ja, du som låter ditt barn ligga och gråta, låter du dina vänner eller din partner eller annan släkting ligga och gråta i 10 min innan du går dit?
och nu behöver vi ju inte överdriva denna tråd. det är klart att man ska få torka röven om man sitter på toa innan man går och tröstar!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-04-11 10:48
detta handlar om bebisar som inte kan prata.
För att förtydliga lite till då. Pratar vi gråta ensam i sängen för natten som en metod eller när barnet slagit sig eller bara är "arg" för att barnet inte får som den vill. Spelar ålder på barnet någon roll?
Ah råkade klicka iväg... Men min treåring kan få ligga på golvet och gråta en skvätt ibland när han är arg för att han inte får som han vill och kastar sig dramatiskt ner där. När det lugnat sig så pratar vi om saken. Skulle inte låta han ligga och gråta om han gjort sig ill eller var ledsen i sängen. Min sexmånaders skulle jag inte låta ligga och skrika "bara för att lära sig ngt" utan då är det som du skrev under ett toabesök, blandar ersättning etc.
Min 2åring får skrika utan att jag är där och försöker lugna och trösta, när han är arg.
När han inte vill sova ligger han i sängen och skriker ibland utan att jag går in.
Min knappa 2månads bebis får lugga och gråta/skrika när jag gör mat till honom, byter blöja på storebror och klär på honom eller annat som man måste göra för barnen. Men då handlar det inte om 10 minuter utan ett par minuter åt gången.
Jag skulle inte låta mina barn ligga och gråta/skrika mer än absolut nödvändigt när något är fel. Men, är tvååringen vara arg kan jag låta honom vara en stund tills det värsta av utbrottet gått över.
Svar nej men min tjej är 4 månader så hon det är rätt självklart att inte låta henne ligga och gråta utan att få tröst.
Men än så länge kommer aldrig hennes gråt och skrik från några tantrums så det blir säkert annorlunda när hon är t ex 3 år.
Personligen har jag inte hittills, och kommer inte längre fram heller, använda "gråta och skrika ensam-metoden" vid läggdags heller.
Precis som en vuxen kan vilja vara ifred och vara arg, så kan ett barn vara det. Om vår 1½-åring är arg, så erbjuder vi henne famnen, men det är inte alltid hon är intresserad. Ibland är nallen, nappen, eller båda det hon behöver. Eller de först och vi sen.
Vi låter henne aldrig ligga ensam och skrika i sängen, men ibland blir det gråt under blöjbyten, eller i väntan på mat. Då ligger hon ju inte ensam då heller, utan vi pratar med och klappar om henne och försöker lugna.
Och nej, man lämnar ingen ensam, ledsen och gråtandes om man har ett val, oavsett ålder.
Då känner man att man gjort rätt som förälder. För det är ju som Emil Jensen säger: Det är inte "Survival of the fittest", det är "Survival of the nicest" som är det bästa. Världen är hård och det är bara om man hjälps åt som man klarar sig.
Det beror helt på varför och vart.
I affärer för att han inte får som han vill(arg) - nej.
Hemma för att han inte får som han vill(arg) - ja, då får han agera ut.
Men för att han är ledsen, nej då tröstar jag så fort jag kan. Och förklarar varför han inte får något/göra något.
Ledsen allmänt tröstar Jag direkt också.
Som redan skrivits så beror det på situation.
Har han ramlat och slagit sig så är jag där på fem röda. Han är mycket "tålig" så han gråter inte i onödan om han gjort sig illa. Är han bara tjurig och tvär så låter jag honom vara om det går. Jag har aldrig och skulle aldrig låta honom gråta sig till sömns. Jag skulle heller aldrig med berått mod ha lämnat honom gråtandes/skrikandes som bebis.
Inser att jag nog inte skulle ha svarat i tråden öht eftersom frågan inte gäller mig. Har inte svarat på omröstningen om det är nån tröst 