Vad göra när man inte kommer överens om umgänget?

För barnets bästa är det kanske bäst med en fast punkt hos dig och att pappan har barnet vh och när han kommer hem...

Ja det tycker jag också, och jag är inte på något sätt ute efter att ta ifrån honom vår dotter, eller ta ifrån henne sin pappa. Han är en bra pappa till henne när han har henne, och hon tycker om att vara hos honom.

Men hur gör man för att komma fram till ett sånt beslut? Han kommer aldrig att inse att det kanske vore det bästa för henne. Och det hjälper ju knappas att jag säger det till honom..

Det är väl bara att bestämma att alla jämna veckor är hans så om han är hemma har han barnet jämna veckor. Förstår inte hur 3 av 4 veckor skulle kunna hamna hos dig...

Jo, grejen är den att han jobbar ju inte på något fast schema, vilket innebär att det kan bli så att han jobbar 2 veckor, och när han kommer hem så är det min vecka. (Eftersom vi måste ju bestämma vilka veckor som är hans, och vilka veckor som är mina).

Så då kan det alltså innebära att han inte får ha henne på 3 veckor, och det tycker han är för lång tid. Hänger du med...?

Därför vill han fortsätta med det upplägget vi har nu, för att då kan det inte bli så, då kan det max bli 2,5 vecka..

Om ni bestämmer att ni byter på t.ex onsdagar de veckor som han är hemma är hans så kan situationen du beskriver aldrig uppstå när han är hemma. Det är orimligt att barnet inte skulle få ha umgänge med sin pappa när han är hemma, enbart för argumentet att det är dina veckor.

Ja, det är ju ett problem. Och jag förstår honom. Tre veckor är ju länge både för honom och för dottern.
Hur lång framförhållning har han? En månad eller inget alls?
Det jag tänker är att det verkar ju trots allt som om ni faktiskt kan kommunicera. Och då går det säkert att hitta en lösning. Om du får lite framförhållning, så kanske det kan vara en lösning att är han borta två veckor och det är din vecka när han kommer hem, så har han dottern 2-3 dagar direkt när han kommer hem, och sen kör ni vv enlig jämna/ojämna veckor?

Javisst är det ett problem att det kan bli 3 veckor. Han har ingen framförhållning alls när det gäller jobbet, dom ringer ena dagen och säger att han ska åka den andra. Och enligt honom så är det så det är och kommer att vara... (Så var det inte när vi levde ihop, då jobbade han på fast schema, men har bytt arbetsgivare sen dess.)

Jag har lagt på förslag att göra så som du säger, att han har henne 2-3 dagar direkt när han kommer hem, och sen varannan vecka.

Och att jag i allra möjligaste mån kommer att hålla dom dagarna öppna för det, men det kommer ju att inträffa nån gång att det inte går, eftersom jag aldrig vet när han jobbar. Och jag vill ju kunna ha möjligheten att kunna boka in någon aktivitet/resa med mitt barn..

Även om jag är mån om att deras relation ska vara bra, så är jag inte helt och hållet beredd på att anpassa mitt liv helt efter honom. Jag tycker på nåt sätt att det är han först och främst som måste ta konsekvenserna av sitt val att jobba så här.
Men självklart är jag beredd att vara så flexibel det går för dotterns skull.

Varför måste ni ha hela veckor då?

Det står i TS. Och det är inte ett måste, men ett önskemål som jag förstår det.

TS, antagligen kommer det inte var så många avvikelser att det påverkar umgänget i stort, tror du det? Reser du mycket och ofta med barnet?
Är det så att han är borta två veckor i taget så har du ju lite framförhållning i alla fall. Och har ni vv med tillägg av 2 dagar om han kommer hem på "din" vecka så har du ju möjlighet att planera ganska bra ändå - förutom för att det eventuellt då kommer två såna dagar om två veckor. Känns kanske inte som ett så stort problem om man tittar på det.
Så om ni bestämmer att ni har vv, så har du ett schema du kan följa i förhållande till hans tider. Visst, sen blir det ju dina veckor alla andra, men där får han ju skylla sig själv...

tänk på barnet!! jag har försökt att göra saker bra för pappan, för både hans skull och barnens skull men det har bara slutat med att barnen inte hade nån aning om vart de skulle eller när de skulle nånstans och jag fick vända ut och in på mig själv.

Ibland är inte varannan vecka det bästa. Man jobbar annorlunda, en förälder kanske inte vill eller klarar ha varannan vecka! gå efter barnets trygghet.

