Konflikter vid umgänge

Jag har försökt läsa alla balkar och information på fk m.m och blir inte mycket klokare ifrågan.

En del som sägs är väl personliga åsikter. Kan hålla med om att kläder är förbrukningsvaror, men även att kläderna är barnens och att UF på nåt vis får betala kläder på två ställen om han både betalar underhåll och sen ska ha egna kläder.

Men just kläderna vid överlämning. Att jag kan lämna över barnen principt naken verkar väldigt konstigt.

Så låt säga att i mitt fall sker överlämningen oftast på skolan, barnet har ju där på sig kläder från mig. Den har även ytterkläder och skor. Är det så att jag verkligen kan säga till pappan att han måste ta med sig ytterkläder till skolan när han hämtar för att han inte får ta kläderna jag handlat?

Seriöst andvänd ditt sunda förnuft som även du begåvats med

Ja, den som betalar underhållsstöd har fullgjort sin underhållsskyldighet. Men föräldern måste fortfarande stå för de kostnader som uppstår i samband med umgänget. Om man inte vill betala mer än underhållet så är man så illa tvungen att låta bli att träffa barnet.

Om umgängesföräldern vill träffa barnet så måste h*n åka till barnet (antingen hemmet eller skolan eller förskolan) och det innebär oftast en kostnad. Alternativt att barnet reser till umgängesföräldern vilket innebär en kostnad. Reskostnaden ingår inte i underhållet.

Om umgängesföräldern vill att barnet ska få i sig mat under umgänget så måste h*n köpa maten. Matkostnaden ingår inte i underhållet.

Om umgängesföräldern vill att barnet ska få gå på toa under umgänget så måste h*n antingen köpa toapapper eller gå på offentliga toaletter. Den kostnaden ingår inte i underhållet.

Om umgängesföräldern vill göra något slags utflykt med barnet så måste h*n betala för utflykten (antingen inträde eller matsäck). Den kostnaden ingår inte i underhållet.

Osv. Det är väldigt enkelt att säga att man fullgjort sin underhållsskyldighet bara för att man betalt underhållsstöd, men det är inte fullt lika enkelt i praktiken. Det finns nämligen inte reglerat i lagen eller dess förarbeten vilka kläder som ska följa med barnet till umgänget, alltså kan boendeföräldern överlämna ett naket barn utan att bryta mot lagen. Har man då två föräldrar som står på varsin sida av sandlådan och hävdar att den andra gör fel så har man garanterat ett barn i mitten som far illa.

Kläder är inte en kostnad som uppstår vid umgänge, mat, resor, nöjen, aktiviteter är såna kostnader som uppstår.

Jag är trött på alla ensamstående mammor som tycker att barnens pappa ska helt stå för den ekonomiska undershållet av barnet. Vad är mammans del i detta? Det är mammans val också att behålla och uppfostra barnet och då borde hon fundera ut hur detta ska ske ekonomiskt.
Hur skulle du klara dig om pappan valde att inte vara med i bilden överhuvudtaget?

Jag själv ska ha barn med killen som jag inte är ihop med. JAG valde att behålla barnet, han väljer att vara med och vara en aktiv far. JAG kräver ingenting av honom eftersom det var MITT val till 80 %. Jag har ekonomin att klara av barnet med eller utan honom, hade jag inte haft det hade jag funderat över om jag hade behållit barnet.
Barnets pappa väljer ändå att vara med och hjälpa till ekonomiskt genom att köpa lite barnmmöbler och liknande. Han kommer att betala underhållsstöd enligt FK på hans egen fri vilja, och spara till barnet.

Jag har märkt att tjatar man inte om pengar så ställer de upp själva!

Många mammor säger att boendet kostar (man ska ha stor lägenhet med barn). Hur skulle du klara av boendet om du bodde själv? Jag växte upp med mamma/bonusmamma och pappa/bonuspappa i en 2a på 55 kvm och mår inte dåligt av detta. Mina syskon och jag delade ett rum, föräldrarna sov i vardagsrummet. Och detta inte för att föräldrarna inte hade råd med större utan tyckte det var mer intimt med mindre, speciellt då barnen åkte fram och tillbaka.

Trött på alla tjejer som tror att de ska bli lyxfruar genom att använda barnet som medel! Fy fy.

Jag tror inte jag blev så mycket klokare av era svar.

Men jag kan alltså tolka det som så att om jag skickar med ett ombyte kläder  för överlämningsdagen och ser till så att de har ytterkläder och skor för att ta sig till o från umgänget så har jag gjort min del?

Jag kan hålla med om att det är onödigt att han ska köpa egna kläder till barnen när jag ändå har, men för att undvika så mycket konflikter som möjligt så är det kanske den bästa lösningen. Han behöver ju bara köpa 2-3 ombyten till dom för att klara sina dagar.

en förälder har skyldighet att försörja sitt barn, punkt. Självklart köper man därmed kläder till sitt eget barn .

att försörjningsplikten upphör bara för att man inte bor med sitt barn är det löjligaste jag hört och att bara för att man betalar nån form av underhåll så ska man slippa undan alla övriga löpande kostnader? Det var ännu löjligare..

SJÄLVKLART betalar man vad barnet kostar. Punkt och slut. Vad är det som är så konstigt med det?       

Nej jag tycker inte det är konstigt, men det är där vi ju är oense....

