• Anonym (förtvivlad)

    JAG BLIR TOKIG!!!

    Det är nått som inte stämmer!! Och Jag vet inte vars jag ska vända mig. Vi har försökt aktivt i ett halvår. Jag har varit gravid innan med en annan men gjort abort. Men nu "tar det sig" inte.. Det känns så hopplöst när den där för*nnade mensen kommer varje månad. Och nu har den där förbannelsen kommit 2 gånger denna månad! Hur inte gravid kan man egentligen bli?! Att vänta 2 år innan utredning är för mig obegripligt... Har pratat med utbildat folk, varit på gyn men allt är så normalt... Suck. är det honom det är fel på då? Hursomhelst, det är nått som inte stämmer. Jag har alltid haft regelbunden mens och en normal cykel, men sen vi har börjat försöka har den blivit helt kaos.,Var bara tvungen att skriva av mig....

  • Svar på tråden JAG BLIR TOKIG!!!
  • Anonym (chilla)

    Men försök och släppa hela kittet runt en graviditet, det är ju en FIXERING som gör att hela kroppen slår bakut.Herre gud  försök släppa beräknade ägglossningar,menser,grav tester m.m så ska du se att det tar. Se på tex hur många som varit barnlösa länge och accepterat det o   adopterar, vad händer? Jo de blir gravida. Önskar dig lycka till

  • Anonym

    Skulle skippa all stress kring detta, det blir när det blir. Samtidigt är det "kul" att göra barn fixera inte så mycket på mensen osv. Har du också ätit p.piller är detta en riktig blockerare ganska länge för vissa. Sen till de sista är ju då tyvärr att efter 25 minskar fertiliteten något, efter 30 ännu mer. Så är du över 25 så räkna med att det tar lite tid...

  • Anonym (förtvivlad)

    Ja,nu tack vare era svar här i tråden känns allt mycket bättre! Det är dagarna innan bim och dagen då det sker som är absolut värst. Nu känns det som bara tomt i huvudet, så ja fixering kan vara rätta ordet. Tror att det är modersinstinkten som skapar stress och tillsammans blir det fixering! Men jag kanske ska släppa drömmarna ett tag, testa era råd i bakgrunden, ta bort den här äl kalendern i mobilen och fokusera på nått helt annat. Värsta är nästan att se sorgen och oron i min sambo..

  • Anonym

    Jag tycker självklart du ska ha sex, mer än någonsin! Men inte enbart med avsikt att det ska bli barn, lovar dig att det kommer att göra mycket nytta...

  • Lilly mama

    Vet du, första gången jag blev gravid hade jag ingen koll. Vi hade sex när andan föll på. Andra gången åt jag rosenrot, hade ägglossningstester och höll järnkoll. Gissa resultatet? Båda gångerna tog det åtta månader att bli gravid... Helt normalt men samtidigt väldigt frustrerande andra gången. Så försök att inte tänka på det. Det kommer nog snart.

  • Anonym (förtvivlad)

    haha Jaa, allt blir verkligen vad man gör det till! Jag hoppas att när jag blir gravid kan titta tillbaka på denna tråd och verkligen förstå vad ni menar.
    Jag är villig att testa den metoden nu iallafall, försöka se framåt, ska satsa på studier efter sommaren. Sen tänker jag meddela här när och om nångång i framtiden era råd fungerar  ;)

  • Anonym (Tyvärr insatt)

    Några tips från en som tyvärr hunnit bli rätt påläst om detta med fertilitet, och har diskuterat en del med fertilitetsläkare:

    1. Kroppen klarar rätt mycket stress och press innan det påverkar fertiliteten. Blir vardagen överjävlig, eller man elitsatsar inom en idrott, ja då kan det göra att man inte blir gravid. Men stressen som kommer av att tänka mycket på att vilja bli gravid påverkar INTE kroppen. De som säger något annat sprider en MYT! Och det är dessutom rätt välkänt att det bara är en myt, så jag förstår inte hur vissa fortfarande kan tro att det är sant, och dessutom sprida det. Adoptionsargumnetet t.ex., är bara båg. Visst, ca 3 % blir gravida efter att ha adopterat. Men det är också ca 3% chans att bli spontant gravid om man inte adopterar men fortsätter att leva tillsammans som barnlösa.

    2. Om ni inte redan gör det, använd ÄL-stickor. Finns billiga att beställa från t.ex. testlagret. Försök att ha sex så att spermierna hinner simma upp i äggledarna innan ägget släpper, alltså dygnet innan.

    3. Var snäll mot dig själv. Det är väldigt mycket som ska stämma för att det ska bli ett barn. Tittar man på fakta så är det faktiskt bara en liten chans att lyckas varje månad. Så man kan hålla på rätt länge och inte bli gravid pga ren otur. Upp till ett år och längre är absolut inget onormalt. Försök att tänka på det istället för att gå in i tankar om att det är något fel på dig. Ni har försökt kortare än genomsnittlig tid, så hittills finns det absolut inget som pekar på att ni har svårare än någon annan att bli gravida. När som helst kan det vara du som får ett plus på stickan! Och visar det sig att ni inte får det, så finns det massor av hjälp att få. De allra flesta lyckas till sist! Vissa berättar gärna att de blev gravida på första försöket eller trots p-piller, så då tror man ju att det är det vanliga. Men för de allra flesta är det precis som för dig, man får mens 6-7 månader i rad innan man får plus, eller så tar det ännu lite längre tid. Men det är kanske inte lika kul att berätta för kompisarna att "vi började försöka på våren och det tog sig vid jul", så alla de historierna får man aldrig höra.

