Dotter vill inte träffa pappan och farmor

Klart du kan få juridiskt problem vilkent ditt ombud borde upplyst dig om. Om du inte ser till att ungen kommer till umgänge på den tid den ska kan du åka på att betala vite och i värsta fall förl/ra vårdnaden! Att ungar i den åldern säger att den inte vill träffa den andra föräldern är normalt men som tur är bestämmer de inte själva förs de är myndiga och kan se konsekvenser av sitt handlande.

Varför vill dottern inte träffa sin pappa?

Ja, jag tror ju att hon kanske känner sig sviken eller nåt. Men hon säger bara att dom var tråkiga, inget roliga, och att hon inte gillar att dom ska pussa på henne. Svårt att få ett ordetligt svar.
Jag vill ju inte att hon ska behöva må dåligt av att träffa nån, men samtidigt vill jag ju inte heller få juridiska problem.
Jag tycker ju att dom har varit idioter, båda två som faktiskt skitit i umgänget i flera år men det vet ju inte hon, min dotter alltså.
 Och, jag hindrar inte umgänget, tvärtom, jag försöker ju uppmuntra till det.   

OM han varit ute ur bilden så länge, så varför kör ni inte att ha kommer till er, bara är där, gör det inte så stort och uppstyltat med farmor och hela köret, låt dom få lära känna varandra igen, på trygg grund, nån timmer eller två mitt i vardagen, ni vuxna kan ta en kopp kaffe och barnen kan göra vad dom nu brukar göra när ni är hemma t.ex en torsdags eftermiddag/kväll. Låt dom vänja sig, inget tvång, men vänja sig vid att han finns där omkring.

Han i sin tur får ju ta och bestämma sig om han vill odla en relation med sina barn på riktigt OCH jobba ihop med dig för att det skall fungera.

Ta ett snack ihop, om hur man gör det bäst och mest försiktigt osv, fungerar de inte så låt t.ex familjerätten vara med när ni snackar och se hur de ser på era ideer och tankar kring detta.

Det är bra att du inte hindrar, absolut. Vet dock också hur det känns att trösta sviket barn och hur man inte vill tvinga dom att vara tvungen att träffa någon de känner inte älskar dom eller det var så min dotter uttryckte de hela om sin pappa som hoppat in och ut ut hennes liv. Nu är det dock bättre, men jag har fått slåss för det på många sätt, helt klart värt det.

Så du funderar på att låta henne skita i ug för hon inte vill att de ska pussa henne? Ja då är du lika liten som henne. En del av livet består faktiskt av att göra sånt man inte vill och kanske dags att praktiera det nu för som nån sa en 6åring kan inte se konsekvensen av att neka ug nu vilken du som morsa kan. Ungarna läser av dig även om du inte säger nåt såvad gör du för att det ska funka egentligen?

TS, prata mycket med din dotter, låt hennefå berätta vad hon känner. Du kan t.o.m fråga henne om hon känner sig sviken. Berätta att det är viktigt för både dig och pappa att de får träffas och fråga hur ni kan göra för att det ska kännas bra för henne.

Anonym: Du har ju uppenbarligen någon slags personlig erfarenhet i ämnet. Din bitterhet fullkomligt lyser ur dina ord och du är osaklig, arrogant och faktiskt rätt så elak med dina ord. Bra råd från Häxan, kan du TS, kanske prata med pappan om hur ni ska bygga upp relationen dem emellan på bästa sätt?

Ja, jag skulle ju inte tvinga henne till att bli pusad eller nåt, och jag tycker inte det är rätt. Jag lär mina barn att dom får krama och pussa den dom vill, så länge den personen vill det.
Jag har försökt fråga vad det beror på, och som jag skrev tidigare tror jag att det beror på att hon känner sig sviken. Pappan var inte särskilt snäll mot henne innan vi separerade.
Träffarna vi har haft har jag varit med. Skulle inte lämna mina barn med en främling, för det är just precis vad han är.
Det jag har försökt göra är dels att prata med pappan om han vill det här och hur det kommer sig att han vill just nu, när han faktiskt skitit i det helt tidigare. Sen ville han träffa dom varannan lördag, jag har kollat av ett par dagar innan och även mailat/sms:at för att styra upp det. Men just nu hävdar han att han är sjuk, så.... Vet inte hur intresserad han verkligen är.

Jag har pratat med pappan att dom får backa lite med det fysiska. Jag tycker ju att man bör känna av och se när ett barn (eller person) faktiskt drar sig undan. Men en del har ju ingen känsla för andra.     

TS, jag lät min dotter träffa kuratorn på skolan vid ett tillfälle då pappan agerat idiotiskt eftersom mitt ego fullständigt skrek att han hade fel men eftersom jag inte var så sams med honom då tänkte jag att jag nog ska låta en tredje part, som enbart har barnets bästa för ögonen utan egna känslor i det hela avgöra.

Du kanske kan vända dig till BUP för att få råd och stöd i hur du ska agera.

Lycka till!

Och du anonym som kommer med helt värdelösa kommentarer, gudars skymning säger jag bara1

Ja, enligt lag så ska man inte neka. Och det var inte det jag var ute efter att ventilera faktiskt....

Det var mer hur man förhåller sig till min dotter som inte vill.... Ska nog höra med skolan om dom har en kurator.
Tack alla för era råd!