Ensam med min son sen graviditeten

Håll fokus på dig o din son. Vilken förlust han gör snubben men kriga inte för att han ska ta kontakt med sonen lägg din energi på att ha de bra med sonen tycker jag. Vart bor ni nånstans?

Tack för det svaret
Vi bor i en lite (skit) by i dalarna ca 12 km från Ludvika.

Förstår att de måste vara påfrestande men då situationen är vad den är så lägg ingen energi på exet utan fokus på sonen så kommer allt bli bra

kämpa på din son har tur som har en sån underbar mamma.
är också ensam, min son är 1 år och sover inte heller hela nätter.
känner igen känslan av att känna sej  som en värdelös mamma för att man är så trött och inte har  någon ork.

Hej vännen! Känner igen din situation, min sons pappa lämnade mig när  jag var i sjunde månaden utan förklarning, nu förklarar han det att det var pga mina humörsvängningar och att jag jämt bråkade. Jag har bett om ursäkt men han vill inte ta emnot det. Han vägrar träffa sin son. Hela förlossningen var jag själv, vi var på sjukhuset i tre veckor för attt all graviditets stress och ångesten av att blivit lämnad, resulterade i att jag tappade moderkakan hemma och mitt barn blev utsatt för syrebrist. inte ens då ville pappa ha ngt med oss att göra. fick ordna med lgh under graviditeten då han vräkte ut oss. Nu är min son nio månader och jag har vid tre olika tillfällen försökt att pappan ska träffa sin son. Han har har kommit och lämnat oss igen. Under tiden har han festat, åkt runt i Europa och tagit en tre veckors resa till Thailand samtidigt som han visste att hans son är sjuk igen och ligger på sjukhus. det har varit OTROLIGT kämpigt, men som sagt han är nio månader nu, jag har ordnat vårt hem, köpt en splitter ny bil och han har precis fått sin förskole plats som han ska börja på till hösten. Hans pappa vill nu ha kontakt med sitt barn, (Efter mina påtryckningar där jag körde hem till pappan och sa om du inte vill träffa ditt barn, vill ditt barn träffa dig, han släppte inte in oss, vi stannade utanför i två timmar, men tillsut kom vi hem, och han ringde och bad om ursäkt och sa att det kanske var dags att träffas) 
jag gav honom 4 alternativ,
*ha helvårdnad( det skulle jag aldrig ge men ville se hans reaktion)
*Ha delad vårdnad
*Att jag skulle fortsätta ha hela vådnaden och han skulle träffa sin son men att han skulle vara delaktig i det praktiska
* eller att avsäga sig alla juridiska rättigheter och aldrig mer se sitt barn     
  
H an vägrar enskildvårdnad, delad vårdnad eller att avsäga all sin juridiska rättigheter.
Jag tror att han känner att han har guldläge, han vill att jag fortsätter med all ansvar och tar hand om vårt barn dagligen så att han kan träffa sitt två ggr i veckan. jag låter honom träffa sitt barn, så kanske kärleken kan växa de emellan, finns inte så mkt att göra, föräldrar har inte rätt till sina barn men barn har rätt till sina föräldrar.
Och ärligt talat hoppas jag att han får känna på hur svårt det är att vara ensam med barn, och känna att vara förälder innebär ansvar. och att tillslut ska han inse vilket kräk han varit.

Tiden får visa.

Hoppas du känner dig bättre nu, du är inte ensam.

Många varma kramar till dig. lita på din styrka och det bästa är att du har inte gjort ngt fel, det är inte du som kommer att stå till svars för ditt barn!! <3