Bryta med pappa
Kanske ligger helt fel...men behöver alla råd jag kan få.
Det här kanske är ovanligt men jag känner att jag skulle må bättre av att inte ha min pappa i mitt liv. Ibland undrar jag om han har tryckt ner mig till den graden att jag är rädd för honom och känner mig på något sätt skyldig honom.
Jag är 25 år. Har inte varit beroende av min pappa i fem år sen jag flyttade hemifrån. Men nu till min barndom. Han har aldrig gett mig en komplimang någonsin. Om jag fick VG var frågan "varför fick du inte ett MVG?!" Han har slagit mig och mina syskon, även min mamma. Han drack varje dag! Var arg och vi barn vågade inte yttra oss för att han kanske skulle "flippa". Man tänkte efter vad man sa ständigt. Han kunda slå till oss om vi spillde lite mjölk på bordet.
För ett tag sen så ville jag ta upp lite hur jag kände som liten med min pappa. Detta för att jag kände att jag vill att vi ska kunna ha en bra relation nu när vi är äldre. Han sa "försöker du ge mig dåligt samvete?" "var inget jävla offer?" "du kommer inte komma någonstans med din inställninger...looser".
Han gör aldrig fel, erkänner det inte i alla fall. Han är trångsynt och ser bara sin verklighet och alla andra som inte håller med är dumma i huvudet. Om vi tittar på tv så talar han illa om alla på tv:n "jävla bögjävel"..."fan vad fet hon var" osv.
Jag orkar inte mer. Vad ska jag göra. Klarar man sig utan sin pappa?
Nu har jag gjort ett val som han inte godkänner vilket automatiskt skapar en distans mellan oss. Vi har inte talat på veckor nu och oftast känns det skönt och lugnande och ibland blir jag stressad då han kanske kommer att ringa. Ser liksom inte fram emot det.
