Började BLÖDA! :/
Hejsan, i Söndags strax efter att jag stigit upp ur sängen gått ner för trappan och vatt på toaletten och skulle börja med frukosten, hände de helt ofattbara, jag började störtblöda.. kände av som en mensvärk men tänkte inte mer på det. Sen bara kändes de som att de släppte för mig.. de rann blod.. jag skrek på min sambo att de händer ngt med mig.. han kommer ner springandes och ser också att jag blöder.. jag går upp för att ta på mig andra trosor och stressar runt som fan och gråter och ha panik.
Efter mkt om och men så va vi båda på väg ut mot bilen.. jag visste inte vart jag skulle ta mig till och ringer 112 och pratar med en kvinna där som säger att vi ska åka in.. sedan under resan in till sjukhuset får jag prata med en barnmorska som kommer att ta emot oss.. efter kanske 10 minuter va vi äntligen framme.. vi åker hissen upp springer in på avdelningen som två yra höns. Där får jag klart för mig att jag ska lägga mig ner på en säng, sen börjar dom sticka i mig för att ge mig lugnande och läkemedel för att jag inte ska blöda så kraftigt. men jag hade ju redan slutat att blöda.. sedan undersöker dom mig hon ska lyssna efter hjärtljud med en tratt... hittar inga...
sedan ska hon hitta de med CTG:n hittar inga där heller.. nu vatt vi riktigt oroliga.. jag kände bara att jag ville gå under jorden.. detta händer bara inte.. sedan med ultraljud kunde dom hitta hjärtljuden. Då lättade de för mig.. åhh min lilla bebis lever där inne.. skööönt! Allt ser jätte bra ut med bebisen så där va inga konstigheter alls.men vart kom blödningen ifrån? Dom undersökte moderkakan med RUL och han sa de såg jätte fint, sen undersökte han livmodertappen med sådana otäcka verktyg ni vet.. kommer inte på vad dom heter nu.. men den va stängd och allt såg fint ut.
Jaha ? Bara så ? hur kommer de sig? Är de verkligen ingenting som orsakade blödningen?
Vi blev båda inlagda och fick höra att vi skulle vara här över natten.. okej tänkte jag en natt går väl bra.. sen vill jag bara HEEEM!
googlade lite på telefonen iallafall om blödningar i tredje trimesten, där stod de att de kunde vara en teckningsblödning, hmm tänkte jag inte redan ska jag föda väl? är ju bara i vecka 31+4 (30+4)
Sedan läste jag om föreliggande moderkaka (placenta) men de va ju ingenting av de som ngn läkare eller barnmorska hade sagt att de kunde vara.. ingen av dom visste ju va de va.
Men iallafall, så frågade jag en barnmorska ifall de kunde vara en teckningsblödning då sa hon att ja de kan de mkt väl varit. sen sa jag okej nä för jag läste om en föreliggande moderkaka som med kan orsaka blödning ifall de kunde vara de ? Neeej neej de är de verkligen inte sa hon, skönt kände jag.. jahapp då va de bara att avakta och se ifall man får åka hem imorgon (Måndag)
Måndagen kom sambon åkte tidigt på morgonen för att jobba. jag va kvar. va berädd på att få åka hem idag.
på ronden vid nio tiden så kom läkaren och en undersköterska och en barnmorska och pratade med mig, och sa att de skulle göras en undersökning till på mig om ca en timme.. skönt tänkte jag. kanske man får åka hem sen då.
Tiden gick inga kom.. sen va de lunch... och sen va klockan 14:00 ingenting hände... och ingen visste heller.. sen vid 16:00 så va de dags för mig.. Jag gjorde mig redo för att bli undersökt. väl under undersökningen så ser dom att livmodertappen är hur fin som helst och inga tecken på att jag va öppen eller va på väg att öppnas. och inga tecken på fler blödningar.. men sen när han undersöker moderkakan, ja då ser han ju att den är föreliggande! Precis som jag frågade den andra barnmorskan som sa neeej! Å^hh fan vad sur jag blev! Läkaren frågade mig om jag gjorde ett VUL när jag kom in. jag sa nej de gjorde han inte han gjorde bara ett RUL på mig o sa att allt såg fint ut..
Läkade sa till mig och den andra sköterskan som va med att de finns ju anledningar till varför man gör VUL!
Sen kom beskedet! Du kan absolut inte åka hem . du måste stanna kvar här för obesrvation.
fan med ville ju hem. men måste ju tänka på lilla livet i magen ju!
sambon kom vid fem tiden ovh sov här med.. sen nu åkte han i morse till jobbet igen och här sitter jag. Ledsen och förtvivlad och orolig sover jätte dåligt i den här sängen med.,
Så frågan lyder nu är de ngn mer som vatt med om detta ? Isåfall hur länge fick ni stanna ? Hur gick de för er? Vilken vecka va ni i ? När födde ni era små liv?
Vore tacksam med svar. Känns som man inget vet här tyvärr :(
. Det är kan ju hända att du klarar dig med den blödning du har haft och klarar av att gå tiden ut o det blir planerat snitt. Du kommer säkert få en massa restriktioner vad du får o inte får göra, försök följa dem så gott det går. Tyvärr är det så att läkarna är rätt bra på att skrämma upp en, vilket de ju gjort med dig. Det ÄR allvarligt med placenta preavia men för de allra allra flesta går det bra i slutänden. För övrigt så kommer du alltid vara ett prio 1 fall om du behöver ringa ambulans, så finns det bara en ambulans nära just när ni ringer så kommer den att komma fort. det kan ju kännas bra att veta, liksom ingen diskussion om du behöver ambulans eller ej. Vid en mindre blödning går det så klart bra att åka in med bil.