Vart ska mitt bonusbarn bo? HJÄLP!

Förlåt, det är lite långt, men snälla, läs, jag behöver verkligen råd.

Bor sedan ca 2 år tillbaka med min man och hans 6åriga dotter. För att göra en lång historia kort: hennes mamma flyttade till andra änden av landet för att vara med sin nya kille, och dottern mår dåligt av separationen. Innan mammans flytt så hade de varannan vecka system med dottern, som då var 4 år. Mamman flyttade för 2 år sedan och har sedan dess sin dotter under alla skollov, dvs ca 4ggr per år. Hon har möjlighet att komma upp till sin gamla hemstad när hon vill och träffa sitt barn, men har gjort det hitills 2 ggr...vi betalar alla flygbiljetter till hennes hemstad så att dottern och hon kan ses då hon studerar och inte har ekonomi. Och uppenbarligen en snål sambo som arbetar men inte vill bidra, men nu ska vi inte vara elaka och fundera över det.

I skolan har dottern visat en bristande respekt, och tom ilska mot sina kamrater, sina lärare etc. I början, då jag flyttade hit, var hon väldigt ilsken hemma, svartsjuk mot mig - såklart, och väldigt klängig på pappa. Normala reaktioner då en nykomling flyttar in och konkurrerar med pappa. Nu däremot har dottern och jag en jättefin relation, hon kallar mig mamma till och från och allt fungerar mycket bra i hemmet. I skolan har hon haft otur med umgänge och hamnat i en grupp med barn som dessvärre pushar varandra till att göra en massa hyss, ex, starta barndlarmet ett flertal gånger. Efter flertalet liknande händelser och bristande kommunikation mellan lärare och föräldrar, bestämde vi oss för att byta skola till dottern, vilket hitills har gett till resultat att dottern är ett strålande exemplar i skolan, inte ett hyss! 

Nu till saken,  mamman har under hela tiden tryckt på det faktum att hennes dotter beter sig "illa" alltså med bristande respekt i skolan, vilket enligt henne ( och kanske även enligt mig ) kan vara ett tecken på att hon vill uttrycka någonting. I och med bytet till den nya skolan tog mamman tillfället i akt, var hemma hos oss i fredags och sa rakt ut att hon tycker att vi "förstör" hennes dotter genom att låta henne bo kvar hos oss, att vi borde inse att hon skulle må mycket bättre hos mamman i hennes hemstad. Att alla hyss etc som dottern gör i skolan är resultat i en bristande kontakt mellan mor och dotter. När vi hämtade dottern idag, efter att hon spenderat helgen med mamma, så uttryckte sig dottern såhär:
-Mamma har talat om för mig varför jag beter mig illa i skolan. Därför att jag saknar henne och att det skulle gå över om jag bor hos henne. Plus att jag får en kanin om jag bor där, så nu vill jag bo hos mamma för hos pappa har jag ingen kanin. Att jag inte får träffa pappa så mycket då gör ingenting jag vill bara vara med mamma.

Dottern har sagt flera gånger att hon vill bo hos mamma, men lika många gånger att hon vill bo med oss. Det beror på humör tror jag :) Pappan och mamman har en katastrofal relation, de kan inte enas om någånting och ännu mindre om var dottern ska bo. Självklart vill pappan dotterns bästa, men hur vet man? Dottern har ju aldrig bott hos mamman, så man kan ju inte veta varför hon har haft "problem" i skolan, vad det exakt beror på, eftersom vi inte har något att jämföra med. Om dottern bor hos mamman istället så har hon ju samma situation med omvänd eftersom pappan inte kommer kunna träffa henne ofta heller. Avståndet är för långt för helgvisiter då hon är så ung.

Hur vet man vart barnet har det bäst? Jag vet inte vad jag ska säga till min sambo nu...jag tycker det är en viktig sak att dottern vågar uttrycka att hon vill bo hos sin mamma. Man ska lyssna på barnens viljor. Men hur mycket tyngd ska man lägga i hennes uttalande? Hon har ju aldrig bott hos sin mamma så för lillan är det svårt att veta hur det blir omvänt då pappa inte kommer finnas för henne. Hon har ju bott med oss i 2 år nu, vilket inte heller är att leka med, hon har sina rutiner här. (Och även den dödstråkiga vardagen som aldrig finns hos mamma)

Gode gud, jag vet varken ut eller in. Allt jag vill är att mitt styvbarn mår bra och är lycklig. Hur vet man var hon blir lyckligast? Vi som planerar ett syskon till henne och allting, jag vill så gärna att hon skulle få växa upp med detta syskon, med oss. Jag vill inte bli förblindad av egoism, jag vill kunna se hennes bästa!

Snälla ge mig feedback, hur ska jag trassla ut denna härva?
//En styvmorsa som försöker sitt bästa