Har du ett barn - vad är sämst med det? Och vad är det bästa med det?
Har du två, tre, åtta barn? Vad är bäst med fler/många, och vad är sämst?
Jag är nyfiken på hur folk tänker och tycker och om folk tycker och tänker som vi. 
(Inte för att vi har några extrema åsikter alltså, bara nyfiken såhär på fredagkvällen... 
)
Vi har tre barn, 6 månader, 4,5 år och 7,5 år.
Bäst: Att ha så "många" barn! Det är ett helt gäng liksom...! Så härligt att ha en "barnaskar" att vara mamma till! Gillar känslan av att se på barnen och känna "Alla dessa är MINA älskade ungar!"...
Sämst: Att det är svårt att få barnvakt. Tre barn är som sagt ett helt gäng... 
Jag har två. Det är bra, för då har de varsitt syskon att älska och ha kul med. Det sämsta är när man är ensam hemma och båda ska på träning samtidigt men i olika delar av stan. Ytligt, javisst, men jag kommer inte på något annat dåligt med att ha två.
Jag har 3 barn, 9, 2 och 4 år gamla.
Det bästa är att de har varandra, särskilt 2 och 4 åringen leker massvis med varandra.
Det sämsta, det är inte lätt att få barnvakt och det är kriiiiig här hemma emellanåt när de alla tycker olika!
Bra tråd
Vi har två barn. Bäst är att de har varandra att leka med, att jag har två händer att hålla dem i el att vi kan ta vars ett barn. Sämst är att man ha svårt att ge dem så mycket uppmärksamhet som man skullevilja. Båda är i rätt krävande ålder, 2 o 4.
Jag har två barn och jag tycker det är perfekt!
De slipper vara utan syskon, det är mycket lättare att kunna ge båda uppmärksamhet än om man har fler barn, lättare att hitta barnvakt om det skulle behövas, man får plats i en vanlig bil utan att trängas och man har alltid en plats över om man ska skjutsa någon annan, det är billigare än att ha t.ex 4 barn, man har färre barn att hålla koll på, man kan lätt ta "ett barn var" dvs vid påklädning klär man på ett barn var och så är man färdig (om man har 3 barn måste ju ett barn vänta medan syskonen kläs på). Ingen behöver bli utanför vid lek eftersom de bara har varandra som syskon att leka med. Lugnet som barnen får genom att slippa massa syskon som stjäl uppmärksamhet, tid och tystnad. Man slipper hålla koll på alla träningar, kompisars telefonnummer, vilka som behöver nya kläder och vilka kläder de vuxit ur m.m.
Nackdelarna är att jag har tvillingar vilket gör att vardagen blir lite mer utmanande än att ha några år mellan barnen. Det kan lätt bli tomt och ensamt för barnen, jämfört med familjer med många barn. Jag vet faktiskt inte så mycket negativt med att bara ha två barn.. Det skulle väl vara lugnet och ensamheten jämfört med om man har 3, 4, 5 eller fler barn. Men det är väldigt positivt ibland, även fast det är mysigt med många barn som springer runt i huset! Kanske det mina barn kommer få sina vänner till.. Och där kommer vi in på det positiva igen: Har man bara två barn så har man mer plats och tid för deras kompisar!
Jag kan dock inte svara helt säkert på om vi är klar, det är ju flera år kvar tills jag kommer i klimakteriet 
Jag känner mig klar, men man vet ju aldrig om man ångrar sig =)
Vilken bra tråd. Har själv två barn och funderar över för/nackdelar med två eller tre barn. Just frågan om barnvakt känns angelägen som Sanna o Ryan skriver. Det känns mycket svårare med barnvakt åt två barn jämfört med ett barn så då undrar jag hur svårt det skulle vara med tre barn. Dock kanske det inte är något större problem om man väntar några år med trean och den blir mer som en sladdis. Då behöver kanske inte den största barnvakt längre eller är väldigt lättsam att vara barnvakt åt då.
Jag har 2 barn men 1levande. Och där tänker vi stanna nu iaf i 6-8år.
Fördelar med ett barn... Inget bråk, sonen och vi har all tid för varandra när som nästan, dessutom nästan aldrig problem med barnvakt.
Nackdelar.. De enda är att jag och min VILL ha ett syskon. Men som sagt får de bli en sladdis om 6-8år ca
Vi har tre ungar, perfekt antal. Men den största var 3,5 år och mellan var 14 månader när trean föddes så det är väl själva ålderskillnaden som är jobbigast! Trean skulle vara en sladdis, men blev allt annat än det! :)
Dock så har de alltid någon att leka(slåss) med. Och vi ville ha en stor familj.
Vi har tre barn med bara 16 mån skillnad, fördelen är såklart att de har varandra, alltid ha en kompis och jag känner mig stolt att de är mina och det är ett gäng. Det funkar med en vanlig bil och vi kan bo kvar där vi bor.
Nackdel finns egentligen inte, det kan vara vanliga stressmoment när alla vill hjälpa till med bakning eller liknande eller vi ska iväg och alla måste kissa NU. Börjar en busa hänger de andra med etc. men det tycker jag är mest kul för då vet jag att de har roligt.
Jobbigt är också att hitta bra semester erbjudande för familjer med mer än 2 barn, då behöver man oftast boka 2 rum även om barnen lätt kan sova två i en singel-säng. Det blir dyrt med flygresor, dyrt med kurser som t.ex. simskola, barndans, gympa etc.
Men för min del så är 3 perfekta antalet :)
Vi har tre barn: 8 mån, 4 år, 12 år.
Bäst med 3:
- De verkar ha kul med varandra och när två stora tröttnar på att leka, kan man alltid skoja/gosa med bebisen, alltså två syskon att välja att vara med.
- Sedan tycker jag att åldersskillnaden är perfekt. 
- Lagom många, vilket är svårt att förklara. Lagom många att krama i soffan (alla får plats), lagom många att hålla koll på. Fler skulle bli för många, upplever jag.
Sämst med 3:
- När man är med minstingen och de stora bråkar och man absolut inte kan gå ifrån.
- Potentiell ljudvolym.
- Vi delar upp oss då och då, (1 vuxen-1el.2barn) vilket naturligtvis var enklare med 2.
- Det uppenbara -> fler barn = mindre uppmärksamhet till varje barn = ibland dåligt samvete.
Intressant tråd!
Bäst med att ha ett barn:
Jag känner mig aldrig splittrad, utan kan fokusera på mitt enda barns behov.
Ju större hon blir desto lugnare här hemma. Min treåring hjälper till med hushållssysslorna, leker, går och pular med sitt. Inga vilda lekar, inga konflikter som ska lösas stup i kvarten.
Billigare.
Enklare. Enklare att ta med ett barn på restaurang, resor, i affärer, och enklare att få barnvakt.
Lättare att bara ha ett barn att ta hänsyn till, man behöver inte leta aktiviteter och äventyr som passar fler individer med olika intressen och i olika ålder.
Sämst med ett barn:
Omgivningens tjat och pikar om att man är elak mot sitt barn som inte skaffar fler.
Att man måste anstränga sig lite mer på set sociala planet - hitta lekdejter och kompisar att åka på semester ihop med ibland.
Sämre chanser till barnbarn.