Ersätter ni om era barn har sönder andra barns leksaker?

Jag erbjuder mig att betala, SÄRSKILT om ungen gör det med flit. Om någon skulle leka med min grabbs leksaker och något går sönder så tror och hoppas jag att föräldern skulle erbjuda sig. Förmodligen skulle jag tacka nej, men jag skulle inte bli särskilt nöjd om en kompis har sönder grabbens grejer med flit och sen inte ens får en rejäl tillsägelse av sina föräldrar.

Som jag även skrev så det ofta så att dessa barnfamiljer ofta bjuder hem sig själva till oss - och jag självklart kan ju vi säga nej men det konstiga är ju att de 9 gånger av 10 bjuder hem sig till oss och bara en gång av 10 bjuder hem oss till dem själva... Delvis beror det nog på att de flesta har nyrenoverade eller nybyggda hus och vi bor i ett gammalt hus där vi låter barnen leka. Oavsett så kan de ju iallafall erbjuda sig när det syns att det ändå är rejäla och dyra saker som ungarna massakerat och inte direkt en ballong från Mc Donalds.... Grrr - nu ska INGEN få bjuda hem sig på mycket mycket länge hit känner jag.............

Eller så låter ni dem komma men du och barnen kommer överens om vilka leksaker som ska få vara framme - resten lägger ni i enlåda i garderoben eller i en låda högt uppe på en hylla, och om besökarna vill ha dem/ifrågasätter varför det är så lite framme så säger du bara att ni har tagit undan det som barnen är rädda om.

En Fin Pik.  

Nästa gång dom ska komma på besök kan du ta upp med den andra föräldern att dina barn inte vill leka med deras för att leksakerna går sönder o fråga hur ni kan lösa det så att barnen kan leka igen. Ni kanske får ha bättre uppsikt på leken för att se vad som verkligen händer. Dom andra föräldrarna måste ju ha i sitt intresse att andra ska vilja umgås med deras barn.

Vi har ofta gjort så som Tygtiger föreslog: plockat undan det vi är extra rädda om i förväg. Inte för att vi misstror våra vänner och deras barn, utan för att de (även mina) är just barn som inte alltid kan vara försiktiga, samt att vissa saker inte är gjorda för "vild lek"! Detta har funkat bra hittills!

Inte vanliga leksaker. Leksaker ska lekas med och då kan det hända att de går sönder. Låter lite hysteriskt att kräva andra föräldrar för pengar på leksaker. Nu är jag småbarnsförälder så jag vet inte hur jag resonerar om 10 år. I genomsnitt har ett svenskt barn 500 leksaker så det är ingen katastrof.
Skulle mitt barn tillsammans med sin kompis måla på tapeterna hos kompisens föräldrar skulle jag betala hälften.

självklart skulle jag göra det! andras saker har både jag och min familj respekt för oavsett vad sakerna kostat lr inte ! det e inte mina grejer och blir dom förstörda tack vare någon utav oss skulle jag naturligt vis erbjuda ersättning lr helt enkelt skaffa en ny sak ! ...... tycker inte man kan ta för givet att det e ok att sabba andras saker oavsett om det det e med flit eller inte och sen inte erbjuda ersättning! det e brist på respekt för andras ägodelar!!!!!

Jag skulle erbjuda att ersätta det som gått sönder!
Och jag önskar fler av mina bekanta gjorde det också, för det är många leksaker och böcker som blivit förstörda hos oss.
Antagligen hade jag säkert tackat nej, för att vara artig, fast att de gärna fått köpa en ny. Men det hade ändå känts bättre om de erbjudit sig iaf....

Tack för alla svar!!! Upptäckte idag att ytterligare en sak gått sönder sen senaste besöket!!! Det var en elvisp (typ mini OBH) som barnen haft i sin sandlåda några dagar hittills iår. De fick den förra året och den höll hela sommaren och nu hade vi precis tagit ut den. Besökaren igår gick runt med den det sista han gjorde innan de skulle åka hem och idag upptäckte vi att båda visparna var avbrutna... Visst ska barnen få leka men vet man att man har såna här (ursäkta uttrycket) våldsamma barn måste man ju ha bättre koll på dem!!! Föräldrarna i detta fallet såg oss som en trevlig lekplats där barnen fick löpa fritt och när detta hände höll jag på att söva ett av mina barn... Idag berättade mitt största barn vad som hänt!!

Tråkigt när saker går sönder men det är ju döda ting och ingen har ju ändå kommit till skada - förutom att våra barn nu inte vill leka med dessa - och inte mig emot!!! Vi hade lärt känna familjen via öppna förskolan och jag ser ingen anledning att bjuda hem dem igen (de bjöd ju hem sig själva nu senast...)

Jag har en känsla att förldrarna till de barn som när de varit här och då förstört något, är så vana att de inte orkar bry sig dvs erbjuda sig att betala... De senaste barnen är så våldsamma mot sina syskon så föräldrarna har full sjå med att se till att ingen kommer till fysisk skada så då bryr de sig inte om nåns leksak - kan tänka mig att de har ett helt hav av trasiga leksaker hemma.....

Jag tröstar mig med att barnen tack och lov har flera kompisar att leka med även om jag inte kommer hindra dem från att leka med de lite "vildare" vandalerna heller - jag tänker ta fasta på ett tips här i tråden - att plocka bort sånt som kan gå sönder alternativt säga att de får leka ute om det är fint väder!!!

Ursch vad jag gnäller men fan va irriterad jag blir - speciellt när föräldrarna inte bryr sig - barnen kan ju inte rå för sin uppfostran!

Tack för alla kommentarer iallafall!

