måste jag bo kvar?

Min bästa kompis blev myndighetsförklarad som 16 åring och satt i egen lägenhet av soc . Men hennes mamma är bipolär .
Jag själv flyttande från min familj som 17 år på internat . Ordnade med skola på annan ort för att jag inte klarade av min mammas mentala misshandel .

Så det går att få eget boende tidigare än 18 år . Gå till soc berätta hur det ligger till . De är faktiskt till för att hjälpa till om man mår dåligt .      

Okej, tack så jätte mycket. Jag måste nog gå till dom, men jag är så himla rädd för jag vet att mamma kommer bli jätte arg.

Säg till soc att det är konfidentiellt det du berättar, att dom inte får föra det vidare. Din mamma ska ju inte behöva veta dina planer förrän du redan har flyttat därifrån.

Jag flyttade hemifrån när jag var 17. Minns inte att det var några problem på något sätt.

Är man över 16 år gammal kan man skriva sig var man vill... dvs, man kan bo var man vill. Sen att man då måste se till att ha en inkomst så man klarar sig ekonomiskt är ju förstås en annan sak.

Vem säger att du inte få bo hos pappa? Din pappa? Om din pappa vill att du bor hos honom, så är det bara att flytta. Skriva under flyttanmälan får du göra själv när du är över 16 år gammal och din mamma kan inte göra så mycket åt det. Vill hon stämma din pappa i rätten, då får hon göra det, men hon kommer inte så långt med det om du vill bo hos honom.

Hoppas det löser sig för dig.

soc kan hjälpa dig få flytta hemifrån från 16 års ålder :)
lycka till! 

Du skriver inget om din pappa, finns han med i bilden någonstans?

Ta kontakt med soc och berätta om hur du har det hemma. Av det du skrivit här så har jag svårt att se att de skulle bevilja dig eget boende. Det är absolut inte okej att ens mamma behandlar en illa så som du upplever att din mamma gör, men det krävs väldigt mycket för att soc ska gå in och ta ett ekonomiskt ansvar för dig. 

Jag tror att det troligaste är att man från soc kommer erbjuda dig och din mamma hjälp i form av att arbeta med er relation.

Om du tar kontakt med soc och gör en ansökan om hjälp så måste de kontakta dina vårdnadshavare och berätta om vad du sökt hjälp för. Dina vårdnadshavare har rätt att ha partsinsyn i ditt ärende så länge du är under 18 år.

Du går ju i skolan, har ni någon kurator? Det kan vara ett bra steg att börja med istället för att börja med soc. Kuratorn kan hjälpa dig med råd om vad soc kan och får göra.

okej, för jag vill inte hamna på nått hem. men om jag kunde klara mig själv med pengar, skulle de kunna hjälpa mig flytta då? och om jag går dit bara för att prata och kolla vad de skulle kunna göra för att hjälpa mig, måste de säga till mamma då också?

angående min pappa, så är det så att jag inte får bo där för honom. jag får vara där på helgerna, men inte på vardagarna. men det är väldigt jobbigt att vara där, det finns typ ingen mat. och det har altid varit jobbigt med pappa för han har aldrig viljat lägga ut nått för mig varken tid eller pengar och gör fortfarande inte det. min farmor fick köpa kläder åt mig.

jag tror inte att det skulle hjälpa med att få hjälp att jobba på vår relation. asså jag är ganska säger på att mamma har riktiga problem med illska, min morfar har haft nått sånnt men då fick han vara på psyket.

jag vet faktiskt inte om vi har nån kurator, skolan jag går på är en friskola och det är väldigt ny. kan man gå till ungdomsmottagninen? där tror jag de har nån kurator.       

Hej, kan du inboxa mig? Jag är en 17 årig tjej som bor i Umeå med min mamma och hennes man. Jag känner igen mig med allt du skriver, och hittade denna tråd eftersom jag funderat på om jag ska hitta familjehem eller nått.

Jag vet exakt hur du känner, bara imorse fick jag höra en massa "du är bortskämd, egocentrisk,hemsk" för att jag tog en leksak från ett flingpaket..

Aja, det hade varit bra om vi kunde skriva till varann och tipsa om hur vi kan göra? Hade kännts lättare att veta att man inte är ensam att göra såhär :)

Jag tycker du borde stanna hemma så länge som möjligt. Att laga mat samt hämta sina syskon i den åldern är inget anmärkningsvärt alls. Jag tycker det är tråkigt att du ser det som en börda att hjälpa din familj. Dessutom är det imponerande att du får lov att ha pojkvän överhuvudtaget! Jag tror din mamma har rätt...du ÄR självisk. Men inget konstigt med det, många 16-åringar är det. Försök att hjälpa till mer hemma med ett glatt hjärta istället för med bitterhet och var tacksam över det du har. Flytta ihop med pojkvännen kan vänta. Du är alldeles för ung.

Det är väldigt svårt att få hjälp av soc i dagens läge, jag själv försökte få hjälp av soc efter 16 år av misshandel, skrik, bråk mm. Men det enda som blev var att min förälder fick gå till en familjerådgivare och efter att jag fått anorexia fick jag en kontaktperson men inget mer än så. Till slut blev det så mycket att jag stack och sen jag var 18 har jag bott själv.