Hur gick det till när de fick diagnosen?
Vår dotter på 8 år har "diagnosen" mikrodeletion på kromosom 2. Anledningen till att jag skriver diagnos med citattecken, är att det inte är något "namn" på något, utan helt enkelt anledningen till att hon är som hon är. De har inte hittat några andra med samma avvikelse. Hon har även en utvecklingsstörning, som vi fick grad (måttlig, på gränsen till lindrig) för något år sedan. Vi väntade så länge som möjligt med den, för att få så korrekt resultat som möjligt, men innan hon började skolan. Hon går i särskola.
Beskedet om kromosomfelet fick vi när hon var runt 3 år, men vi hade letat i 1,5-2 år innan dess efter vad det kunde vara som vad knas.
När förstod ni att allt inte stod rätt till och varför?
Jag har en dagboksanteckning från att hon var 4 månader om att något känns konstigt, att det känns som att något inte är som det ska. Tog upp detta med BVC, men "
alla barn är olika, det är iiiinget att oroa sig för!" blev hennes svar till en orolig 24-årig förstagångsmamma. Pissigt dåligt av henne, då det på dotterns utseende är ganska uppenbart att något är annorlunda, men så har hon även fått sig en känga av barnhabiliteringen när vi blev inskrivna där när dottern var 1 år.
Vad tyckte andra i er omgivning om ert barn?
Jag vet inte. Jag vet att väldigt väldigt många tycker att hon är en underbar liten unge, en riktig glädjespridare, men säkert har ju folk pratat bakom ryggen på mig om att hon är annorlunda. Vet att en vän har fått frågan på Öppna Förskolan om det är något fel på dottern, men jag har inte fått någon fråga, tyvärr.
Hur har vägen sett ut för er?
Lite hackig, det har varit ett par år med ups and downs, nu har det varit bra i några år. Utredningarna är klara och dottern utvecklas fint. Men det har som sagt varit ups and downs. En stor down var när både vi och neurologen var rätt säkra på att dottern hade Angelmans syndrom, och sedan ringde han och berättade att det INTE var det. Då sjöng hjärtat lite som en sten... Diagnos is the shit, brukar jag säga...!
Har diagnosen varit pos eller negativ?
Positiv, nu letar vi inte och hoppas på att hitta något längre. Har som sagt landat nu.
Har ni fått bra hjälp?
Mycket bra! Både habiliteringen i Västervik (där vi bodde hennes första 3 år) och i Ljungby där vi bor nu, är oerhört duktiga och trevliga!