Vaginalförlossning eller Kejsarsnitt?

Fick en liten bristning med första barnet. Efter 4 dagar gick stygnen upp då min kropp tydligen stötte bort dom. Läkte av sig själv. "Mellangården" är lite kortare, plus att delar av slidväggen och den sk mödomshinnan "hänger ut". Med andra barnet hände inte nått! Jag har inget ont av något idag och min nuvarande sambo tycker att jag är jättefin (som att han skulle säga att jag inte var det, haha)

1. Jag skulle inte valt snitt under tiden. Skulle snarare blivit besviken om jag var tvungen att göra snitt av någon anledning.

2. Väntar mitt tredje barn och har inte en tanke på snitt!

Jag tycker faktiskt att det är tråkigt att folk väljer snitt.. Man missar en grym upplevelse.

Jag har tre kompisar som fått göra snitt (ofrivilligt) med ett av två barn. Två av de med första barnet och en av de med det andra. Alla är överens om att de absolut skulle välja vaginalt framför snitt.

 

Fick lyckligt nog testa att ha värkar och krystvärkar men efter ett par timmar tröttnade min kropp på att försöka krysta så blev akut snitt .. Jag hade aldrig valt kejsarsnitt, det var jobbigt med alla värkar och sånt men jag förlorade (enligt mig) dem första stunden med mitt barn ..

Minnie7: nej nej fel av mig ;0)

Har aldrig velat "komma undan" när ja låg där. Ingen bedövning eller liknande. Blev trött o sa att ja inte orkade mer men när nästa värk kom så krystade kroppen sj :).

Lätt vaginalt igen :)

Är/var förlossningsrädd men valde till slut vaginal förlossning då detta ska vara bättre för barnet. Hade en relativt bra graviditet med i stort sett inga fysiska krämpor. Förlossningsrädslan har kommit av vänner som berättat hur deras förlossningar var samt av ett medicinskt  ingrepp i underlivet i känslig ålder. Har flera vänner som av en eller annan anledning fått kjesarsnitt och nu efter min vaginala förlossning tittar jag avundsjukt på deras återhämtning som har varit så mycket bättre än min.
 Själva förlossningen var inte så farlig, visst det gjorde skitont (hade bara lustgas, det hanns inte med något annat), men man fick kraft av adrenalinet och diverse hormon som gjorde så att man fixade det. Det gjorde mycket att jag även hade en kanonBM.
 
Efterspelet av den vaginala förlossningen hade jag inte önskat någon.

Foglossning och eftervärkar efter förlossningen - kan givetvis även drabba de som tagit snitt men om det är planerat ska inte smärtan vara lika illa när allt drar ihop sig igen.

Inkontinens - drabbar alla tilll viss del vad det verkar (men det är bara till att knipa så ofta man får tillfälle).

Värk - överallt. Inte bara i snippan (göra nr 1 gör svinont och har man tur såkan man göra nummer 2 utan laxermedel) utan även i svanskota, rygg och mage.

Allt är, som många skrivit tidigare, givetvis individuellt men låt ingen styra dig utan känn efter själv hur du vill ha det. Ingen har rätt att neka dig snitt även om de kanske försöker göra detta gällande. Stå på dig om det är ett snitt du vill ha.   

Mylittleponny: Vilka skador fick du? Jag är själv op pga förlossningsskada och väntar på en till i höst.

Men fy

Finns nog inga regler, det är så olika från förlossning till förlossning.

Jag hade en bra förlossning. Gjorde skitont förstås, men jag klarade mig med en grad 2 bristning och behövde bara krysta i 15 minuter. Därför skulle jag inte tveka att inrikta mig på vaginal förlossning nästa gång.

Det är bäst för barnet att födas vaginalt, men om barnet antas vara för stort eller om det finns andra risker med en vaginal förlossning, tror jag att man brukar planera för kejsarsnitt.

Båda gör ont på olika sätt vad jag förstår, så jag tycker inte smärtan i sig ska vara ett skäl till att man undviker att föda på naturlig väg.

Men sen när jag hör talas om tjejer som råkar ut för svanskotproblem och spruckna mellangårdar...ja det har jag absolut ingen erfarenhet av men jag kan bara tänka mig hur hemskt det måste vara. Fruktansvärt...då förstår jag att man är rädd för att föda på naturlig väg

Jag hade en horribel första förlossning. Nu när jag är gravid igen så kan mitt svar bara bli "snitt" på första frågan och "vet inte" på fråga två.

En av mina kompisar har fött två barn vaginalt. Första gången fick hon en analsfinktur och barnet fastnade i förlossningskanalen, hade bajsa i fostervattnet och andades in det och fick lunginflammation. Kompisen fick inte hålla barnet på en vecka och den lille var mycket medtagen. Vid barn nummer två händer samma sak - måste vara otroligt låga odds för det men ändå!! Så visst finns det barn som blir medtagna av vaginal förlossning, Tycker inte man ska utgå från att det är det bästa för barnet. Min son hade 9 på Apgar efter snitt. Nu blir det snitt igen i oktober.

Bara en fråga: ville hon väldigt gärna föda vaginalt igen för annars blir man väl erbjuden snitt efter sfinkterruptur? Hoppas jag iaf...

Har inte läst hela tråden men väntar mitt tredjebarn nu. Fick tvillingar 2010 dem kom med planerat akutsnitt alltså snitt tidigarelagt pga havandeskapsförgiftning. Mitt ks gick inte som planerat dem skulle vara klara kl 11:00 men de slutade med en svår stoppad blödning känseln tillbaka och inte kunna andas pga blodbrist... De va en mardröm.. Vill trycka på att detta är högst ovanligt men de va de som hände med mig. Peppar peppar barnen gick de kanon för.. Inga problem eller komplikationer för dem.. De va en lång och smärtsam återhämtning som ja inte önskar min värsta fiende ens.. Nu verkar de som att ja ska få föda vaginalt vilket ja verkligen ser fram emot. Ja tänker så här inför denna förlossningen: kvinnan är byggd för att föda barn vaginalt (självklart så finns de dem tillfällen då ks inte går att undvika så tur e de att de finns) ja vet att smärtan som man får gå igenom är obeskrivlig men de är något kvinnor har gått igenom alla tider och de e något som vi klarar av. Ja ser de som ett privilegium att vara en av oss som får uppleva att föda barn, många ja har pratat med säger att de är den häftigaste upplevelsen som finns. Vill bara dela med mig av vad ja känner, hade ja fått välja första gången så hade ja Aldrig valt ett kejsarsnitt. Va inte rädda se de som den bästa upplevelsen någonsin ni ska se att de kommer gå bra.. De är min inställning denna gången och det får mig att känna mig lugn :)