• Anonym

    Stödfamilj, gravid. Nu satte det grill i huvudet på mig

    Jag vet för det första inte vilken tråd denna skulle ligga i, men stöd-familj och familjehem är väl ganska så snar-likt? Eller?

    Jag har haft min son hos en stödfamilj i snart ett år pga många personliga skäl, bla ensamstående ung mamma, panikångest, depression osv.. Men det är en annan femma. han är hos stödfamiljen varannan helg. För ca ett år sedan så blev jag och min nuvarande kille tillsammans, vi hade träffats ett tag. Nu är jag gravid.

    Jag har frågat min son om han fortfarande vill vara hos stödfamiljen när bebis kommer eller om han vill vara hemma. Han säger att han vill fortsätta, men man vet ju aldrig med sexåringar. Ena stunden vill dom och andra inte.
    Eftersom det alltid bara varit jag och min son så är jag vad man kallar det "hönsmamma" Jag blev själv utsatt när jag var barn och man läser en massa nu om barn som mördar barn osv. Jag är väldigt överbeskyddande så min sambo vill inte riktigt "ta ansvaret" om man säger så. Alltså klart han hjälper mig och sådana saker, men det största ansvaret ligger hos mig. Sambon jobbar och jag känner att ha en trotsig sex-åring samtidigt som jag har en nyfödd kan bli ganska svårt ensam? Därför överväger jag att ha kvar stödfamiljen, dom hittar ju på saker med grabben som inte jag annars kan, jag har ingen bil eller körkort, har alltid bott nära stan så har inte känt någon brådska med det, men dom åker på djurparker långt härifrån och övernattar och sånt. Jag har inte heller den ekonomin att kunna göra allt detta som dom kan. Men jag vill givetvis inte att grabben ska känna att han åker iväg varannan helg o bebisen får stanna kvar.. Dom kan ju ge han mer uppmärksamhet än en trött o sleten mamma efter en förlossning kanske kan. Nu vet jag inte hur det är att ha en nyfödd och även en äldre syskon, men jag tar det inte för givet att det ska vara lätt. Jag vill ju även att sonen ska känna sig lycklig och nöjd och tillfredsställd. Kanske kan både han och jag behöva det? Han kanske inte vill vara med en skrikig bebis hela tiden och jag kan slappna av mer den helgen han är där? Jag vet inte..

    Jag vet verkligen inte hur jag ska göra..
     

  • Svar på tråden Stödfamilj, gravid. Nu satte det grill i huvudet på mig
  • Mrs Moneybags

    Låt din son gå kvar hos stödfamiljen tycker jag, det låter som om du haft det tufft och inget blir lättare med en baby.

  • Anonym
    Mrs Moneybags skrev 2012-04-04 10:07:48 följande:
    Låt din son gå kvar hos stödfamiljen tycker jag, det låter som om du haft det tufft och inget blir lättare med en baby.
    Jo nog har det varit tufft, men tänk om han skulle ångra sig. Jag vill ju inte tvinga han att vara där, samtidigt som jag själv känner att det skulle underlätta att ha kvar dom varannan helg. Ouff, detta var minsann ett jobbigt val.
  • Linda1976

    Om sonen trivs hos stödfamiljen och vill dit, så låt honom. Låter som ett bra upplägg om han själv vill. Som du säger, han kanske behöver "vila" upp sig från bebisskrik.. Och stödfamiljen är ju "som vanligt" - medan allt hemma ändras. Tror snarare att det är bra att han fort träffar dem, en fast punkt behöver inte utesluta den andra.


    nailorama.blogspot.com/ -ytligt intressant färgglatt
  • Anonym

    Känns u lite konstigt att ha stödfamilj för man inte orkar med ett barn på heltid men skaffa en till orkar man. Pojken är väl i skolan så då får du ju lungt med bebi´sen den tiden. Behövs det mer?

  • Linda1976
    Anonym skrev 2012-04-04 10:12:21 följande:
    Känns u lite konstigt att ha stödfamilj för man inte orkar med ett barn på heltid men skaffa en till orkar man. Pojken är väl i skolan så då får du ju lungt med bebi´sen den tiden. Behövs det mer?
    Numera kanske stödfamiljen är mer för pojkens skull, än för mammans?
    nailorama.blogspot.com/ -ytligt intressant färgglatt
  • Mrs Moneybags
    Anonym skrev 2012-04-04 10:12:21 följande:
    Känns u lite konstigt att ha stödfamilj för man inte orkar med ett barn på heltid men skaffa en till orkar man. Pojken är väl i skolan så då får du ju lungt med bebi´sen den tiden. Behövs det mer?



