Könsidentitet och uppfostran?
Jag var på en intressant föreläsning idag om hur man hanterar barn som föds med oklart kön. Ett är exempel "CAH flickor" som pga ett viktigt binjurebarksenzym får ett överskott av androgener och därmed blir mer eller mindre viriliserade. Eller barn som genetiskt sett är pojkar (har en Y kromosom) men pg.a mutationer i gener som styr testikelutveckling får kvinnliga genitalia. Ska dessa barn uppfostras som pojkar eller flickor eller könslöst? Det man gör i dagsläget vid intersexfall är en kombination av att först hittta orsaken till den oklara könsutvecklingen (som styrs av ett stort antal gener och inte så förenklat som x eller y kromosom), försöka förutse om det finns chans till fertilitet, könskorrigering mha operation, samt att man låter föräldrarna fatta ett beslut efter att de fått all info. Samtidigt försöker man få föräldrarna att inse vikten av lyhördhet och öppenhet inför barnets framtida önskningar och att ett beslut eventuellt i framtiden kan komma att förändras. Det stora problemet är att man hos ett nyfött barn med oklart kön inte kan förutspå könsidentitet. Det finns endel hemska exempel från 60-talet då många trodde att könet enbart var en social konstruktion. Bla opererade man bort snopp och testiklar hos en helt normal pojke, vars kön hade skadats efter en omskärning och sade åt föräldrarna att uppfostra honom som flicka. Detta orsakade mycket lidande hos pojken (han tog livet av sig som vuxen), som trots föräldrarnas uppfostran och frånvaron av manliga könsorgan aldrig kände sig som en flicka. Detta visar ju att könsidentiteten har biologiska orsaker och kanske bestäms redan under fosterutvecklingen eller under den tidiga spädbarnstiden och inte enbart beror på den social miljön( även om den också spelar en roll.) Det som var ett klart budskap från föreläsningen är i alla fall att man inte rekommenderade en könslös/tredje könet uppfostran. Istället tror man att det minst traumatiserande för barnen är att de får en könstillhörighet, men att den inte är huggen i sten och att man aldrig hemlighåller diagnosen för barnet. Eftersom könsidentiteten är så viktig så undrar jag då varför man väljer att uppfostra helt normala barn till en "hen". Kan inte en sådan uppfostran i värsta fall skada utvecklingen av barnets könsidentitet (om vi nu säger att uppfostran och bemötande spelar en avgörande roll för utvecklingen av könsidentiteten) eller åtminstone få könet att framstå som något konstigt som bör hållas hemligt? Eller om könsidentitet övervägande har biologiska orsaker, borde inte en könslös uppfostran vara totalt meningslös? Min tanke är att en sådan uppfostran ändå skapar en viss förvirring eftersom man inte rekommendear det till barn som verkligen är födda med en oklar könstillhörighet. Eller har jag bara missuppfattat hela grejen med "det tredje könet"?