Nån mer som velar mellan att göra KUB och att skita i det?
Jag är gravid med första barnet och jag är i vecka 11. På inskrivningen hos BM tog hon upp KUBtest. Jag har inte rätt till gratis KUBtest då jag är 32 år och i skåne ska man vara 33 år för att få detta. Jag sa att jag inte var intresserad av att göra ett sånt test och att det stressade mig att det fanns ett sådant test. Bm fortsatte prata om testet och berättade att man kunde gå privat och göra det (jag fick namnet på ett ställe i stan som gör sånt) och nämnde att jag ju låg precis på gränsen. Sen visade hon mig statistik på risk att få barn med ds i en slags ålderskurva där jag dessutom såg att ökningen av risken var markant först när man närmar sig 39-40 år.
Jag fick hem en liten gravidbok som har ett helt avsnitt med kubtest och sånt smått och gott.. nu är jag helt förvirrad och vet inte vad jag ska göra. Jag är inte särskilt bekymrad över ds-risken på mitt barn, dels för att risken är liten (jag skriver risk och jag hoppas ingen tar illa upp) och dels för att jag faktiskt inte tycker att det är hela världen om barnet har ds. Min sambo tycker likadant.
När jag surfar runt på nätet och när jag pratar med folk i omgivningen så verkar det vara mer regel än undantag att man gör KUBtestet och sen går vidare med fostervattenprov(eller vad det är) och sen ev. abort om man inte är nöjd med resultatet. Jag vill inte ens göra testet från början men känner den sociala pressen på att göra det. Är orolig att jag blir dumförklarad om jag föder ett barn med ds eftersom dessa test nu finns och man i princip uppmanar gravida att ta dem. hur tänker ni andra kring detta?