Ett lyckligt inlägg från en glad mamma med en dotter som börjar bli stor

Vi har en liten Lilja, som inte är så liten längre... Fyller 8 i sommar. Det finns miljonersmiljaders föräldrar som har det tuffare än vi har haft det med henne, men ur vårt perspektiv (som är det enda vi har såklart) har vi stångats med orättvisor, operationer, läkarbesök och träningträningträning sedan hon var 4 månader.

Hon har kromosomfel (mikrodeletion på kromosom 2) och utvecklingsstörning. Hon har väldigt lite talat språk. Hon blir väldigt lätt väldigt arg om något inte går som hon vill, och det är MÅNGA utbrott på en dag. Något som i stort sett bara vi föräldrar ser och hamnar i vägen för, och hennes lillebror. På skolan, fritids och korttids är hon alltid en solstråle.

Men, något har hänt. Hon är mer solstråle hemma också, inte bara i skolan/på korttids. Hon har blivit lugnare. Det har gått successivt, mycket har hänt sedan hon började skolan i höstas. Hon är lugnare och mer harmonisk, går att resonera med, hon förstår mer. Och jag är så JÄVLA GLAD!

Hon fick en lillasyster (SÅ efterlängtad av Lilja!) som hon faktiskt kan BÄRA. Hon är så försiktig och ansvarsfull och jag trodde aldrig att jag skulle våga ge henne idén att man kan bära lillasyster, men jag har sett henne göra det på helt eget bevåg och hon gör det så fint! Och när lillebror retas, kan man viska "Strunta i honom", och hon LYDER! Och hon sover HELA natten i sin egen säng! Har slutat med blöja om natten! Hon är lugnare och så trevlig och mysig och kommunicerar bättre och jag är som sagt SÅ GLAD!

Tack för att ni läste, många kramar till er alla. En vacker dag blir det kanske bättre för er med om det inte redan är det!