• Anonym

    Sluta ljug för mitt barn och mig!

    Varför ska det ljugas hela tiden?

    Mitt barn kommer ofta till mig och säger att pappa säger att du älskade honom när ni var gifta. FEL  Att höra sitt barn säga så äcklar mig, riktigt mycket.
    Många gånger har jag sagt att jag aldrig älskat hennes pappa, men han fortsätter ljuga.

    Även socialen (pappan har en kontakt på soc för att han inte sköter hemmet, skolan mm) och på möten sitter även soc och uttalar sig om att "konstigt att ni inte kan komma överens, ni har ju älskat varandra och har barn ihop..

    När man förklarar att det ALDRIG var frågan om kärlek blir dem förnärmade och så är det JAG som har problem men samarbetet.

    Jag gifte mig inte av kärlek, jag grät dagligen innan - dagen D var det värsta i mitt liv och när vi gick in i kyrkan tänkte jag bara att jag skulle skilja mig så fort jag kunde.
    Jag var redan gravid när bröllopet ägde rum men INTE för att jag älskade pappan utan för att han tvingat sig på mig.
    Han hotade mig så att jag inte kunde göra abort och när jag gick till soc och startade en utredning om att adoptera bort barnet (jag ville inte ha barn med honom) så gick det inte att gå emot faders vilja enligt soc..

    Men jag ångrar inte mitt barn idag (bara valet av pappa)

    Men sluta ljug och säg att jag älskat honom det har jag aldrig gjort, aldrig...

  • Svar på tråden Sluta ljug för mitt barn och mig!
  • mrsStatham

                  


    Bara två saker är oändliga
  • Anonym (kanske?)

    Det låter väldigt sorgligt att du gifte dig mot din vilja.
    Men, kanske är det lite viktigt för ett barn att få tro att mamma och pappa en gång var lyckliga? Att när barnet kom så var det kärlek och harmoni i livet. Att mamma och pappa har älskat varandra tror jag ger en viss känsla av ha kommit till i glädje...

  • Anonym

    Jag tycker att du ska förklara det här tydligt för familjerådgivaren. En bra familjerådgivare ska ha kunskap om våld i relationer. Däremot tycker jag att du ska ljuga lite för ditt barn i alla fall undanhålal saker. Det gagnar inte barnet att få  sin pappa demoniserade och få höra att mna är resultat av en våldtäkt(som du skriver i ts).

  • SupersurasunkSara

    Är du inte svensk? För enligt Sveriges lagar blir man inte gift om den ena säger nej. Visst hade du inte kunnat adoptera bort barnet utan pappans medgivande, men du hade fått ensam vårdnad om du inte varit gift med pappan och hade därmed kunnat flytta vart du ville.

    Håller också med om att barnet inte behöver få veta att du våldtogs av barnets pappa och sen gifte dig med honom.

  • Anonym
    SupersurasunkSara skrev 2012-04-24 13:16:43 följande:
    Är du inte svensk? För enligt Sveriges lagar blir man inte gift om den ena säger nej. Visst hade du inte kunnat adoptera bort barnet utan pappans medgivande, men du hade fått ensam vårdnad om du inte varit gift med pappan och hade därmed kunnat flytta vart du ville.

    Håller också med om att barnet inte behöver få veta att du våldtogs av barnets pappa och sen gifte dig med honom.
    Jo jag är svensk, men har man en släkt som betalar flera tusen för ett bröllop så kanske man inte ställer in och gör dem besvikna, hur mycket man än skulle vilja.

    och hur det var med vårdnadsbiten visste jag inte innan utan fick reda på det när det var försent.

    Självklart säger jag inte till mitt barn att det är frukten av en våldtäkt men jag skulle heller ALDRIG säga att jag någonsin älskat hennes pappa då jag aldrig har gjort det heller.
  • SupersurasunkSara
    Anonym skrev 2012-04-25 11:49:25 följande:
    Jo jag är svensk, men har man en släkt som betalar flera tusen för ett bröllop så kanske man inte ställer in och gör dem besvikna, hur mycket man än skulle vilja.

    och hur det var med vårdnadsbiten visste jag inte innan utan fick reda på det när det var försent.

    Självklart säger jag inte till mitt barn att det är frukten av en våldtäkt men jag skulle heller ALDRIG säga att jag någonsin älskat hennes pappa då jag aldrig har gjort det heller.
    Ok, jo jag vet, det ÄR svårt att göra folk besvikna, det är lättare att göra sig själv besviken, det görs alldeles för ofta. Du kanske kan säga; Pappa och mamma har olika uppfattningar och det får man ha, man måste inte tycka lika om allt. Och man FÅR faktiskt som förälder säga att man inte vill prata mer om den saken.
  • Anonym (85)

    hej ts. vilken fruktansvärd sits du är i. Min son kom också till av en våldtäkt, och det är aldrig jag någonsin skulle få för mig att berätta för honom.
    Han är det finaste jag har, även om jag HATAR hans pappa, dock ser det ut som om han inte är lämplig till något umgänge (det är massa andra anledningar till det), och det känns rätt skönt faktiskt.

    Men har du försökt prata med kontakten på soc? som ovanstående skrev, ska de ha kunskap om övergrepp/våld i relationer. Lycka till i vilket fall!

Svar på tråden Sluta ljug för mitt barn och mig!