Stor bebis i v34. Nu är jag skiträdd för förlossningen

Skönt att höra att de inte var ett "jätte huvud" på de lite större barnet färnrik :) ger ju lite tröst att just huvudet kanske inte är anmärkningsvärt stort även om vikten är det.

colanappen- Ja de blir till och tjata på torsdag när jag ska till BM. Oavsett om jag kanske inte kan få ett snitt bara så där utan vidare, så skulle de ändå vara skönt och veta vad man har att vänta sig.

precis bara att känna att någon tar en på allvar känns ju alltid bättre...
jag kommer tex tjata om de är minsta osäkra på om min bebben ligger med huvudet upp eller ner... storebror låg nämligen i säte och det var därför jag fick göra ett sent ul.

har inte läst hela tråden nu, men berättar om mina förlossningar. Första pojken sa dom i v 35 att han skulle bli stor så dom frågade om jag ville planera in ett snitt, men det vågade jag inte (operationsrädsla)
Jag blev självklart livrädd inför förlossningen som skulle komma. I v 38 så trodde dom att han vägde över 5000gram.
men eftersom jag var rädd för snitt och minst lika rädd för vaginal förlossning så bestämdes det att jag skulle försöka på vaginal fl, gick det inte skulle jag snittas.
Efter 6 timmars förlossningsarbete (bf+4) föddes en pojke på 53 cm och 4120g.

Andra barnet:
Hela graviditeten from rul trodde dom att det var ett stort barn.
I v 39+6 hade han vänt sig i tvärläge och det gjordes ett ultraljud. då sade dom att det var ett stort barn.
Han vände rätt sig själv och på bf+4 startade värkarna. efter 4 timmar föddes sonen på 52 cm och 3620gram.

Så det är inte alltid ul och mätningar visar rätt =)

Min barnmorska sa att resultatet kan avvika ett halvt kilo åt varje håll och det är en av orsakerna man inte gör TUL i mitt landsting om det inte är något som tyder på att barnet är antingen väldigt stort eller litet.

Det var sant för mig när jag skulle födas. Min mamma blev igångsatt för de trodde jag redan låg nära 4 kilo när det var 20 dagar kvar till BF. Min mamma hade fått väldigt små barn innan så de trodde inte hon skulle klara en förlossning med ett större barn än så och hon ville föda vaginalt så då satte de gång förlossningen. Jag vägde dock 3,4 kilo och var 48 cm så jag var rätt stor för tiden men ingen jättebäbis alls utan det var 600 g fel.

Hur har det gått Pixic??

Mina kom till världen 6 dagar innan BF 12/5 kl 11:52 Hon var 50cm lång och vägde 3780g så Inte alls så farligt stor som jag trott! Dock gick förlossningen inte som den skulle endå och de slutade Med sugklocka och att jag förlorade över två liter blod. Så de har varit jätte jobbigt och de känns som detta var första och sista barnet. Men nu är hon här iaf :)

Usch då, vad var det som hände? Hoppas ni mår bra iallafall och grattis till Mina!

Hade en liknande fl som slutade med sugklocka. Sonen vägde 4,6kg och var 53cm. Förlorade 3l blod.  

Men gud, snacka om att skrämma upp dig i onödan! Har märkt nu i efterhand att det är många som är rädda för att föda stora barn/sugklocka/gå över tiden osv. Men händer det så händer det?
Absolut inte min mening att låta dryg eller att förminska din rädsla. ALLA är olika och det är självklart helt okej att vara rädd eller orolig!

Skönt att allt gick bra i slutändan iaf och passa på att njut nu så gott ni kan! 

Krystvärkarna gav inget då livmodern var så uttröttad, var ca 4 minuter mellan värkarna fast jag fick värkstimulerande dropp som började på 15ml och höjdes till 150ml. Då beslutade dom att testa sugklocka innan de eventuellt skulle bli ett snitt.
Sugklockan funkade, dock lossnade den men då var hon tillräckligt långt ute så dom kunde dra ut henne för hand sista biten medans en BM tröck på magen och hjälpte till därifrån

Jag fick vänta i 3h på eda på natten så dom trodde de kanske gjorde att livmodern inte orkade jobba riktigt.
Bebis kom inte ner tillräckligt långt heller.

Efter hon var ute så försvann värkarna helt så moderkakan ville inte heller ut, så förlorade jag mycket blod.
Då fick jag krysta utan värkar, ha en BM hängandes på magen och en mellan benen som drog i navelsträngen.
Sen fortsatte de blöda massa så jag fick två påsar blod när allt var klart

Mina hade även navelstängen två varv runt halsen så de var lite läskigt.

MamaJonna- Absolut "händer det så händer det" men denna upplevelse har iaf gjort att jag inte tänker skaffa fler barn och hade jag vetat innan hur de skulle gå (vilket såklart är helt omöjligt) så hade jag utan tvekan inte skaffat barn heller. Eller ja, inte utan att ha vetat att jag fick snitt.

Därimot släppte jag rädslan för att bebis skulle vara gigantisk lite grann innan de var dags, så de var skönt.

Jag har fött 3 stora barn och det har gått jättebra. 5320 g/55 cm, 5060 g/57 cm och 5420 g/55cm. Nu visste jag inte första gången att barnet var så stort (TUL visade 4200 g). Men naturligtvis borde du få möjlighet att kolla upp bebisen, ditt bäcken och din rädsla ordentligt. Stå på dig tills du träffar någon som du tycker lyssnar på dig.

Min son vägde 4560g. Inga problem, är ju typ bara huvudomfånget som är det viktiga.

Min son vägde 4540 när han föddes och det gick hur bra som helst. Födde helt utan smärtlindring och var förstföderska. Tror inte du behöver oroa dig!

Läkaren sa till mig att om ungen väger ca 4800g ska man inte riskera att föda vaginalt .
Han hade ju rätt.
Sonen var ju större och huvudet enorm på 40cm