den var superintressant!!!
Jag har precis sett filmen och tycker att det är mycket bra att det kommer fram exempel på att autistiska personer mycket väl kan vara normalbegåvade och att det måste till förändringar i diagnosticeringsförfaranden som gör att man inte av misstag sätter en för låg intelligenskvot.
I filmen var det ju jättepositivt (obs spoiler för er som inte sett den!) att pojken fick ett sätt att uttrycka sig, men på vanligt amerikanskt manér (för filmen är ju omgjord från dess isländska original, för att passa en HBO-inriktad publik...) gav den en luddig bild av vad det var som egentligen hände. Den dramatiska musiken på slutet gjorde att filmen tyvärr gick i fällan att tro att det räcker med lite känslostormar och stråkmusik så är folk övertygade för folk kan inte tänka själva....Jag tycker det är mycket olyckligt att man inte i filmen tog tillfället att göra en ordentlig presentation av den metod som antyds ha varit avgörande för Keli, just för att det är så viktigt att folk i gemen förstår att risken är stor att många barn annars inte får det stöd de har rätt till! Jag har flera invändningar:
1) det borde bättre förklaras hur Keli plötsligt kunde förstå och stava på engelska
2) det borde varit långt mer otvetydligt att Soma inte påverkade Kelis pekningar. Som det var nu stod hon ju med brickan i handen och svajade och det såg mest ut som att hon flyttade runt den för att passa in på "rätt" bokstäver. Jag säger inte att det var så men i filmen ser det ut så och tvivlare kommer att använda detta som främsta argument mot metoden - det vore ju väldigt synd om det nu är så att metoden skulle kunna hjälpa många! Tex hade det varit betydligt bättre om mamman fått visa vid hemkomst med en statisk bräda att Keli faktiskt självständigt förmedlade något i text.
3) ABA presenterades för slarvigt! Som det är nu är det ju den mest spridda och välanvända metoden i både Europa och USA, hur kan då en mamma (Mitch mamma) få sitta och säga felaktigheter som att efter 2 års träning kunde sonen inte lära sig mer....har man den uppfattningen om ABA har man ju totalt missuppfattat vad ABA är. Med korrekt utförd ABA skapar man ju förutsättningar för verklig inlärning och nöter ner de hinder för utveckling som funktionsnedsättningarna utgör. En kombination av ABA, kanske Somas metod och framförallt en tro på att barn med autism i långt fler fall än man hittills trott inte har någon utvecklingsstörning - då kunde vi komma någon vart!
-Plottan - ny här med son född -05 med diagnos autistiskt syndrom
Jag var på autismföreläsning här på jobbet för ett tag sedan och man tog faktiskt upp den här kvinnan som lyckades kommunicera med gravt autistiska barn och man poängterade att hennes metod var så olik TBAn i och med att hon sitter bredvid istället för mittemot, inte använder översvallande beröm (endast ett kort bra, vilket är stor kontrast till belöningssystem och det käcka amerikanska ABA fraserna Oh good girl/boy etc.), inte kräver ögonkontakt , snabb fysisk prompt (fast detta har vi ju i TBAn också) och min tolkning är att hennes metod skulle vara perfekt för de barn som inte alls har fått ut så mycket av TBAn. Jag tycker också det var intressant att observera vilka likheter det ändå fanns mellan de gravt autistiska barnen som inte pratade och min högfungerande , ständigt pratande och hyfsat sociala autistiska femåring. Min pojke har verkligen alla autismsymptomen med stereotypa rörelser (fladdrar med händer), motoriska svårigheter och dålig kroppskänsla (innan vi tränade trappor var han precis som den isländska pojken som knappt vågade gå ned för en trappa), bristerna samspelet och kommunikationen. Skillnaden är att han har relativt lite av allt detta (även om han verkligen uppvisar alla symptomen), jämfört med barnen i filmen. Hur kan barn med autism vara så olika och ändå så lika? Vad är det i hjärnan som gör att vissa människor med autism aldrig lär sig att kommunicera med talspråk, medan andra pratar och pratar och aldrig slutar? Jag undrar också mycket över varför min pojke som har så mycket språk och färdigheter ändå har väldigt mycket stereotypa lekar för sig och varför våra bekantas barn med samma diagnos inte pratar alls, men leker fantastiskt normala och funktionella lekar. De är så olika våra två pojkar men båda är ändå helt klart autistiska, var och en på sitt sätt.
Många intressanta tankar...
Tack, väldigt bra.
Även jag har sett den och den var oerhört intressant. Mycket sevärd!
Fler klipp på samma tema:
Mer om den speciella metoden i filmen på SVT Play: 15 min ionslag på CBS 60 minutes:
" target="_blank">
Och mer om hur det gått sedan för pojken i filmen och lite runt omkring:
www.pr.com/article/1206
är det någon som läst eller sett någon förklaring till hur det här fungerar på engelska? I och för sig känner jag en mamma till en kille i samma ålder, helt ickeverbal osv. Han kunde under en period skriva. Och hon märkte att han kunde engelska genom det. Sen har han tyvärr slutat skriva helt.
Jag tyckte ärligt att det verkade vara lite hokuspokus...Man såg ju tydligt att hon förde pojkens hand till rätt bokstav. Killen tittade dessutom upp i taket hela tiden så kan kunde ju knappast se var han pekade.
Man fick ju heller inte se att det blev bätte..jag är skeptiskt.
Ja, det kanske är så men man hade gärna velat se mer om hur det gick sen. Dett skulle göra det hela trovärdigare.