Det är officiellt nu! Jag behöver ivf.

Okej.

Själv är jag djupt tacksam för att IVF finns. Jag har aldrig tänkt tanken att vår barnlöshet skulle bero på att jag har levt ohälsosamt (har levt helt normalt). Jag håller mig hellre till de teorier läkarna har om varför det ibland inte blir något barn trots att man försöker i många år.

Vad är dom teorierna? Klart att det är bra att ivf finns det har jag väl inte sagt något om? Men nog är det tråkigt att behöva gå igenom det för att få barn. Det är ju inte kul precis under tiden man gör ivf för att inte prata om förhöjda cancer-risker som biverkning.

Tja, det kan ju vara så att mannens spermier inte kan ta sig in i ägget. Det upptäcks vid IVF och går att lösa. Eller så kan det visa sig vid IVF, eller t o m inte ens vid IVF men vid senare utredningar, att man har endometrios eller cystor som läkarna inte har upptäckt med vanligt VUL. Att man har dålig kvalitet på sina ägg kan också visa sig, och det beror främst på ålder men även på olika saker som är okända men säkert kommer upptäckas av forskningen i framtiden.

Nu börjar ju teorier om att immunförsvaret skulle spela in bli mer och mer kända bland svenska läkare, även om man inte kan få behandling i Sverige än. (Finns en bok som heter "Is Your Body Baby Friendly?") Ibland verkar det som att två personer helt enkelt inte passar ihop, för båda kan senare få barn med andra partners. Finns också teorier, som bara vissa läkare tror på, att det skulle vara något fel på sekretet i slidan, eller att man har en infektion som inte upptäckts. Som inte behöver vara sexuellt överförbar.

Att inte bli gravid trots flera års försök betyder att man är mindre fertila än normalparet. Det är så mycket som ska stämma för att ett ägg ska bli befruktat, fästa i livmodern och stanna kvar. Många av dessa saker är inget som man tittar på vid en vanlig barnlöshetsutredning, det går antagligen inte ens att mäta. Det är säkert inte ovanligt att även de som kan få barn har lite "fel" på nån sak, men det funkar ändå. Vi oförklarligt barnlösa kanske har fel på flera saker, och det kanske är därför det inte blir något eller tar många år innan det plötsligt händer. Vid IVF blir flera faktorer tillrättalagda, men inte alla.

Som min läkare säger, "vi vet ju inte om ägget och spermien någonsin har träffats förut, IVF kanske blir de närmaste de har kommit varandra". Tycker det är hoppfullt!

Det där om cancerrisk... Jag har ätit folsyra i sammanlagt flera år, det är också en ökad cancerrisk. Men det är en mycket större hälsorisk att leva som ofrivilligt barnlös. De flesta som får cancer har fått barn utan IVF. Livet i sig själv är en stor jävla cancerrisk.

Jag förstår inte rktigt din trådstart. Vad är det som gör att du "behöver" IVF? Och varför kom det fram efter "flera års tjat"?

Jag är, precis som anonym(snart IVF), tacksam för att det finns hjälpa att få.

Det är klart man får bli arg och ledsen när livet inte fungerar som man hade föreställt sig. När man inte ens får något svar på varför det inte funkar är det lätt att bli bitter. Men som redan har skrivits: Att inga fel har hittats betyder inte att inga fel finns utan bara just att de inte har hittats. Kanske hittas något i samband med IVF:en, kanske får ni fortsätta leva i ovisshet.
Ja, IVF kanske innebär en förhöjd risk för cancer. En graviditet däremot sänker risken för livmodercancer, amning sänker risken för bröstcancer osv. Det jämnar nog ut sig i slutändan.

Jag har två par i min närhet som har gjort IVF pga oförklarlig barnlöshet, inga fel hittades heller under IVF-försöken. Båda dessa blev sen gravida "av misstag" när första barnet var 8 månader. Kanske kan IVF och/eller en första graviditet ställa rätt någon felkoppling i kroppen som läkarna och forskarna inte har kommit på ännu? Spånar bara, det jag vill säga är att så länge inga fel har hittats så är inte hoppet ute om att lyckas på egen hand senare även om man behöver lite draghjälp med första. Själv kommer jag inte ha sådan tur då vi har en tydlig anledning till att behöva IVF.

Ja, det är tråkigt att behöva gå igenom IVF när det är så mycket roligare att rulla runt i sänghalmen Men det är också helt fantastiskt att denna möjlighet finns! Tänk om det inte hade funnits och loppet hade varit helt kört, hur kul hade det varit?
IVF är inget sämre sätt att få barn på, bara annorlunda. Man är inte misslyckad som människa för att man behöver hjälp, man är lyckad för att man vågar ta emot den hjälp som finns. Det är lite jobbigt för stunden just när man får beskedet och när står mitt i denna karusell, men det bleknar fort när resultatet ligger i famnen.
Lycka till med behandlingen, jag håller tummarna för att det ska funka på första försöket!

Kände som du TS och när första IVF misslyckades trodde att det aldrig skulle fungera.
Men nu är jag gravid i sextonde veckan efter andra IVF.en!
Vi vet inte säkert varför vi inte blivit gravida själva under de två år vi försökt men maken har lite få simmare och ganska många missbildade fast inte så att det borde vara omöjligt att kunna få barn på egen hand.
Naturligtvis hade vi helst sluppit att behöva göra IVF för att bilda familj. Men såå glad att det finns nu!!

Vad har de kommit fram till?

Att tjata fram IVF och läkaren "håller med" existerar inte 

Tack för alla fina svar i den här tråden, har just ställts i kö för IVF och uppskattar era tänkvärda kommentarer!

Kan förstå dina känslor. Just det att man behöver hjälp, har ingen kontroll över saker själv. Tycker själv detta med ivf varit en känslomässig berg o dalbana. Var först positiv o försökte se det som en möjlighet. Men efter tre misslyckade försök är det svårt se något positivt. Vet att detta är vår enda chans till barn så försöker ladda om o se att det kanske går nån gång. För de flesta går det ju nångång.