Javisst skulle det vara orimligt, men jag har aldrig sagt eller velat att det ska bli så. Och om jag öht ska ha en möjlighet att kunna planera min tillvaro, så måste vi ju ha ett fast rullande schema, vi kan ju inte alltid börja med hans vecka när han kommer hem.

Nej jag tror inte heller att det kommer bli så många avvikelser som påverkar umgänget i stort, för så ofta reser jag inte, varken med eller utan barn.

Jag pratade en stund igår med honom, men vi kom inte framåt alls. Han kan öht inte förstå att det är han som måste anpassa sig efter omgivningen, och inte tvärtom. Han har ingen förståelse alls för att det är hans val att jobba borta som gör att det blir problem. Jag föreslog igår till honom följande, (oftast kommer han hem på torsdagar), och om det då är min helg, så kan hon vara hos honom på måndagen. Han är ju faktiskt ledig, så om han vill så kan han ju ha henne hemma hela dan. Och sen när fredagen kommer, om vi då växlar på fredagar, så börjar ju hans vecka.
Men det föll inte i god jord, han tycker att det är för lite tid.
Hur jag än vrider och vänder på det så ratar han alla mina förslag, och kommer inte med några egna, förutom det att hans vecka alltid börjar när han kommer hem. Och så vill inte jag ha det, jag tycker inte att det är rimligt att jag ska behöva anpassa mig så efter honom.
Suck,.. va trött jag börjar bli på detta..

Jag förstår hur du menar, och jag håller med dig, varannan vecka kanske inte alltid är det bästa. Och visst är barnets trygghet allra viktigast, men det är svårt när bara en av oss inser det.
Och jag kan ju inte tvinga fram något...

Hm, men du skulle inte kunna tänka dig att han har fre-mån den helgen, även om den är "din". Det kommer antagligen inte heller blir så många tillfällen som han "lånar" din helg och som jag förstår det så är han ibland borta mer än tre veckor i sträck vilket ju inneär att du har massor av helger på raken i "vanliga fall"?

Jo jag har funderat på det alternativet, men samtidigt så är det ju så att det skulle kunna bli "min helg" flera gånger på raken, och eftersom jag jobbar heltid så är ju också helgerna lite heliga, eftersom det är då man verkligen har tid att umgås.

Han är alltid borta 2 veckor, aldrig mer. Det är tiden emellan arbetspassen som varierar.

Jag har föreslagit flera olika lösningar för honom, men det är inget som passar. Själv kommer han inte med något förslag alls. Förmodligen för att han har inget behov av att ändra något. Men det är ju inte för hans skull jag vill ha till en förändring...

Jag kommer att kontakta familjerätten och återigen försöka få till ett möte där, det verkar vara det enda jag kan försöka göra.      

Jag har kontaktat familjerätten, och dom ska höra av sig med en tid för möte där. Men det som hände nu i veckan tar priset... Exmaken kom hem från jobb och på morgonen efter (en torsdag) då han hämtade dottern ( för att ha henne i ett dygn) så talar han om att han i nästa vecka är han inte hemma. Inte att han frågade om det är ok med mig, utan bara ett konstaterande... Jag blir såklart glad för att få ha henne hos mig, samtidigt som jag blir förbannad att han tar mig för given, och för att han skiter i dottern. Han har inte sagt nånting om när han kommer hem, och heller inte ställt frågan om han kan få ha henne över påsk istället, fast jag har erbjudit mig att vara flexibel tidigare. Nästa helg är det meningen att hon ska vara hos honom, men jag vet inte ens om han är hemma. Nu kommer jag att börja vara betydligt mera bestämd i mitt agerande mot honom, har lessnat totalt på att tillvaron styrs utifrån honom.

Jahapp, då är vi tillbaks på ruta ett... Familjerätten hörde av sig med en tid, och ringde även honom. Han säger då till dom att han inte vill komma dit. Han tycker inte att det är någon idé.. Detta trots att jag stämde av med honom sist jag träffade honom att vi skulle dit och prata. (När vi nu inte kan träffas någon annanstans, som jag också föreslagit) Vi måste ju träffas och prata om saker som gäller vår dotter, och då ska inte hon vara med. Så vi kan inte ta det vid en överlämning.

Så just nu känns det helt jädra hopplöst... Vad gör man???? Är jag tvungen att gå till Tingsrätt för att få till en förändring??