    Om det finns behov av stödfamilj före baby så finns det nog behov efter baby med tanke på att det blir mer arbete och stress mm. Kan ju vara kul för sonen att få komma iväg med den andra familjen och göra saker också?
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-04-04 10:12:21 följande:
    Känns u lite konstigt att ha stödfamilj för man inte orkar med ett barn på heltid men skaffa en till orkar man. Pojken är väl i skolan så då får du ju lungt med bebi´sen den tiden. Behövs det mer?
    Det handlar inte om att jag inte skulle "orka" ha han hemma. Det handlar om att "vila upp sig". Han har alltid varit överaktiv och eftersom bio pappan inte finns med i bilden alls så har det varit väldigt krävande för mig de sista åren, men två föräldrar som dött, ett ex som var otrogen med bästa kompisen i samma veva som min pappa dog. Panikångesten som kom, och alla spykologmöten och socialmöten. Jag behövde tid för mig själv. Och nu är han så glad i denna familj, dom har ett eget barn och kallar min son för "lillebror", en familj han har varannan helg. Känns ju fel att bryta upp det för en kommande bebis. Och abort skulle inte komma på frågan här. Jag har blivit gravid fyra gånger tidigare - och det med både p-piller och p-spruta, sonen behöll jag och en abort till gör jag bara inte.
    Skolan börjar han på i augusti, och det blir fyra timmar om dagen då jag går hemma.
  • Centrumhets

    Min son som var 5 år när lillebror kom hade stödfamilj, fortsatte att vara där, och är fortfarande där varannan helg. Han är 8 år nu.

    Stödfamiljen är ju mest till för HONOM som jag ser det, så det fanns inte på kartan att ta bort den tryggheten bara för att en liten kom in i bilden.

    Jag tycker att din son ska få fortsätta- om han själv vill det.   

  • Anonym (Famhem)

    Hej,

    Jag tycker du ska låta honom vara kvar där vh.
    Dels för att det blir en omställning och få syskon (blir det för alla).
    Och dels för att han och den familjen tycker om varandra så han inte anklagar bebisen för att det är dennes fel att han inte får träffa dom han tycker om.
    Dels hade det varit hos pappa han varit vh hade det fortsatt.
    Så vill han och du trivs med dom låt honom stanna där vh och tänk som så att du sätter honom främst.  

          

  • Anonym

    Jo, det är lite så jag tänker med. Men tänk om han nu skulle ångra sig när bebis är (vi säger 2 mån) så tar jag hem han på hel-tid, men sen kommer han med att han saknar dom osv. Det låter simpelt men jag tycker detta är skit-jobbigt.. Hade det varit hos bio pappa så hade det inte varit snack om saken, pappa varannan helg, men detta är ju ingen bio familj. Dom tycker om han o han tycker om dom, även fast dom har stunder då barnen ryker ihop o min son säger att han vill inte dit för han är arg på dom osv, men så är det ju i alla familjer. Är det fler barn får man räkna med bråk ibland. Det är det som kan få mig att tveka. Jag försöker säga positiva saker till han som " Stödfamiljen kan du ju åka iväg med, osså slipper du ju ha en skrikandes bebis, mamma kommer ju vara trött ibland med" Då brukar han klappa mig på kinden o säga att han gärna vill vara hos dom varannan helg. Han är en "äventyrare".

    Oj vad långt inlägget blev nu, men jag tror ni förstår lite vad jag menar va?
    Jag vill inte att han ska känna sig utstött i vår familj, samtidigt som jag vet att han behöver den familjen.

  • Anonym (Famhem)

    Barn behöver sina anknytningsvuxna ( fint ord som jag lärt mig som famhem.)
    Men det innebär att alla seprationer tär på barn och detta blir en för honom.
    Och vill han inte åka ditt sen kan du alltid avsluta stödfamiljen då.
    Det är betydligt svårare att få tillbaka dom om han skulle sakna dom.
    Och du känner din son bäst och verkar vara en kanon mamma så gör det som känns bäst för sonen och dig.
    Alla "syskon" bråkar ibland.
    Skillnaden på stödfamilj och famhem är att barnen bor hos famhemmet och hälsar på sina biofäräldrar medan stödfamilj träffar bara barnen i bland.           

Svar på tråden Stödfamilj, gravid. Nu satte det grill i huvudet på mig