Ett till tips är att ställa undan leksaker du är rädd om även så inte deras föräldrar når dom.
Jag trodde våra ömtåliga leksaker var skyddade på de översta hyllorna dit barnen inte når. Men en bekants barn bad sin mamma ta ner leksakerna och självklart gjorde hon det utan att fråga... Den gången gick inget sönder tack och lov, men jag tyckte ändå det var fult gjort av mamman. Det var ändå ganska synligt ömtåliga leksaker som radiostyrda bilar... Och det brukar väl finnas en anledning till att något står oåtkommligt för barn? Suck... :P
Lycka till Ts och hoppas ni får ha era leksaker hela :)

Klart man erbjuder sig att betala om ens barn tar sönder något md flit, respektlöst annars anser jag.

Min kompis dotter tog sönder min sons favorit dvdskiva (med flit) och min kompis erbjöd sig inte att köpa en ny utan skällde bara lite på dottern o sen va d bra enligt henne, men jag sa åt henne att dom faktiskt får ersätta den filmen med en ny, hon blev sur men ersatte den och nu har hon mycket bättre uppsikt över sin dotter när hon leker lite "hårdhänt" med andras saker för hon insåg att det kommer bli dyrt annars (hennes dotter har ofta sönder leksaker hos andra och på dagis med flit) 

Jag vill bara poängtera att det ibland kan vara lite svårt att avgöra skuldfrågan när man inte själv sett vad som hänt. När jag själv var liten hade min bästa kompis en gång sönder sin jacka när hon och jag lekte (och hon jagade mig) i en skogsbacke full med taggiga buskar. Hon sa till sin mamma att det var mitt fel att jackan gått sönder, antagligen eftersom det var jag som kommit på leken, och jag minns att hennes mamma var bra sur på mig. Jag vägrade förstås ta på mig skulden eftersom det inte var jag som haft sönder jackan rent fysiskt, med resultat att jag knappt fick komma dit och leka mer.

Min kompis var ett lugnt barn och skulle säkert aldrig ha rusat omkring i massa snår om inte jag dragit med henne dit, men jag tycker fortfarande inte att det på något vis var min skuld att den gick sönder. De hade rätt knappt om pengar hemma och min kompis blev rädd för att få skäll och skyllde därför alltihop på mig. Som förälder sänder man ju signaler till sina barn, och de är rätt snabba att uppfatta dessa, och alltså kan exempelvis den där vispen ha gått sönder på annat sätt men dina barn har förstått att de får känna sig duktiga om de skyller på det besökande barnet ifråga och förstår att du blir nöjd om de inte vill leka mer med det barnet. 

Erbjuder mig såklart att betala om mina barn har haft sönder något. Hittills har det dock bara hänt 1 gång att något gått sönder och då var det en liten struntsak. Däremot har mycket gått sönder hos oss och även om jag inte begär att vännerna ska betala så hade det ju varit trevligt om dem i alla fall erbjöd sig. Sen är det skillnad på olycka och flit. Olyckor händer och det skulle jag aldrig begära att någon ska ersätta oavsett värdet på saken. Men gör barnet det med flit, speciellt om hen är gammal nog att förstå det så markerar jag att det inte är ok. Har skickat hem ett barn som inte lyssnade på våra regler, han hoppade i soffan med fjärrkontrollen i näven och var nära att ta sönder sonens nya stora radiostyrda bil (jag lyckades laga den). Den kompisen frågade inte på någon vecka om han fick komma in till oss, men sen när han väl kom hit igen så lyssnade han faktiskt. Så jag tror på att markera vad som är ok eller inte i ert hem, både för barnet och dess föräldrar.

I ditt fall absolut, går det sönder i vanlig lek pga olyckshändelse så nja. Min yngsta som blir 3 i Maj är absolut inte sjövild men han har dille på att plocka sönder grejer så är jag hemma hos någon annan brukar jag ha stenkoll på honom och brukar också scanna av rummen och försöka se grejer som jag vet han skulle älska att pilla isär. Hade han tagit sönder något hade jag absolut erbjudit mig att ersätta

Jag tror ofta att föräldrar vet hur deras barn är men väljer att bortse från det, i ditt fall verkar det verkligen som att de ser det som ett tillfälle att åka iväg och låta barnen leka av sig hos någon annan

Det vet man ju själv att oftast vill ju barnen iväg till kompisarna istället för att leka med sina egna 'tråkiga' leksaker. Men det måste ju vara lite ge och ta faktiskt.

Leksaker går sönder.

Jag förväntar mig inte att någon betalar för det som råkar gå sönder när deras barn leker med våra grejjer, och jag erbjuder mig heller inte att betala om något går sönder hos en vän.

Problemet enkelt löst!: Plocka bort allt ni är rädda om inför besöken och skicka inte med barnen något de är rädda om när de går till andra o leker ....

Blir lite irriterad när du skriver att de barnen har sönder saker på grund av bristande uppfostran. Har en son som leker väldigt hårdhänt med sina saker och det går sönder grejer rätt ofta. Vi pratar ofta med honom om hur man leker och att man inte får ha sönder saker. Det hjälper inte, är han inne i leken så kan han inte hejda sig. Han har väldigt bra fantasi oxå och det barkar liksom iväg. Han har aldrig haft söder andra barns leksaker och jag har inte för vana att bjuda hem mig till andra. Men när han leker hos andra kan jag ju inte övervaka honom varenda sekund, det är inte schysst mot honom eller hans kompisar. Jag förutsätter att saker man är rädd om är undanplockade och om det ändå skulle gå sönder något skulle jag erbjuda mig att ersätta det, absolut. Vilda energiska barn är inte dåliga barn!