• Anonym (orolig)

    så trött på detta nu!

    hej!
    Jag separerade med min dotters pappa för ca 2,5 månader sen (bådas beslut) 
    Nu ska han ha henne varannan helg och vi har bestämt tider som han ska lämna henne här på, eftersom jag måste kunna planera mina dagar med och att hon ska få mat i magen innan hon åker på 1 timmes bilresa hem igen.

    Saken är att han har flyttat in till sin mamma igen (som har 3 småbarn) och jag gillar verkligen inte hennes sätt att uppfostra. när min dotter var nyfödd så ville farmodern "ta över" istället för mig. hon ville att vi skulle bo hos henne och att vi skulle låta vår dotter göra exakt allt som hennes  barn får. 
    Nu har de två (pappan och farmodern) helt plötsligt bestämt att hon ska hämta och lämna en massa på dagis, även att farmodern ska passa vår dotter medans pappan åker och skejtar.
    Vilket han gör varje dag ändå!

    det är ju faktiskt inte farmodern som har umgängesrätt utan PAPPAN.
    Jag blir så frustrerad, för jag tycker att har han henne så lite så får han väl se till att umgås med henne när han väl har henne!

                
  • Svar på tråden så trött på detta nu!
  • Queenie70

    Skejtar? Bor med sin mamma?? Är barnafadern 15 år???

  • Tow2Mater

    Vad är du orolig för? Inte mycket du kan göra, pappans tid - han bestämmer över den tiden.

  • h8him

    Jag förstår vad du menar men pappan har rätt att låta någon annan hämta på dagis eller ta hand om barnet på hans tid.

  • Anonym (orolig)

    jag är mer orolig för att farmodern har inte brytt sig  om vårt barn sen jag sa till henne att hon skulle tagga ner med sina "goda råd"

    Jag är mer rädd för att de ska låta mitt vilda barn springa och härja fritt, då hon kom hem med 43994 blåmärken när hon hade varit där i helgen.
    Jag är också rädd för att vårt barn inte ska få en bra relation med sin pappa då han inte är hemma knappt när han har henne. Jag vet inte om man kan göra upp tider på familjerätten så jag vet med säkerhet att han kommer  vara hemma när vårt barn är där!

    och han är 19 år gammal. skejtar, raggar småbrudar och allt det där som de gör i den åldern. .. så ansvarstagande så man blir tårögd (ironi)

            

  • Queenie70
    Anonym (orolig) skrev 2012-04-17 19:07:08 följande:
    jag är mer orolig för att farmodern har inte brytt sig  om vårt barn sen jag sa till henne att hon skulle tagga ner med sina "goda råd"

    Jag är mer rädd för att de ska låta mitt vilda barn springa och härja fritt, då hon kom hem med 43994 blåmärken när hon hade varit där i helgen.
    Jag är också rädd för att vårt barn inte ska få en bra relation med sin pappa då han inte är hemma knappt när han har henne. Jag vet inte om man kan göra upp tider på familjerätten så jag vet med säkerhet att han kommer  vara hemma när vårt barn är där!

    och han är 19 år gammal. skejtar, raggar småbrudar och allt det där som de gör i den åldern. .. så ansvarstagande så man blir tårögd (ironi)

            

    ...och nånstans valde du att göra denna pojke till förälder också ska man inte heller glömma....
  • h8him
    Anonym (orolig) skrev 2012-04-17 19:07:08 följande:
    jag är mer orolig för att farmodern har inte brytt sig  om vårt barn sen jag sa till henne att hon skulle tagga ner med sina "goda råd"

    Jag är mer rädd för att de ska låta mitt vilda barn springa och härja fritt, då hon kom hem med 43994 blåmärken när hon hade varit där i helgen.
    Jag är också rädd för att vårt barn inte ska få en bra relation med sin pappa då han inte är hemma knappt när han har henne. Jag vet inte om man kan göra upp tider på familjerätten så jag vet med säkerhet att han kommer  vara hemma när vårt barn är där!

    och han är 19 år gammal. skejtar, raggar småbrudar och allt det där som de gör i den åldern. .. så ansvarstagande så man blir tårögd (ironi)

            
    Är du mycket äldre själv eller varför är du så dömande över 19-åringar och deras begränsade ansvarsfullhet?
  • Millicent

    Det är jobbigt att lämna ifrån sig ett barn i förskoleåldern till människor man befinner sig i konflikt med. Jag tycker du har en poäng i att tycka att det känns knasigt om hon på umgängestid med pappan inte träffar pappan i någon större utsträckning, för man kan ju fråga sig vad vitsen då är med umgänget. Men sen vad som gäller juridiskt och vad du har för möjligheter att påverka är ju en annan femma. Ring till familjerätten och prata med dem. Man kan gå dit enskilt för att få hjälp att hantera situationen, reda ut lite orosmoln eller tankar. Vissa saker rår du inte över, vissa saker kan du påverka och du kan få råd och tips kring det.

