Hjälp... Orkar inte med mitt knasbarns syskon när knasbarnet är på korttids!

har "knasbarn" på jobbet, och ibland känns det som att de andra barnen hamnar i skymundan och det är jättejobbigt, måste kännas tusenfalt när det är ens egna älsklingar det handlar om!
Finns det ingen hjälp ni kan få på hemmaplan med din dotter? så att du får mer ork över till att vara en bra mamma till de yngre utan att det för den delen måste vara den natten på kortids? Tänkte om ngn kan ta med henne på utflykt ngn dag i veckan, typ till ngn lekplats eller nåt?  

många kramar 

Ahhhh.... I see. :)
Jag hoppas du hittar något sätt att få vila OCH slippa dåligt samvete.
Stor kram o lycka till dig!!

Jag beskrev honom ganska snällt tror jag, det är trots utöver det vanliga impulsiva grejer, tjuverier, utbrott där taket lyfter och sedan hysteriskt skrik om "jag vill döööö, min hjärna funkar inte" mao tillsyn som på en 1 åring och 100 möten just nu känns det som. Och det med en utmattningsdepression i botten...då blir det lite extra snurr på allt.

Nåväl...nu skall jag sluta gnälla.

Hur skulle det fungera om du någon helg var helt barnledig (inte bebisen om du ammar) eller iaf en kväll, själv känner jag att jag mår så mycket bättre när det bara är bebisen hemma (hon är en pärla, extremt lätt på alla plan)

Mitt andra lufthål är komvux, aldrig har matteboken kännst så motiverande, men faktiskt hjälper det att komma bort en stund, se lite människor som inte skriker och lever rövare och fokusera på något helt annat än hemmet och barn (sambon är pappaledig 2 halvdagar samt att jag läser en dag på kvällen med) trodde dock aldrig att tråkiga kurser skulle ge energi men det kunde det.

Och du, jag tycker inte du skall känna dåligt samvete för att du inte orkar vara "duktig förälder" hela tiden, det orkar inte ens föräldrar utan "knasbarn", för vår del finns mormor som gärna har sonen ibland och han vill gärna dit och pratar massor om det så det känns lite bättre i samvetet att veta att han har det bra där och får full uppmärksamhet i lugn och ro (som han trivs med)

Vi får även stödsamtal via sonens skola vilket jag var skeptisk till i början men faktiskt börjat uppskatta ju mer jag lär känna henne, ibland har det varit jätteskönt att bara få ventilera när det känns jobbigt, nu senast var det sonens skrik om att sätta knivar i sig och dö pga sin hjärna som inte funkade som var riktigt tuff.
Men ventilera utan att bli dömd känns också som en hjälp.

Försöker även tänka att även om samvetet svider just nu över avlastningen så kan det gynna på sikt att orken fungerar någotsånär.

Är du säker på att meningen med avlastning är att du/ni ska fokusera mer på de andra barnen? Står det skrivet så nånstans? Kan inte meningen lika gärna vara att du/ni ska återhämta er?

Ni skulle kunna kalla det "mammas vilodag" eller nåt liknande. För mellanbarnet blir det kanske en ganska tråkig dag, men om villkoren är klarlagda redan från början vänjer hen sig nog och tränar sig i att aktivera sig själv. Dessutom är det väl ganska bra att de dagar då storasyster är borta inte blir fantastiska toppendagar som man längtar till. Kan de inte bara få vara stilla, lugna dagar då var och en får vila sig från den intensiva samvaron? Jag förstår att mellanbarnet inte kan prestera lugn och stillhet just nu. Men om du ändrar din syn på vad avlastningsdagarna är till för, så kan du nog såsmåningom få med dig mellanbarnet på tåget.

Måste bara inflika....uttrycket knasbarn är ett väldigt internt uttryck här på fl som sedermera spridit sig runtom i funkisland och det är inte menat som något nedsättande utan bara en allmän benämning om att nåt inte riktigt inte är som det ska....detta uttryck myntades en gång för kanske tre år sen i en väääääldigt gammal tråd.

