Är ledsen och rädd...Dåligt KUB, nackspaltfråga och MKP...

Vet inte mycket om det där.. Men önskar er lycka till!

Mina (normalkromosomade) barn hade större nackspalt än din, 2,3 och 2,4, och det var ändå inom normalspannet.
Din ålder har säkert försämrat siffrorna rejält.
Hoppas allt går bra!

PS var inte orolig för missfall, det händer verkligen nästan aldrig.
Statistiken man får läsa är baserad på gamla siffror, förr var det mer missfall efter mkp men nu har tekniken förbättrats och man har mer rutin.

Försök tänka klart och logiskt och inte med hjärtat i detta läget.
Missfallsrisken är verkligen låg.
Ta inte ut något i förskott, försök låta bli att oroa dig innan ni har fakta.
Lycka till!

*Kramar om*

Önskar er också lycka till!! Bra att ni gör mkp när ni känner som ni gör! Håller alla tummar för att allt ser fint ut!!

Kramar

Hej TS
KUB är ett knepigt test. Vi fick 1:27 för
Trisomi 18 och 13 och 1:654 för trisomi 21 dvs Downs syndrom.
Efter moderkaksprov så visades det sig att det var DS barnet hade. Det som vi hade låg risk för.
Med det vill jag säga att siffrorna du fick behöver inte betyda något alls. Många jag känner har fått lägre än så med allt varit ok.

Risken för missfall är mycket låg. I själva verket lägre än de 1% man talar om.
Men jag förstår din oro. Väntan på svaret är det värsta.

Hej sockerbit!
Förstår hur du känner det! Vi var själva på ul (nupp-test) för ca två veckor sedan och fick reslutat 1/5 riskbedömning på ds, vår bebis har en nackuppklarning på 3,6mm vilket var långt högre än det normala. Man blir ju såklart "besviken" och ivrädd, då man vill gå därifrån med det lilla kortet på bebben och sedan visa för alla.
Vi ska nu göra fvp och det är väl mest för att kunna förbereda oss på vad som komma skall. Klart man vill åka hem med en frisk bebbe, men osynliga handikapp såsom autism, dövhet, adhd syns ju inte på sådana test. Just nupp-testet vi tog är ju bara ett sannoliktstest, jag tror kub är mer tillförliktligt då man kombinerar ul med blodprov på mamman, men bäst svar får man genom mkp el fvt.
Det bästa är väl att försöka vända på siffrorna, ni har ju 44/1 chanser att få ett friskt barn och jag har 5/1!

Jag tänker på er, och berätta gärna hur det går. Kram

hej hej
Jag förstår precis din panik. Jag var själv på KUB i v12-13.
allting var så  fint livlig liten krabat.....
sen får vi siffrorna.....det var som ett slag i magen.... 1:11.

1:1700 på trisomi 13-18

jag är 39 år förresten.
Vi valde att göra MKPomgående dagen efter...blev taget på en tisdag....på måndagen efter fick vi besked brevledes att allting var ok.....
nackspalten var 1,9 eller 2.0 i mitt fall var  det blodprovet som jag fortfarande inte förstår so drog ner allting.

Jag hade ca 90% chans att det skulle gå bra....tänk så...du har ännu högre chans att det går bra.
Håller tummarna för er
kram

Hej alla och tack för alla svar och stöttning!!
Ja det blev en väntan och mycket funderingar. Jag tog mkp i torsdags. Jag var så himla rädd! Vägrade att ha skärmen igång så vi såg foster och hur de stack. Jag bara låg och andades och blundade.. Visst kändes det, konstigt annars, men jag överlevde och det gick rätt snabbt.. Ett ordentligt prov fick de med sig sa de. Så det var ju bra. Åkte hem och började väntan..De skulle ringa på fredagen sa de..Ingen ringde. Vi försökte ringa spec mödravården, men de hade såklart stängt för dagen.. Helgen var full av tankar, fast vi försökte att vara positiva. Vi hade ju ändå 43 chanser att det var ok!! Men såklart så gnager ju den där 44:e i huvudet på en...
Nu på morgonen ringde läkaren. Han bad så mycket om ursäkt att de inte ringt, men odlingen hade inte blivit klar tydligen. Sedan var ju inte de så nervösa så de gjorde ingen brådska!! (MORR...VI var ju nervösa..De kunde ringt och bara sagt att de hör av sig på måndag...Som en snygg gest??) Men i alla fall, det viktigaste, allt såg fullkomligt normalt ut!! SÅ skönt att höra!!! ÄNTLIGEN ser jag solen utanför fönstret!! De vill göra ett ordentligt UL i v 19, men det gör de tydligen på alla som har högre risk... Men alla kromosomer såg helt friska och normala ut och alla fanns där de skulle!

Mina kontorskompisar funderade nog varför jag satt och skrattade för mig själv innan.. Men det bjuder jag på!!

Tack alla!!  

Åhhhh grattis ts!! Så härligt att höra! Njut nu av det lilla livet i magen!

Lycka!!!!!