Har alla en bästa vän i livet?

jag hade en bästa vän från 7an till andra året på gymnasiet då började mitt x och hennes kille bråka och dom bestämde över oss helt plötsligt så slutade vi träffas och så har det vart i 5år nu. sen dess har jag jätte svårt att hitta någon att lita på och bli nära med det har än sålönge inte alls fungerat.

Min hund och till stor del min sambo. Men mest hunden. Sen så har jag ett antal goda vänner, men det är mer för allmänt umgänge och inte att lita på i ur och skur som jag tror du menar med en bästis.

Ja, jag saknar tiden när man var liten och hade en bästa kompis, som fanns där i vått och torrt.
Idag är jag 36. och undrar vad alla tar vägen. Det har blivit ytligt.

Dom pratat om negativ energi..

Vänner ska väl finnas där både när man mår dåligt och när man mår bra, så var det när man var yngre,
Men när man idag kan må dåligt, då är man bara en belastning..."Åhh lägg inte det på mig" typ.

Jag trodde vänner skulle vara där för att stötta och inte överge en när man behöver nån.
Och samma sak gäller ju då för mig också, men skillnaden är att dom "har inga" problem...vilket är skitsnack..

Falskhet...är väl det värsta som finns...

nej jag har nog ingen "bästis" så. Min syster i så fall

Hade när jag gick i skolan men sen flyttade man för att plugga, de också och sen har man tappat kontakten.

Min man har varit min bästa vän i många år. Har nu separerat så det blir annorlunda på den fronten nu.

Har en kollega jag nog ser som en "nästanbästis" men jag tror hon mer ser mig som en kollega bara, förvisso en hon kan tänka sig träffa även utanför jobbet.

En bästis? Nix!

Jag kommer inte så bra överens med andra. Det är mest jobb med "kompisar".  

Inte jag heller, har aldrig haft.

Jag hade några få vänner, men vi gled ifrån varandra, sen bodde jag mycket i Skåne hos pojkvännen och nu har jag i princip bara en kvar i Sthlm som jag träffar ibland. Pojkvännen är min bästa vän, men jag är inte hans, han har en egen.
Jag hoppas fortfarande på att jag ska hitta någon, men är ändå ganska tveksam till att jag kommer lyckas göra det.

Jag har ingen bästis förutom min sambo :)

Kunde inte lagt rubriken bättre...

Var tog min bästa vän vägen?

Jag har jätte mycket bekanta och nära vänner, pratar ofta också MEN de är nästan alltid jag som ringer eller försöker lägga om för att ses..... TRÖTTSAMT!!!

För nga år sedan träffade jag en tjej genom jobb o de var den bästa väninna ever.
Vi gjorde allt, hördes flera gg om dagen, hon brydde sig om MIG!!! som en vän....
Vi splittades pga av flytt..... 65 mil bort... =(

Saknaden är stor!!

Kan ha MÅNGa vänner men vill gärna även dom skall finnas där för mig...
Nu börjar de bli att man inte höra av sig lika ofta o då dör de liksom ut och dom tycket jag är konstig. what liksom?! =/

Kan man hitta den "där" igen? =)

Jag har haft bästisar i perioder, men jag har kommit fram till att jag inte trivs med det. Jag känner mig låst då. Känns som att man måste vara med den personen dag in och dag ut. Men visst har det varit trevligt att ha en sådan person i sitt liv, det har ju varit enkelt lix, bara messa och ses. Men nu ser livet annorlunda ut. Jag har tre nära vänner som jag inte kallar bästisar men som jag har kul med och trivs bra med. De kan jag träffa ibland, grilla, fika,snacka skit mm med.. inte dagligen och kanske inte veckovis heller men tillräckligt ofta för att kunna kalla de för nära vänner. Det trivs jag bra med, men även jag kan i perioder saknar den där bästisen man en gång i tiden hade men när jag tänker så är det så här jag trivs bäst :)

Jag är 32 och har ingen bästa vän som är värd namnet. Hade ett gäng väninnor från gymnasiet, varav två har jag känt sen lekis, men ingen av dem umgås jag med längre pga en infekterad konflikt. Det är i nöden som vännen testas och alla fick IG av mig, svårt att vara vänner när det är så mycket svek och falskspel. Jag valde att inte ha med en av dem att göra och förlorade allihopa. Det är svårt att bygga upp en sån grupp av vänner igen i vuxen ålder allt med jobb och familj som hör till. TS, du är inte ensam om att känna dig ensam.

Hej!

jag känner samma som dig, har i perioder haft bästa vänner för att sedan bara bli sviken av dem..

är 31 år och bor i Stockholm, hoppas en dag hitta en riktig bästa vän igen. Hör av dig om du vill prata vidare :)

samma här! Är så trött på att vara den som
ska visa intresse och planera att ses, nån gång kan de bekanta man har väl planera själva? så ledsamt, tänker ofta att om inte jag skulle vara så aktiv som jag är och höra av mig så hade väl jag inte träffat nån vän någonsin..