• tyrasmamma

    Hur mycket ska man orka ta!?

    Påhopp undanbedes!

    Jag valde efter årsskiftet att lämna min fd sambo & pappan till min dotter.

    Först när jag kommit halvvägs i min graviditet insåg jag att min dåvarande sambo var (är) periodare, efter ett långt & djupt snack med en god vän som utifrån egna erfarenheter kunde ge mig det svart på vitt. ?Han är periodare, den värsta sorten. Och du, min vän, är medberoende?

    Va!? Vad menade hon? Jag tänkte att hon överdrivit det hela, men sade ändå till min sambo att ?Nu när vi ska bli föräldrar får du faktiskt lov att lägga allt festande på hyllan ett tag?. Men det gick inte.

    När vår dotter sedan föddes blev allt värre. Fyllorna blev fler & för att inte säga grövre. Han hotade mig & tänkte vid ett par tillfällen ta till även fysiskt våld.

    Efter ett par vändor bestämde jag mig trots allt för att lämna honom. Jag ville få må bra & leva ett harmoniskt liv med min dotter.

    Men nu då? Jag gör allt & verkligen allt för att bevara en god dialog för att vår dotter & min fd sambo ska få ha en fullgod relation. Men till vilket pris?

    Han struntar i henne, kmr & gullar lite & höjer sig självklart till skyarna för att ?han är en så bra pappa?.

    Han är djävulsk emot mig emellanåt & säger indirekt att ?varför skulle jag behöva ta mitt ansvar - det var ju du som lämnade mig?.

    Fy, det gör säga ont. Han betedde sig så illa att jag blev tvungen att lämna honom för att själv orka fortsätta. Han fick mig att känna mig så j*vla liten, men ändå ger jag honom chans efter chans att visa sig bättre.. Hur mycket ska en människa orka?

    Hur ska jag göra? Det är så orättvist att jag ger vår dotter 200% av mig själv & sen ska jag behöva hans underskrift för att jag var dum & skrev på gemensam vårdnad.

    Finns det någon här i samma sits & har någon något förslag på hur jag ska agera?

    Just i detta nu ligger vår dotter på min arm med feber. Jag bad hennes far om hjälp ikväll, men han hade inte tid & blev rent utsagt förbannad på att jag bad honom om hjälp. Skrek åt mig att jag kräver så mycket av honom. Förmodligen ringde jag & störde honom mitt under öldrickandet...

    Hur tycker ni att jag ska bete mig? Ska jag utesluta honom tills han visar intresse för sitt eget barn eller ska ja fortsätta som jag gör & ringa honom, upplysa honom (för det är ett krav han har. han ska veta allt som händer vår dotter,men är tydligen inte skyldig att hjälpa till...) Borde jag ansöka om egen vårdnad?


  • Svar på tråden Hur mycket ska man orka ta!?
  • DetLillaÄcklet

    Kontakta soc för samarbetssamtal, kan vara bra att en tredje part hjälper er att kommunicera och förhoppningsvis komma överens.

  • Krake

    Har inga utförliga tips, men två små:

    Skaffa dig annan hjälp. Har du ingen annan i nätverket som kan ställa upp och stötta, istället för att du måste be honom och bli besviken? Gör dig oberoende av honom, helt enkelt.

    Informera honom om dottern via mail eller sms, ring inte. Kort info bara, inga samtal. 

  • tyrasmamma
    DetLillaÄcklet skrev 2012-03-31 22:05:03 följande:
    Kontakta soc för samarbetssamtal, kan vara bra att en tredje part hjälper er att kommunicera och förhoppningsvis komma överens.

    Tack för tips, men där har vi redan varit. Han hoppade bara på mig med anklagelser & elakheter. Jag bråkar inte m honom för min dotters skull. Önskar bara att han kunde visa lite vilja...
  • tyrasmamma
    Krake skrev 2012-03-31 22:13:04 följande:
    Har inga utförliga tips, men två små: Skaffa dig annan hjälp. Har du ingen annan i nätverket som kan ställa upp och stötta, istället för att du måste be honom och bli besviken? Gör dig oberoende av honom, helt enkelt. Informera honom om dottern via mail eller sms, ring inte. Kort info bara, inga samtal. 

    Jo, mestadels av tiden tar jag hjälp av vänner & familj, men jag vill ju inte belasta alla andra. Det är ju VI som valt att bli föräldrar. Men ditt tips om SMS istället för samtal tar jag till mig & ger ett försök. Då kan han inte klandra mig för undanhållande av information, och så slipper jag massa påhopp när det redan är jobbigt som det är. tack!
  • Krake

    Har du kontakt med Al-Anon? Tänker att det kanske skulle vara bra för dig att bearbeta detta med att leva med en missbrukare. Jag hör att du fortfarande hoppas och blir besviken (typiskt för livet som anhörig till missbrukare) och det sliter och tär på dig. Du måste hitta ett sätt så att han kostar dig så absolut lite energi som möjligt. 

    Stor kram på dig. Du är stark som har vågat ta steget. 

  • tyrasmamma
    Krake skrev 2012-03-31 22:53:20 följande:
    Har du kontakt med Al-Anon? Tänker att det kanske skulle vara bra för dig att bearbeta detta med att leva med en missbrukare. Jag hör att du fortfarande hoppas och blir besviken (typiskt för livet som anhörig till missbrukare) och det sliter och tär på dig. Du måste hitta ett sätt så att han kostar dig så absolut lite energi som möjligt.  Stor kram på dig. Du är stark som har vågat ta steget. 

    Det är precis där jag befinner mig just nu. Frågan hur jag ska undvika att han tar min energi finns ständigt som ett eko i bakhuvudet. Tyvärr är han så otroligt manipulativ att han emellan de här påhoppen visar sig så ångerfull & får mig att tycka synd om honom. Det är ju trots allt en man jag levt med & älskat under ett par års tid... Men jag känner ju att jag mår bättre ensam, så det är nog ingen dum idé att bearbeta situationen. Vad är Al-Anon? Tack så hemskt mycket! Det värmde!
  • Dantes matte

    Ge inte mer av din energi till honom! Han ger ju ingenting tillbaka.

    Han kommer bara fortsätta på samma sätt, och då göra dig besviken, och så småningom barnet. Du har ingen skyldighet att rapportera till honom. Vill han veta vad som pågår i sitt barns liv så får han ju ta reda på det själv. Om du trots allt vill berätta, skriv ett mess eller mail i veckan. Använd ditt nät runt omkring dig när barnet är sjukt istället.

    Jag försökte med mina barns pappa i över ett års tid tills min advokat sa till mig att lägga av. Pappans intresse för barnen fanns bara när jag hörde av mig, och han kunde bråka o tjafsa. När han själv var tvungen att engagera sig dog intresset ut helt.
    Jag kan bara gissa hur jag mått idag om jag fortsatt att försöka få pappan att vara delaktig i barnens liv. Vi har inte hört av honom på 6 år nu.

    Vill dotterns pappa vara med så kommer han väl självmant. Men som läget är nu så tror jag du kommer gå under om du ska hålla på såhär.

    Och - bra att du lämnade honom! Det var ju det bästa för dig och dottern, eller hur!

  • Krake

    Al-Anon är en stödgrupp för anhöriga till missbrukare. Det är som AA fast för de anhöriga. De har grupper som träffas över hela Sverige. Kolla på: www.al-anon.se/

    Där kan du träffa andra med erfarenhet av det du går igenom och få perspektiv på er relation. 

Svar på tråden Hur mycket ska man orka ta!?