  • Anonym (orolig)
    Millicent skrev 2012-04-17 19:46:24 följande:
    Det är jobbigt att lämna ifrån sig ett barn i förskoleåldern till människor man befinner sig i konflikt med. Jag tycker du har en poäng i att tycka att det känns knasigt om hon på umgängestid med pappan inte träffar pappan i någon större utsträckning, för man kan ju fråga sig vad vitsen då är med umgänget. Men sen vad som gäller juridiskt och vad du har för möjligheter att påverka är ju en annan femma. Ring till familjerätten och prata med dem. Man kan gå dit enskilt för att få hjälp att hantera situationen, reda ut lite orosmoln eller tankar. Vissa saker rår du inte över, vissa saker kan du påverka och du kan få råd och tips kring det.

    tack för ett normalt och inte dömmande svar. ja ska ringa familjerätten,

    har gett honom ALLA möjligheter att umgås med sitt barn, men han kastar bort det .
     
  • Anonym (orolig)
    Queenie70 skrev 2012-04-17 19:32:14 följande:

    ...och nånstans valde du att göra denna pojke till förälder också ska man inte heller glömma....

    vet du vad? Vi tog det där beslutet TILLSAMMANS.
    jag behöver inga påhopp, jag behöver RÅD om pappan till mitt barn,ålder spelar ingen roll!  
  • Queenie70
    Anonym (orolig) skrev 2012-04-17 19:49:20 följande:

    tack för ett normalt och inte dömmande svar. ja ska ringa familjerätten,

    har gett honom ALLA möjligheter att umgås med sitt barn, men han kastar bort det .
     

    Hursomhelst, så har du ingen makt att påverka hur fadern under umgänget väljer att umgås eller inte umgås med sitt barn, så länge barnet inte uppenbart far illa. Däremot så är det ju givetvis så som mamma att man reagerar och hellre kanske önskar att barnet som ändå inte umgås med sin far då hellre skulle vara hemma hos en själv, och det alternativet kanske inte är omöjligt att fadern går med på, även utan familjerätten om det läggs fram på rätt sätt.
  • Queenie70
    Anonym (orolig) skrev 2012-04-17 19:50:59 följande:

    vet du vad? Vi tog det där beslutet TILLSAMMANS.
    jag behöver inga påhopp, jag behöver RÅD om pappan till mitt barn,ålder spelar ingen roll!  
    Men till syvende och sist är det ändå ens egna val man får skörda frukterna av. Jag reagerar på att du nu låter förvånad över att en 19 åring ändå uppför sig som just en 19 åring vanligtvis ju gör.
  • Millicent
    Anonym (orolig) skrev 2012-04-17 19:49:20 följande:
    tack för ett normalt och inte dömmande svar. ja ska ringa familjerätten,

    har gett honom ALLA möjligheter att umgås med sitt barn, men han kastar bort det .
     
    Det var så lite. Ser ingen poäng i att meja ner folk för val de gjort eller situationer de hamnat i.

    Att han kastar bort umgängestid på annat är förstås också något som är smärtsamt. Man vill ju inte att ens barn uppfattar att den andra föräldern inte är så intresserad. Det hedrar dig att du försöker gynna en relation mellan barnet och barnets pappa men du kan samtidigt inte göra om honom. Kanske växer han till sig och etablerar en mer ansvarsfull relation till ert barn framöver? Han kommer inte vara nitton för alltid. Samtidigt så kommer han ju ha en uppförsbacke om han är väldigt frånvarande nu. Ert barn har nu honom som pappa och i majoriteten av alla fall så behöver nog barn ändå få syn på sin umgängesförälder inkl deras dåliga sidor eller vad man nu ska säga. Man kan önska för sina barns skull att kontakten skulle vara bättre, att umgängesföräldern skulle vara mer hängiven, ansvarstagande, inbjudande till bra kontakt osv men är de det inte så är de det inte och då är det värdefull kunskap sen för barnen iaf tänker jag. 

    Har han krävt detta umgänge som han sen ändå kanske inte utnyttjar eller hur ser det ut? För är han inte särskilt på om det så kan du ju föreslå ett annat upplägg som att träffas eftermiddagar istället? Vill han helst inte alls så kanske du ska lägga ner helt och sen när han hör av sig istället vara med att medverka till ett umgänge om är tryggt för barnet och trappas upp efterhand?? Det är sannolikt ändå inte roligt att som barn kastas efter en förälder som verkligen inte vill eller bryr sig alls. Det kan ju repareras ändå över tid om han vill ta upp kontakten.  
  • Anonym (orolig)
    Millicent skrev 2012-04-17 20:15:22 följande:
    Det var så lite. Ser ingen poäng i att meja ner folk för val de gjort eller situationer de hamnat i.