    4. Om du röker, sluta pronto. Drick högst 3 koppar kaffe om dagen. Se till att killen äter zinktabletter. Om du är överviktig, särskilt runt magen, gå ner till normalvikt. Motionera lagom. Om killen dricker mycket alkohol, dra ner på det.

    5. Eftersom du har varit gravid tidigare så kommer som du skriver tankarna på att det kan vara fel på killen. Så behöver det absolut inte vara! Men om ni blir oroliga för det så kan han själv gå och kolla sin spermakvalitet. Eventuellt så får han betala för det, men det kan det ju vara värt att inte behöva gå runt och oroa sig. Över huvud taget så finns all hjälp att få direkt om man beredd att betala. Men jag skulle aldrig lägga ut pengar utan att först ha försökt i minst ett år, det är ju bara onödigt att sjukförklara sig själv när man med väldigt hög sannolikhet är helt frisk och normal!

  • Anonym (förtvivlad)

    Ganska precis 2 månader efter jag startade denna tråden har jag hittat svaret på gåtan !
    Jag tog ett test förra veckan och det visade positivt, och det känns att detta är en graviditet som vill stanna kvar där inne. Väldigt många blandade känslor som ni säkert förstår :D

    Och svaret på min gåta var alltså att: äta rosenrot. Kanske inte är den avgörande faktorn helt,men det var där det började iallafall haha.
    Jag började äta rosenrot tabletter för drygt 1½ månad sedan. Ungefär samtidigt som jag börjat på ett nytt jobb och "släppt fixeringen" lite som man kan säga.
    Hoppet fanns ju ändå kvar, och vi försökte pricka in ÄL så gott vi kunnat men det har varit väldigt halvhjärtat måste jag erkänna. Jag lade det helt enkelt lite på hyllan och fick ett antagningsbrev till en skola på annan ort som jag längtat efter så mycket. Lyckan var total och framtiden såg ljus ut igen trots att ett barn inte var inräknat just nu.
    Men vad händer?! Mensen uteblir och jag testar positivt.

    Det är ju lite för nytt och för tidigt för att vara sant känns det som, så jag ska ligga på is tills jag är 100% säker.
    Hursom är jag tacksam för alla svar i den här tråden som fick mig en tankeställare efter vägen ;)



     
  • Anonym (Tyvärr insatt)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-06-24 20:05:32 följande:
    Ganska precis 2 månader efter jag startade denna tråden har jag hittat svaret på gåtan !
    Jag tog ett test förra veckan och det visade positivt, och det känns att detta är en graviditet som vill stanna kvar där inne. Väldigt många blandade känslor som ni säkert förstår :D

    Och svaret på min gåta var alltså att: äta rosenrot. Kanske inte är den avgörande faktorn helt,men det var där det började iallafall haha.
    Jag började äta rosenrot tabletter för drygt 1½ månad sedan. Ungefär samtidigt som jag börjat på ett nytt jobb och "släppt fixeringen" lite som man kan säga.
    Hoppet fanns ju ändå kvar, och vi försökte pricka in ÄL så gott vi kunnat men det har varit väldigt halvhjärtat måste jag erkänna. Jag lade det helt enkelt lite på hyllan och fick ett antagningsbrev till en skola på annan ort som jag längtat efter så mycket. Lyckan var total och framtiden såg ljus ut igen trots att ett barn inte var inräknat just nu.
    Men vad händer?! Mensen uteblir och jag testar positivt.

    Det är ju lite för nytt och för tidigt för att vara sant känns det som, så jag ska ligga på is tills jag är 100% säker.
    Hursom är jag tacksam för alla svar i den här tråden som fick mig en tankeställare efter vägen ;)

     


     
    GRATTIS!!!

    Men du, det är helt normalt att det tar så här lång (kort!) tid att bli gravid. Som normalt fertil kunde du ha blivit gravid under vilken månad som helst det första året ni försöker, och det råkade bli en månad då du hade mkt annat att tänka på. Tycker det är lite synd i allt det fina med att bli gravid, om du ska gå runt och tro att det tog tid (vilket det alltså inte gjorde men jag förstår att du upplevde det så, jag har också varit i situationen att tro att det skulle ta sig snabbt) ... att du ska tro att det tog tid för att du tänkte för mycket på det innan. För så funkar det inte helt enkelt. Som sagt grattis så jättemycket, men gör dig själv tjänsten att tolka det här som att du helt enkelt är helt normalt fertil enligt all statistik, inte att du har en ovanlig mental koppling mellan kropp och tanke som aldrig har kunnat bevisas! Du vill kanske ha fler barn i framtiden, då är det ingen bra utgångspunkt att tro att tankarna styr.
Svar på tråden JAG BLIR TOKIG!!!