Föräldrar med ngn form av NPF-funktionsnedsättning

Jag är föräldra"ledig" än...
Vet inte alls hur det ska bli sen. Vill ju jobba och ha nånstans där jag kan "passa in" iaf... Tjäna lite pengar vore ju trevligt... Men är rädd för hur det ska bli i verkligheten.
Det är svårt.

Vad gör du?     

Sjukskriven men med blankt nej till det från FK.
De anser mig fullt arbetsför vilket är bedrövligt. De har inte ens träffat mig eller pratat med mig utan beslutar så trots läkarintyg. :(
Sjukt!!
Så just nu lever vi på soc vilket inte gör att man mår bättre. :(

Ja, då har man "fått" AS och ADD dessutom.

Men psykologen menar att jag är väldigt högfungerande ändå och det är jag ju!
Fast det är också mest tack vare att jag har ett perfekt läkemedel för mig sen lång tid tillbaka.
Behöver bara lite extra stöd och ev anpassade förutsättningar i arbetslivet, t ex ranonering av sociala situationer och regelbunda arbetstider så ska det nog gå fint!      
Ev lägre fram prova centralstimulerande för ADD.

 

jag har asperger och väntar mitt första barn med bf 24 februari! nån mer som väntar barn?

Hoppar också in, jag har adhd, men tror att om jag skulle göra om utredningen så skulle jag nog inte få en diagnos nu. Var sjuk i annat när jag utreddes så jag tror det blev lite missvisande.

Men min sambo har adhd och aspergers, han fick sin as-diagnos nyligen efter 5års kämpande mot utredare som vägrade "stämpla" folk. Vi har kämpat massor och han har stora svårigheter i föräldrarollen. Men nu ska vi få hjälp av hab att strukturera upp hans vardag och även lägga in tid för sonen, men han behöver stöd och "övervakning" när han umgås med sonen för att någon måste ha koll så sonen inte skadas eller sticker iväg.

Oj det låter som din sambo har ganska grava problem....
Glömmer han bort sonen?? :-O
Är han ointresserad...?
Eller bara väldigt tankspridd?   

Japp, han har grava svårigheter, jag tror att han har en depression eller liknande också som försvårar allt. Vi fick en jättesvår start vid förlossningen, efter 1 vecka så fick jag superont i magen eller jag hade ont hela tiden, men åkte in och fick veta att det var en "liten blödning, bara att tappa ur" så dagen efter opererades jag, sambon och sonen var på BB och väntade, men istället för en snabb operation så tog det 4 timmar och jag hamnade på IVA osv. Blev sämre och fick blodförgiftning efter operationen så det var tveksamt om jag skulle klara mig ett tag.

Då stod han med en 1 veckas bebis utan att ha egen erfarenhet om barn och inte veta hur det skulle bli med mig. Stressknslig som han är så sket allt sig och anknytningen blev inget alls av, så vi har fått jobba massor med det.

Så enhel del i relationen med sonen är nog att han inte hängt med som jag och sett utvecklingen. Men han har jättesvårt att ligga steget före. Rent mentalt så förstår han att det är farligt om sonen klättrar upp på fönsterbrädan, men han har inte koll när de är hemma så det inte händer.

Att han glömmer vet jag inte riktigt vad det handlar om, inte ointresse men han kan inte fokusera.

Ett sånt tydligt exempel var förra veckan när vi var på kollo, ett av de andra barnens badboll blåste iväg långt ut. Jag som kan paddla kanot tog en av de som vi fick låna och stack ut för att hämta bollen medans sambon stod kvar med sonen på stranden. När jag vände sen in mot stranden så såg jag att sambon stod och tittade på mig och sonen var brevid, men 2 sekunder senare så gick sonen iväg men sambon såg inget alls. Sonen vandrade iväg längs stranden och hittade annat att leka med och kvar stod sambon och tittade på mig.

Nu var det andra familjer med så jag visste att det fanns en mamma där som hade ett öga på sonen. Så är det ofta, han hittar andra saker att titta på och glömmer tid och rum.

Känner trots allt igen mig i det där med att ha svårt att ta in flera saker samtidigt...
Men när jag är med barnen så är det bara de jag har uppmärksarmhet på som tur är så det är inga problem.
Fast  t ex på badplatser får jag också verkligen anstränga mig hela tiden så att jag har fokus på det som är viktigast, dvs att ha sekundkoll på och bredvid ettåringen. Samtidigt får jag ju inte glömma de andra två på fem och sju heller... Men deras far få ha huvudansvar för dem då.

Hoppas det blir lättare för er snart! 

Nu har vi haft första riktiga mötet med habiliteringen och de verkar fatta precis vad det handlar om och arbetsterapeuten som visserligen ska sluta om någon månad var så duktig på att försöka få sambon att tycka saker. När vi disskuterar själva så blir det ofta så lätt att han inte tillför mycket utan allt kommer från mig.

Hon stämde även av med mig när sambon gick iväg och kollade så jag också var med på tankarna. Bla. så pratade vi om att han ska gå ner i tid till typ 80% om det går att lösa ekonomiskt, så han kanske orkar mer, men först ska vi se till att han äter frukost, kommer upp i tid osv. grundläggande saker som skapar energi.

Känns så lovande och skönt att inte stå själv med allt utan ha någon annan som driver på lite, så kan vi få in mer tid med son och pappa också sen. :)

Här har ni en pappa till tre barn med en ADD-diagnos. Fråga vad ni vill!  
Min fru gör dessutom just nu en utredning och det lutar åt ADD och nåt inom AST...
Ett av våra barn (snart 4 år) har just fått diagnoserna ADHD & Atypisk Autism. Hemmasituationen är minst sagt kaotisk rätt ofta då missförstånd och misstolkningar är en del av vardagen.  

Hej, sorry för inlägget ovan. Skulle logga in men då skickades det när jag väl blev inloggad...

Denna tråd är minst sagt oaktiv såg jag (har själv inte kikat in här på evigheter) men nu hamnar den ju långt upp igen och det kanske kan dyka upp lite nya funderingar =)

Fullt förståeligt med att det är kaotiskt, det är det här med trots att vi bara har 1 barn med autism & AD(H)D. Hoppas i alla fall att det är lugnt emellanåt så ni hinner hämta andan lite =)