Ensamstående mamma mot alla odds
Jag vill dela med mig...läs inte om du är väldigt känslig
Under loppet av 17 månader födde jag tre barn, varav tvilingsonen var svårt sjuk under sitt första levnadsår. Tumör. Samtidigt blev jag helt ensam med allt ansvar till två nyfödda prematura spädbarn och en ettåring. Jag lämnade barnens far när de yngsta var fem månader. Det fanns ingen tid för mammamys. Inte ens mina bröst kunde producera mjölk pga den hårda stressen min kropp fick härda ut. Sonen åkte in och ut på sjukhus för operationer. Jag var livrädd att förlora honom. Så rädd att jag idag kan se i backspeglarna att jag omedvetet hade svårt att knyta an till honom. När han äntligen var opererad och stressen lade sig lite grann...var jag på barnkalas hos goda vänner. Vi satt i trädgården med glada barn som drack saft i solen, när det plötsligt small till i mitt huvud! En stroke...
Stämningarna haglade ned i brevlådan från barnens far. Han stämde mig på vårdnaden. Detta började han med redan efter förlossningen. Barnens tre första levnadsår blir till stor del en förlorad pappa och en förlorad mamma eftersom mitt liv handlade om överlevnad. Tre år handlade om möten med myndigheter! Inte mammamys :(
Varför barnens far reagerade så här kan jag än idag inte förstå. Hans stämningar mot mig hade ingen som helst verklig substans. Ändå är jag inte bitter. Jag känner inget hat. Det kom tre helt underbara barn till världen. Det fanns en tid där jag anklagade mig själv. Vad tänkte jag med?
Men det jag har lärt mig är att det finns inga färdiga mallar. Vi vet aldrig hur framtiden ser ut. Men vi vet att hur många fläckar vår bakgrund än har så är framtiden fläckfri!
Idag är jag så långt ifrån den flickan jag var när jag mötte barnens far. Jag känner och lever i kärlek varje dag. Jag uppskattar livet, skrattar, njuter och tar vara på varje dag. Jag mäter inte livet i tid. Ibland är det kort. Men en längre tid behöver inte ha ett likhetstecken med ett bättre liv. Ta vara på Era nära och kära! Barnen växer fort! Njut så mycket ni kan under småbarnsåren även om det känns tufft. Jag missade den möjligheten. Den tiden kommer aldrig tillbaka. Men jag tror att mina barn ändå har vunnit en väldigt närvarande, rolig och varm mamma :)