Så att vara knas eller ha ett knasbarn eller befinna sig i knaskaos är inget dåligt, jag gillar det uttrycket som fan, och i riktiga livet har jag fått många kommentarer men jag kör vilt med detta uttrycket för det blir galet jobbig att säga -"nej, L har en deletion på kromosom nummer fem och han -öär gravt utvecklingsstörd, lider av tuff astma, hjärtfel, epilepsi, sömnstörning yada yada"....då är -"L är knas" så himla mycket enklare.....

Alvi: jobbigt med annat namn nu....har lite tankar, återkommer, at:n och sj.gymn. kommer ocj ska köra bootcamp med L som idag är hemma för han haft hosta, feber och astmahelvetesförkylning i helgen..... 

Kortids är avlastning för hela familjen. Och faktum är att de allra flesta som just fått kortids bara sitter rakt upp och ner och stirrar lite bedövat rakt fram. För att vardagen är annars ett maratonlopp fyllt med distraktioner som bara MÅSTE löpas, kosta vad det kosta vill.

Det är svårt att växla tempo från maraton till stillsam promenad. Allt dåligt samvete, alla måsten som sitter på axeln och viskar i örat om vad man borde hinna när man har alla dessa timmar framför sej.

Men avlastningen är ju till för att man ska kunna ta den stillsamma promenaden. Hämta kraft och ork för att fortsätta maratonloppet ett tag till. Och det är bara ni själva som vet vad som är avlastning och återhämtning för er familj. Det kanske är lite komma-ikapp-städning och en picknick i gröngräset. En dag med barnen på ett äventyrsbad. Eller ett besök hos vänner. Vad som helst, så länge det ger en andhämtningspaus och extra ork att fortsätta.

Och kanske behövs det mer avlastning. Det är inte förrän man kan ta ett steg åt sidan och betrakta sin vardag från utsidan som man inser vilket tempo man faktiskt håller. Och vågar känna efter hur man mår mitt i alltihopa. Man ska orka många år.

Åh vad jag känner igen mig! Har själv inget "knasbarn", men 2 åriga tvillingar som gör att luften går ur en ungefär hela tiden..

När dom är på förskola eller jag bara barnledig så går lal luft ur mig, jag orkar ingenting. Det är som att hjärnan stänger av och vill koppla av på heltid, bara göra ingenting. Jag kan bara tänka mig hur det är att ha syskon som då också vill ha närhet och sin del av kärlek.. ni kan inte få avlastning på annat håll? Hjälp med hemmet? Kram på dig! 

Känner igen det utan att ha fått avlastning - har jag det så nu på helgerna så undrar jag hur det blir när vi får korttids... kommer nog inte ens upp ur sängen....

Man måste inte göra massor bara för du har tid - film, mys och gos. Man går på helvarv och helspänning hela tiden, tassar på tå och står i givakt så när man inte behöver det så går luften ur en och orken finns inte. Jag har varit ett hyfsat städfreak men nu förfaller hemmet... och jag menar förfaller. Dammråttorna Urban och Kurt förökar sig i ett jetplans hastighet och deras barn far runt och gör jävelskap, mat är lika jobbigt som att bestiga Mount Everest - tack gode gud för matkassar!

Men ha inte dåligt samvete - du behöver slappna av och hämta energi. VArdagen med knasbarn är tuff och du har desutom liten knodd oxå - en vacker dag får du tid och känner att du hinner med. En vacker dag finns orken och du kommer göra saker utan att vara medveten, du gör det av glädje och efteråt känner man sig piggare.

KRAM!!!!!!      

