Struntar era barns pappor i att komma vid sjukdom?
Jag som rubriken lyder. Struntar era barns pappor i att dyka upp och träffa sina barn då barnet är lite förkyld etc? Sonens pappa utblir för minsta lilla. Som idag. Han blev sjuk i torsdags men är på bättringsvägen och är i princip frisk, han är pigg och leker hela tiden inomhus. Dock bör han nog inte gå ut förrän han är 100 % återställd även om lite frisk luft kan vara bra. Men inte leka hejvilt ute. Pga det dyker sonens pappa inte upp och säger att det är bättre han kommer en annan dag osv psv.. Han uteblir alltid för minsta lilla, trots att han garanterat inte smittar längre och han skyller jämt på att "han inte har råd ooch bli sjuk och inte kan vabba som jag då det är jag som har sonen).. Som att man får mkt mer pengar när man är hemma med sjuka barn! Men allt detta är ju bara undanflykter för att han är lat och egentligen inte orkar och att han hellre är hemma med sin flickvän. Det är nog mkt pga av henne som han inte dyker upp. De gjorde slut ett tag och då kom han.. Men det kan jag ju inte säga så mkt om ingen idé jag lägger mig i det men jag ser mönstret.
Det är liksom alltid såhär och han uteblir var o varannan gång för att träffa sonen för alla möjliga ursäkter från minsta lilla förkylningssymptom till baksmälla etc etc. och säger att vi kan ses imorrn för då är han också ledig. Dvs han gör som han vill och har lust med och tar noll hänsyn till mitt liv och att jag önskar vi har ett schema där vi kan ses. Har sagt till han 100 ggr vi kan byta dag om det är så och det inte passar, men nej.. och han bara fortsätetr strula jämt! Blir galen på detta då det förstör både för mig som inte kan göra andra planer trots att han ofta skiter i att träffa sonen (för det är precis vad han gör medan han slingrar sig o försöker få allt o låta som han gör saker o ting för sonens bästa etc) och det är jävligt dåligt mot sonen. Har slutat säga att hans pappa ska komma tills jag vet att vi precis ska ses då jag itne vill göra han besviken. Men nu har han börjat fatta att de ses när vi är lediga och "frågar" på helgen i den mån han förstår. Det gör ont i mig att säga han "inte kan" komma. Ska man behöva stå ut med att ha det såhär jämt?! och sen är väl jag dum också som ofta går med på en annan dag just för att jag tycker synd om sonen, men det ger han ju också han som en bekräftelse på attd et är okej att göra som man vill. Är dock rädd att det ska bli till min nackdel i framtiden om jag itne byter dag hur som helst, när jag pratade med familjerätten sa det förvisso att jag skulle sluta dansa efter hans pipa och att han får hålla sig till schemat precis som jag.
Jag försöker verkligen vara samarbetsvillig medan han skiter fullständigt i om jag har planer och inte vill byta dagar och sitta o undra ännu en dag om han dyker upp eller inte.
'
'Såå, beter era era barns pappor på det här viset också? Eller dyker de faktiskt upp och träffar sina barn oavsett förkylningar eller inte eller byter ni dagar då? Jag tycker det är ok att byta dagar om sonen el han själv är så sjuka att de är sängliggandes men gäller det förkylningar och sonen faktiskt orkar leka o pappan också går till jobbet trots förkylning, ja då anser jag man kan ses.
'Vad säger ni?
