• EllenH

    Ensamstående med panikångest

    Letar efter någon med en situation som liknar min, är separerad sedan två år med en 6 åring som jag har varannan vecka. Jättego och gullig kille. För ca 3 år sedan blev jag utbränd och började i samband med det få panikångest attacker. Precis när jag höll på att komma tillbaka från utbrändheten så var separationen ett faktum, trots det så fortsatte jag att jobba heltid. Och har efter några flyttar lyckats hitta en bostad nära min sons skola. Tycker att tillvaron borde börja landa lite nu när det gått så pass lång tid. Men kan fortfarande drabbas av rejäl pånikångest vilket är otroligt stressande de veckor jag är ensam med min son. Läser ju om många här på forumet som har problem med ångest men de flesta tycks ha en partner att falla tillbaka på. I mitt fall är det ju bara han och jag när attackerna kommer, jag vill ju verkligen inte bete mig konstigt eller plötsligt kräva att jag måste få vara ensam och djupandas. Han har ju bara mig när han är här och jag vill ju vara hans trygghet. Går i terapi och äter SSRI så jag kämpar ju med mig själv och för att hitta lösningar. Skulle bara kännas stödjande att hitta andra som måste hantera panikångest och ansvar för barn, vad har ni för tips och erfarenheter? /kram

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-06 19:37
    Finns det ingen som känner igen sig, spelar ingen roll om ni är ensamstående, ni är väl ensamma ibland med era barn även om ni lever i en relation. Hade varit skönt med en kontakt.

  • Svar på tråden Ensamstående med panikångest
  • Anonym

    Relativt liknande, skriver mer inom kort då jag redan borde sova o sömntabletten börjar kännas..

  • EllenH

    Hej Anonym, du somnade gott hoppas jag, hör gärna av dig igen

  • Anonym (bebe)

    jag e inte ensamstående men bruka vara ensam ganska mycket med min son som e 4 år eftersom pappan jobbar mycket.

    både på morgonen o på eftermiddagar e vi hemma själva.

    Jag e alltid rädd att få en atack när det e bara vi som e hemma.som tex nu.pappan har kört till jobbet o jag känner mig inte alls på topp.men försöker lungna ner mig själv.som tur sonen spelar mario nu så han märker inte nåt av det.

    Hatar verkligen att må såhär.

    men märkt om jag inte sover tillräkligt eller stressat på jobbet dagen innan då kommer känslan snabbare.

    men e det ingen annan som jobbar mycket eller sover mindre????varför skall man få atack bara för det?
             

  • Foggydays

    Jag känner igen mig. ?? Har dock inga tips eller knep. men skönt på nåt sätt att veta att en inte är ensam. 

Svar på tråden Ensamstående med panikångest