På L:s dagis finns en mamma som har stödfamilj till X som är knas "light" och se har hon även SOL åt lillebror - helt normal men kräver en del. I nuläget är knasbarnet hos sin familj en helg/månad och lillebror tre helger/månad. Som hon måttt dåligt över detta men jag försöker peppa och säga att dels är detta en bra lösning både för henne och killarna. Hon ökade SOL:et till tre istället för två då hon haft sjukt mycket strul med det övriga livet. Kan man få lite extra hjälp temporärt - varför inte?? Bättre det än att sen inte vara en mamma alls, i värsta fall. Klart dåligt samvete, det rä både normalt och alldeles alldeles mänskligt.....bara en tanke....en sån lösning kanske skulle funka??

Och jaaa, det må låta förfärligt, lämna bort sina barn, varför skaffa barn då? etc etc. Men vi som vet hur det kan vara vet också att det finns en helt annan verklighet som inte många kommer i närheten av. Självklart vill man orka, vara den allsmäktiga barnamodern, men nu är det inte så.

Lillebror till L:s dagiskompis gillar stenhårt att vara hos den SOL-familjen. 

Hur ser en vanlig dag ut? Jag menar om "knasbarnet" har fritids eller bara skola om dagarna? Går det att öka upp? (eller går, går ju men är det ett alternativ?)
4,5-åringen, hur mkt dagis har du? 15 timmar? Även hör har du rätt att öka pga särskilda skäl!

Tänker att du behöver gå ladda varje dag så att du har ork när avlastningsdygn och helg är!!
Frekvent tid till att både ta set lugnt och hinna få städat, habmöte och allt vad det är!

KRAM

Ojoj vad många fina svar!! Många fina ord och bra tips och som alltid - igenkänningsfaktorn är en GRYM tröst. "Jag ÄR inte ensam!!"...

Hinner inte skriva mer nu, men jag tänkte försöka skriva mer vid tillfälle. Mobilsurfar mest och jag avskyr att skriva långt då.

Många kramar till alla fina svarare!

Det känns som jag kunde skrivit TS och även resten av TS inläggen.

Har själv funderat mycket på vad det är för "annat" jag/vi behöver för att ladda batterierna och det landar ofta i att jag vill att mina icke knasbarn skall få mer än det jag just nu orkar ge dom.
Skall ta ett samtal med hab kuratorn och se om de kan hjälpa oss att hitta en stödfamilj/kontaktperson var till icke knasbarnen som kan göra det där lilla extra för dom.

Jag VILL ju vara den som ger detta men jag har börjat inse mina begränsningar.
Att veta att icke knasbarnen kan få komma bort tex en helg i månaden och få massor av uppmärksamhet och göra roliga saker tror jag kommer att ge mig lite mer ro..

Min lillasyster med downs har kortis varannan helg och kontaktperson som hon hittar på saker med någon gång i månaden.
Skulle det kunna vara något?

Hon är 20 år nu, men har alltid haft stödfamilj/kortis (när hon blev äldre), och alla har haft en väldig glädje av det!

Det finns många härliga familjer som vill vara stödfamilj!

Kram och kämpa på!

Oj, hej och hå, det bara ÖSTE in fina fina svar här, som jag läste på mobilen och vägrar skriva från den, så det har dröjt lite... men nu har 2 avlastningshelger gått efter varandra (vi har både avlastningsfamilj och korttids, var 4e och var 6e vecka, så ibland kommer de samtidigt) och det känns som att jag hade en tillfällig "svacka" när jag skrev denna tråd...

Sonen hade varit sjuk, så hade det varit sportlov, så hade han opererats och varit hemma för det, jag kände nog att min nivå för hur mycket jag kan stimulera honom var nådd och förbisprungen, så det var lite panik....

Och några kloka skrev att MÅSTE man ha "roligt" med syskonen bara för att knasbarnet är borta? Näe, alltså... jaa, det trodde jag. Men herregud, det måste man ju inte?! *facepalm*, det bara kändes som det....

"Härligt" att se att jag inte är den enda som luften går ur på korttidshelger.... Tack tack tack till alla som har svarat!