Separera med barn, flera gånger?

Läste en recension av boken "Vuxna skilsmässobarn berättar" (-02). Vid intervjuer av vuxna skilsmässobarn kommer många likheter och gemensamma drag fram, t ex att de :

- har svårt att lita på andra människor
- är rädda för känslomässiga bildningar
- har svårt för närhet
- har problem med självkänslan
- har problem med sex
- har ett starkt kontrollbehov
- känner en längtan efter stabilitet
- är självständiga
- känner sig isolerade och ensamma

Tyckte det passade väldigt väl in på mina egna erfarenheter eftersom jag bara har haft förhållanden med just skilsmässobarn.

Intressant uppsats som ger mig kalla kårar:

hh.diva-portal.org/smash/get/diva2:299540/FULLTEXT01

Majoriteten av de fem vuxna skilsmässobarnen uttryckte emellertid att de själva har svårt för att ta emot sådant som är bra. Någon betonade att glädjen i att ta emot hjälp från föräldrarna försvann i samband med att familjesituationen förändrades, och att det fortfarande är så, flera år efter skilsmässan. Två stycken förklarade att de har mycket svårt för att lita på att den som gör eller säger något snällt är uppriktig. Det finns således bland annat en brist på tro på att folk vill ge någonting tillbaka utan baktankar. En annan aspekt som framkom var att självbilden gör det svårt att ta emot något bra på grund av att personen ifråga inte anser sig vara särskilt speciell. Någon betonade också att den drar sig för att be andra om hjälp eftersom viljan att klara sig själv är stark, men när behovet av hjälp är ett faktum välkomnas den alltid.

Kan inte svara. Vi separerade men lever ihop igen. Sambons mamma och pappa är skilda, mina föräldrar levde tillsammans hela sina liv (dog iofs alltför unga men skilde sig aldrig).

Rent generellt borde kanske skilsmässobarn söka sig till varandra för att bli förstådda?
För mig som inte är skilsmässobarn är tankegångarna extremt svårbegripliga, "utan info"...

Nu börjar vi närma oss de små o stora "barnens högtid" igen... På något vis tycker jag alla skilsmässor märks som mest vid just julfirandet.

Sverige är ju det land som separerar mest. Är det en ego och "lyxseparation" många väljer idag och förs fenomenet vidare i generationerna?