• Anonym (ledsen)

    råd...hur ska jag göra egentligen

    Hej

    Hoppas att någon kan ge mig råd vad jag ska göra. Är 33 år, har en fyraårig son tillsammans med en kille jag varit ihop med sen 1998. Jag kan ju inte dra hela historien direkt men min sambo sa upp sig pga att han inte trivdes samma månad jag skulle föda, har sedan haft jobb korta perioder men nu varit arbetslös snart 1 år. Han är mycket negativ till sitt sätt, inga vänner, inga hobbies. Han har blivit totalt isolerad, går inte och handlar och vill knappt vara ute med vår son, han går dock med vår hund och han lämnar/hämtar oftast på förskolan. Jag har ledsnat på att leva med denna man, vi har inget samliv längre, jag mår allra bäst när jag och sonen är själva. Till saken hör att jag jobbar natt som undersköterksa, mina föräldrar är ganska sjuka båda 2 och jag kan inte få hjälp av dom. Hur jag än vänder och vrider på allt så kan jag inte separera, jobba natt går inte, då måste någon passa min son på nätterna, jobbar jag dag jobbar jag kvällar och helger och jag vill inte att min son ska flänga hit och dit, jag tror att min sambo skulle må bäst av att ta hand om sig själv och träffa sonen då och då när det passar. Jag tror att han är deprimerad och det gör ont i mig när sonen undrar varför inte pappa vill följa med på stan etc....

    VAD SKA JAG GÖRA,,,säga upp mig och söka hjälp hos soc eller vad...........?

  • Svar på tråden råd...hur ska jag göra egentligen
  • Anonym

    En tanke är ju att finnas för din sambo och hjälpa han ur sin depresion! Annars får du väl söka dygnet runt dagis. Sen är det inget som säger att ungen måste bo heltid med dig utan kan bo med pappan och du blir uf

  • Anonym (ledsen)

    jag finns där och har funnits..men jag kan inte göra mer och han drar ner mig också...jag känner mig som en morsa över honom också. Karln är 36 år och hemma/arbetslös, ändå är det jag som tar hand om ALLT fast jag jobbar. Jag har tröttnat.

  • Anonym (5)

    Jag håller inte alls m inlägg 1. Ska ditt liv offras för din sambo? Självklart tycker jag inte att man lämnar varandra hipp som häpp om den ene blir sjuk t ex, men om detta pågått i 4 år utan tecken fr din sambo till förändring så tycker i vart fall inte jag att du ska ha dåligt samvete om du väljer att lämna honom. Om han inte vill försöka få till en förändring (terapi, medicinering osv) så hade jag nog lämnat.

  • Anonym (ledsen)

    men hur går man tillväga då...kan man säga upp sig och söka ekonomisk hjälp och hänvisa till att jag måste kunna ta hand om min son eller vad..?

  • Anonym (5)

    Kan du inte försöka få jobb som usk dagtid? Det är väl en början iaf...

  • Anonym (ledsen)

    jo...men de kvällar och helger jag jobba då...då måste min sambo ta hand om honom och jag gillar inte det...han hittar ju aldrig på något med sin son...mest intresserad av sin hockey och tv

  • Anonym (Mamma Mu)
    Anonym (ledsen) skrev 2012-04-04 10:25:52 följande:
    jo...men de kvällar och helger jag jobba då...då måste min sambo ta hand om honom och jag gillar inte det...han hittar ju aldrig på något med sin son...mest intresserad av sin hockey och tv
    Det betyder ju inte att han inte skulle fungera med sin son när han måste ta ansvaret, det kan lika väl vara så att det finns så mycket negativ energi mellan er att det inte fungerar? Många blir förvånade över vilken bra pappa det fanns bakom den där lata egoistiska mansgrisen man bodde ihop med, var fanns han innan liksom ;)

    Jag tycker du ska försöka göra vad som går för att försöka rädda ert förhållande, ingen vinner på att ni separerar han kommer ju finnas i ditt liv för alltid ändå eftersom ni har ett barn tillsammans. Försök få honom att söka hjälp för depressionen, så att självkänslan kommer tillbaka. Med självkänsla kommer energi och bättre förutsättningar för att  få ett jobb och en inkomst vilket ytterligare stärker självkänslan. Men det förutsätter att han verkligen vill ha hjälp och fattar att ni är en familj, hjälper inte det har i alla fall du försökt.
     
  • Anonym
    Anonym (ledsen) skrev 2012-04-04 10:25:52 följande:
    jo...men de kvällar och helger jag jobba då...då måste min sambo ta hand om honom och jag gillar inte det...han hittar ju aldrig på något med sin son...mest intresserad av sin hockey och tv

    Många blir en kreativ rolig förälder när inte den andra står och flåsar över axeln så än vet du inte hur din sambo blir. Sen kan det vara så att han inte gör saker direkt vilket du vill ha gjort nu så konflikerna ligger mer mellan er och du kommer aldrig kunna ta bort ugrätten ungen har rätt till med den som ungen inte bor med. Återigen du kan bli uf så kan du ha ditt jobb kvar
Svar på tråden råd...hur ska jag göra egentligen