Hur har ert förhållande påverkats av att ni fått barn?

Vi har sex lite mindre ofta, vi är lite tröttare, vi är hemma oftare och festar typ aldrig.

Skriver under på det :)

På det sociala planet inte så mycket alls, mer bara själva livspusslet som ändrats och lite andra småsaker hemmavid

Vi gör saker tillsammans oftare på helgdagarna. Istället för att ligga på soffan

Med första barnet blev det kanske inte så jättestor skillnad. Den största skillnaden för oss är att vi kliver upp tidigare på helgerna och att vardagarna blir mer en rutin. I alla fall när de är små. Nu väntar vi vårt andra och det kommer nog förändra mera kan jag tänka. Men vet inte hur nu.

Både jag och min sambo var mera hemma-människor från första början så något festliv har vi inte haft och saknar inte. Vi bjuder fortfarande hem våra vänner hit på middag, och åker även bort på spelkvällar och har då barnvakt.

Det största förändringen är ju att vår dotter har berikat vårt liv så enormt. Innan vi fick henne så var vi ju nöjda med hur vi levde och kunde säkert levt så några år till. Men efter att vår dotter kom, så har vi pratat om - VAD gjorde vi när vi inte hade henne? Livet vårt blev så mycket mera meningsfullt.

Japp mycket bråk man var trött mindre sex och dåliga på att förstå varandras allmänna behov. Vårt förhållande sprack efter 2 år med barn i förhållande

Det största förändringen är ju att vår dotter har berikat vårt liv så enormt. Innan vi fick henne så var vi ju nöjda med hur vi levde och kunde säkert levt så några år till. Men efter att vår dotter kom, så har vi pratat om - VAD gjorde vi när vi inte hade henne? Livet vårt blev så mycket mera meningsfullt.

Visst har Siri berikat vårat liv också, men inte så att jag inte fattar vad jag gjorde innan henne. Det glömmer man väl inte bort? Skulle 32 år av mitt liv bara varit blaha för att jag inte hade barn? Näe, det kan jag inte skriva under på.  

Jag minns också väldigt väl vad vi gjorde innan vi fick barn

Klart att man inte glömmer bort det som var innan. Skulle aldrig byta bort de år jag hade innan vi fick barn.  Men för mig så blev livet mera meningsfullt när vi fick vår dotter. Det var en pusselbit som föll på plats. Och det var inte förrän den kom på plats man insåg att det var en som saknades.
Men så är alla olika, vet det som tycker att barnen har tagit bort något ur deras liv och de längtar efter att barnen blir större så de kan få sitt igen. Inte för att de inte älskar barnen i fråga utan tycker bara småbarnsåren är ett härk. Och så är det bara.

Exakt så. I början bråkade vi lite mer men inte längre.

Fragglgirl, sant, jag förstår vad du menar. Jag tillhör nog den andra sidan, som saknar det som inte är lika möjligt längre.