Hur hanskas med pappan?

Är det ingen som har något tips??

Jo, jag tycker det är din uppgift att ringa och tjata på pappan att han ska umgås med eran son. Fr har rätt i att man aldrig kan tvinga fram ett umgänge med någon som inte vill, men det är din uppgift som förälder att göra allt i din makt för att erat barn ska få träffa sin andra förälder.

Mina barns pappa träffade inte sina barn på åtta månder, men inte lutade jag mig bara tillbaka med armarna i kors och var förbannad. Jag ringde honom och tjatade titt som tätt, för att mina barn behöver sin pappa oavsett vad jag tycker om honom. 

Frågan är väl vad du vill för barnet i framtiden. Är han sorten som skulle kunna samarbeta och ha barnet på halvtid tillsammans med dig eller är han det inte? Om ni två är som hund och katt och du misstänker att samarbetet er emellan aldrig riktigt kommer att fungera kanske du ska ligga lågt. Faktiskt. Inget barn tjänar på ett boende med två föräldrar som inte kan samarbeta. Du kanske ska läsa på om vad som händer om det skulle bli en vårdnadstvist. Eftersom barnet är så litet och knutet till dig kommer det, förmodligen, att hamna hos dig.

Ville han ha barnet från början? Om nej, det var inte planerat osv, så ska du INTE ringa och tjata. Barnet är 10 månader nu och behöver inte sin pappa ännu. Han behöver dig och att du mår bra. Visa pappan att barnet finns där när han är redo och ställ sedan inte fler krav är mitt råd. Om man tjatar fram ett umgänge är det risk för att det går åt andra hållet och att barnet kommer att känna av det. Viljan måste komma inifrån tror jag och då får man vänta ut det och inte bråka i onödan, tycker jag i alla fall.

Min erfarenhet är följande:
tjata = det blir ännu mer sällan samt att man blir kallad idiot (kanske bara gäller mig men..)
inte säga något = ingenting händer

För oss hjälpte familjerätten lite eller inget allt och DÄR höll de också med om att jag inte skulle behöva ringa/smsa och fråga och fråga och tjata. Utan att han själv skulle ta kontakt med mig eftersom han aldrig gick med på mina förslag och att det ALDRIG fungerade för honom.

När min advokat till slut sa att kommer du inte på möte om samarbete och umgänge så stämmer vi dig på vårdnaden.  Ja då röck det till i kroppen hans och nu idag träffade han dottern för första gången på flera flera flera månader på bestämda hämtning och lämningstid.

 Han var enligt honom själv "oföretagsam" och kunde inte ta tag i saken, dvs att ta tid till att träffa henne och mig lyssnade han ju inte på så mitt tjat fick honom snarare att ta mer avstånd för att han kände sig just tvingad.

Vet inte vad jag ska ge för råd mer än att jag hoppas att det vänder och har man någon uns vett i skallen så tar man inte avstånd från sina barn i all evighet.. Hoppas det löser sig för dig! :)

Min dotter är 5 år förövrigt och minns umgänge med sin far som slutade för ungefär ett år sedan nu.