd och stöd här, men de råden funkar bara om du tar dem till dig.
Kom igen - släpp offerkappan och förändra situationen.