Han får från och med nu betala allt som rör barnen när de är hos honom, även deras kläder där.
och för att minska konflikten så ser jag till så barnen har kläder från mig till o från umgänget.

Herregud vad en del är naiva, tror att det räcker att lyssna, släppa prestigen och börja kompromissa så blir allt bra. Jag har också barn med en man vars prio nummer 1 är att det ska vara dåligt för mig (oavsett om det samtidigt blir dåligt för barnen). När han i somras hade umgänge med barnen några timmar per vecka så behöll han helt sonika alla extrakläder som skickades med inklusive badkläder, extraskor, regnkläder och höstjackor. Inte för att barnen behövde ha dem hos honom utan för att tvinga mig att köpa nytt, för att visa att det är han som är man  (=fortfarande har makten över mig...) Vi kan inte kommunicera över huvud taget, han har besöksförbud pga upprepade mordhot och när han försökte hälsa saker via umgängesstödet där överlämningarna skedde så innehöll varje mening en hänvisning till mig som "horan". Jag har altid behandlat honom respektfullt och velat samarbeta för barnens skull men det är helt enkelt inte barnen som är viktiga för honom utan hämnden mot mig, hämnden för att min kärlek inte överlevde längre efter 8 år av psykisk misshandel (jag har inte varit otrogen och fortfarande inte träffat någon ny så hans öknamn på mig saknar helt grund).

Ibland ÄR det faktiskt ens fel när två träter!

för att två ska kunna träta krävs det att båda träter... så jo då gör BÅDA fel.

det kan aldrig bli några trätor och gräl om grälet alltid bara är envägs.. svarar man däremot på grälet och diskuterar tillbaka - då blir det träta. 

två fel gör inte automatiskt ett rätt....

om en förälder beter sig som ett svin då får man bita ihop och vara den vuxna förnuftiga och föregå med gott exempel och stå över barnsligheter och trätor.  Då håller man tyst och en låg profil och svarar inte på något som helst annat än det som rör barnet. what so ever....  

som man brukar säga här på familjeliv - trollen lever så länge man matar dom - mata inte trollen...          
  

Men herregud, det är inte så enkelt som du gör det till!
Underhållstödet är inte på långa vägar tillräckligt för alla kostnader för ett barn! Ett yngre barn, ja förmodligen, men inte när de börjar komma upp i skolåldern.  T.ex. jag betalar 400:- i försäkringar varje månad, simskola kostar 1500:-, det kostar mer el, nöjen som biobesök 400:-, extra bensinkostnader (eller kostnad för bil öht, jag hade inte haft någon om jag inte hade haft barnen), mat, större boende, kostnader för födelsedagskalas (räknar med att mitt ena barns kalas kommer att kosta närmare 2000 kr) skor, ytterkläder, vanliga kläder, resor m.m. 
Utslaget på ett år så betalar jag betydligt mer än vad pappan gör genom underhållsstödet. Det är ju inte så att jag tjänar något på att ha barnen boende hos mig, hur kan du tro det?

Och vadå mammans val att behålla barnet? Ofta skaffar man väl barn tillsammans med någon?

Så klart att boendet kostar extra p.g.a. barnen. Hade jag inte haft barnen så hade jag bott i en 1:a och varit nöjd med det. Men det är omöjligt nu, de behöver ha eget utrymme. Boendet är definitivt den största kostnaden. Utan barnen hade mitt boende kostat minst 2000 kr mindre varje månad, underhållsstödet är på 1273 kr/ månad, you do the math...

Eh, nej, det kan visst vara bara den enes fel.
Jag har alltid försökt att få samarbetet att flyta smidigt, det är han som har ljugit för mig (och barnen), skitit i barnen, vägrar att ha någon som helst kontakt med mig.

Tyvärr så hjälper inte det. Jag försökte och det kostade mig mitt barn som jag idag knappt får träffa.

Du har uppenbarligen andra erfarenheter än de jag har. Jag håller låg profil, grälar inte tillbaka. Däremot polisanmäler jag när han begår brott som mordhot och överträdelser av besöksförbudet. Föregå med gott exempel gör jag men har inte längre någon förhoppning om att det ska få HONOM att förändra sitt beteende, däremot vill jag att barnen ska växa upp med en idé om hur man bör uppföra sig även om deras pappa inte har en aning.

Hur många barn har du?

Nöjen är väl inget man kan räkna med att underhållet ska täcka, inte heller födelsedagskalas. Om pappan har ummgänge så har han väl egna kalas för sina släktingar osv....

I vissa fall så klagar mamman på att pengarna inte räcker m.m. och så vägrar hon ändå att pappan ska ha mer umgänge med barnen. Att pappan har barnen halva tiden minskar mammans kostnad med lika mycket som pappan betalar då. Man behöver inte lika mycket kläder, betala för halva aktiviteter, avgifter, kalas barnen ska gå på, mindre körning, mindre matkostander. osv...

Det är barnen som blir lidande när man bråkar.

   

Nöjen och födelsedagskalas är ju kostnader för barnet som uppstår.
Och nej, barnens pappa har inte kalas för barnen så ska barnen ha kalas över huvud taget så måste jag ordna det.
Att barnen skulle bo mer hos pappan är av flera olika skäl uteslutet. Därför är inte det att tänka på.

Ja, jag håller med om att barnen blir lidande när det bråkas, jag undrar verkligen varför pappan håller på så.