    Att han kastar bort umgängestid på annat är förstås också något som är smärtsamt. Man vill ju inte att ens barn uppfattar att den andra föräldern inte är så intresserad. Det hedrar dig att du försöker gynna en relation mellan barnet och barnets pappa men du kan samtidigt inte göra om honom. Kanske växer han till sig och etablerar en mer ansvarsfull relation till ert barn framöver? Han kommer inte vara nitton för alltid. Samtidigt så kommer han ju ha en uppförsbacke om han är väldigt frånvarande nu. Ert barn har nu honom som pappa och i majoriteten av alla fall så behöver nog barn ändå få syn på sin umgängesförälder inkl deras dåliga sidor eller vad man nu ska säga. Man kan önska för sina barns skull att kontakten skulle vara bättre, att umgängesföräldern skulle vara mer hängiven, ansvarstagande, inbjudande till bra kontakt osv men är de det inte så är de det inte och då är det värdefull kunskap sen för barnen iaf tänker jag. 

    Har han krävt detta umgänge som han sen ändå kanske inte utnyttjar eller hur ser det ut? För är han inte särskilt på om det så kan du ju föreslå ett annat upplägg som att träffas eftermiddagar istället? Vill han helst inte alls så kanske du ska lägga ner helt och sen när han hör av sig istället vara med att medverka till ett umgänge om är tryggt för barnet och trappas upp efterhand?? Det är sannolikt ändå inte roligt att som barn kastas efter en förälder som verkligen inte vill eller bryr sig alls. Det kan ju repareras ändå över tid om han vill ta upp kontakten.  
       Jag har försökt och försökt ta dethär om och om igen med honom öga mot öga,men han väljer att ta det i telefon och istället klicka mig när jag säger att han borde vara med henne när han har henne. 
    Han började yla om att han också har   rättigheter och att han tyckte vår dotter skulle vara på 2 dagis för han ville (eller krävde) ha henne varannan vecka. men barn behöver en trygg punkt i livet,och det är med mig eftersom det är jag som har tagit hand om henne varje dag 24 timmar om dygnet sen hon var nyfödd.
    Jag vill bara att han ska ha en bra relation med henne och att hon ska få en trygg och bra uppväxt och inte slussas hit och dit varannan vecka.
    När hon är stor nog att säga det själv så är det klart att hon får det,men just nu så behöver hon vara här med mig. 

    det är därför jag vill ringa till familjerätten, för jag kan inte nå honom på något sätt! det enda han gör är att han säger att han "inte har tid" att träffa henne nån mer gång i veckan så hon får träffa honom. Men det är HANS förlust kan jag ju säga.

         
  • Millicent
    Anonym (orolig) skrev 2012-04-17 20:41:48 följande:
       Jag har försökt och försökt ta dethär om och om igen med honom öga mot öga,men han väljer att ta det i telefon och istället klicka mig när jag säger att han borde vara med henne när han har henne. 
    Han började yla om att han också har   rättigheter och att han tyckte vår dotter skulle vara på 2 dagis för han ville (eller krävde) ha henne varannan vecka. men barn behöver en trygg punkt i livet,och det är med mig eftersom det är jag som har tagit hand om henne varje dag 24 timmar om dygnet sen hon var nyfödd.
    Jag vill bara att han ska ha en bra relation med henne och att hon ska få en trygg och bra uppväxt och inte slussas hit och dit varannan vecka.
    När hon är stor nog att säga det själv så är det klart att hon får det,men just nu så behöver hon vara här med mig. 

    det är därför jag vill ringa till familjerätten, för jag kan inte nå honom på något sätt! det enda han gör är att han säger att han "inte har tid" att träffa henne nån mer gång i veckan så hon får träffa honom. Men det är HANS förlust kan jag ju säga.

         
    Ja det är ju hans förlust. Svårt om han säger en sak (vv) och beter sig tvärtom dvs inte vinnlägger sig om att vara med barnet. Det blir så motstridigt och det kanske är lätt att hamna i beskyllningar om att man hindrar honom från att vara pappa? Familjerätten är nog bra som sagt. Det är skönt med någon sorts vägledning.

    Mina tankar är väl ungefär såhär: Så länge man är öppen över att fundera kring sin egen del och sätter barnets intresse först (både genom att inte hindra men att också genom att försvara barnets rätt till trygghet, att må bra osv) så tror jag det brukar gå bra och lugna ner sig till sist även om det kan bli skumpigt ett tag. När man börjar gräva ner sig i en skyttegrav och dra in sin egen ilska och besvikelse så är risken större att det blir jobbigare. Nog för att man får vara besviken och arg men det är bra att hålla det lite separat och prata med vänner eller familj om det mer frikopplat från umgängesfrågor och mer som att man gör när man vill ha stöttning och bekräftelse i andra livsfrågor. Eller om man skaffar ett professionellt bollplank för den biten. Så att man kan bortse från de känslorna och fokusera lite mer rationellt på sakfrågan och barnets intressen i diskussionen om umgänge menar jag.

    Hoppas att ni slipper krångel och uppslitande konflikter!
Svar på tråden så trött på detta nu!