Barnets rätt att välja boende?

Jag vill inte kapa tråden men....

Barnet är 14 och nja, ljuger och ljuger. Jag skulle vilja säga att det handlar om dels planterade minnen - alltså minnen som jag vet inte är sanna, men som återberättats tillräckligt många gånger för barnet att han/hon för tillfället tror på dem. Vi talar om en mycket manipulativ förälder.

Då är det barnets upplevda verklighet och om barnet motsätter sig boende eller ens umgänge med dig så finns det ingen som kan tvinga barnet till det heller.

Och det skulle vara det bästa för barnet?

Om barnet upplever sig ha blivit kränkt eller misshandlad av den förälder barnet nu har tagit avstånd mot så är det absolut barnets bästa att inte tvingas bo där. Ett umgänge, ev med kontaktperson, skulle kunna vara aktuellt om barnet inte helt motsätter sig det.

Jag är hemskt ledsen, men jag har aldrig någonsin kränkt eller misshandlat mitt barn. Däremot jag jag blivit kränkt och misshandlad av den andra föräldern. Familjerätten har också konstaterat att den andra föräldern aktivt saboterar umgänge och att det inte finns någon anledning till att barnet skulle behöva skyddas från mig.

jag minns att jag var överlycklig när jag fyllde 12 och trodde att jag äntligen skulle slippa att bo hos min pappa.  men men, fick vara kvar där ändå varannan v. tills jag fyllde 18. efter det total vägrade jag.

kan sägas att han är alkis och jag vet faktiskt inte varför min mamma lät oss bo där huvudtaget. min lillebror behövde inte alls bo hos honom lika mycket efter jag försvann, vilket jag var oerhört avundsjuk på, minns jag.

Jag menade inte att du har gjort det man barnet upplever det så enligt din beskrivning. Det låter konstigt att soc inte agerar om de anser att barnet blir skadad psykiskt och manipulerad av den andra föräldern.

Jag skulle gärna fortsätta diskussionen med dig, men dels så kapar vi tråden och dels så är det här forumet lite för öppet. Jag får nöja mig med att säga att jag har blivit gruvligt besviken på den så kallade hjälp familjerätt och soc hittills ställt upp med.

Tänkte inte på att vi är off topic. Jag ber ts om ursäkt för det!
Beklagar din situation och hoppas att det löser sig!

Tack. Framför allt hoppas jag på en lösning för barnets skull. Det här är blir inte alls bra i slutänden...

Usch vad ont det gör att läsa det, jag har själv barn där pappan har boendet. Det var ett förhållande med psykisk misshandel i många många år och därefter manipulation och förfalskning av namnteckningar för att få barnen folkbokförda hos sig.
Nu känner jag inte till bakgrunden till er situation men åtminstone jag har gråtit över mina barn i snart 10 år. Tyvärr blir man väldigt väldigt liten efter åratal av kränkningar och förminskningar så självförtroendet är helt kört i botten.
När man väl rest sig upp och ska kämpa för sina barn så har jag varje gång mötts av personer på familjerätt mm som viger sina liv åt att Sveriges alla pappor ska ha rätten till sina barn under alla omständigheter. Att dessutom barnen aldrig någonsin vågar säga emot deras pappa eller vågar prata med någon överhuvudtaget gör inte saken bättre.
Tro mig, även jag såg fram mot barnens 12-årsdag men det är bara en illusion att det plötsligt skulle lösa sig då för det gör det inte. Om sedan den andre föräldern är manipulativ och har påverkat barnen under deras uppväxt så hjälper inte heller att gå till rätten, det gör bara er relation ännu mer infekterad. 
Nu är mina barn tonåringar och vi längtar alla tre tills de börjar gymnasiet och eventuellt kan söka sig till en skola som innebär flytt och på så sätt kan flytta från pappan utan att det blir "till mig" vilket han skulle kunna gå över lik för att undvika.
 

Familjerätten har vänt de senaste åren och arbetar mycket för att barn ska ha minst växelvis boende med sina pappor oavsett om dessa pappor misshandlat mamman eller barnen tidigare. Tror det har något att göra med jämställdhetsstatistiken faktiskt.