• Lazur

    Epilepsi-problem, behöver få diskutera litet

    Vår mellanpojke, 13 år nu i sommar, svårt utvecklingsstörd, multihandikapp och har ep. I augusti förra året fick han sitt första grand-mal och har tidigare haft absenser och då han har kromsomskada är det ju inte så konstigt. Vi har under hans uppväxt förstått att han förmodligen haft ep då han har haft konstiga absenser. Han har visat ögonvitorna, tittat upp i ögonlocken och inte gått att få kontakt med under korta stunder. I början av förra året började han vid upphetsat tillstånd (när han gjorde något som var extra kul, spännande eller som var mentalt påfrestande, stressande som att ex vara där det var mycket folk) kunde han bli likblek och se ut som om han skulle svimma och man fick skyndsamt ta honom därifrån, han var liksom på väg bort från en då.

    Under våren/sommaren när han steg upp från sängen kunde han bli likblek och bara rasa ihop på golvet, inte svimma utan mer som om benen inte bar honom. Sedan steg han upp som om ingenting hade hänt. Vi trodde det kunde vara lågt blodtryck men i efterhand ser vi att nu när han medicineras med Ergenyl så har han inte dessa attacker eller blir så där exalterad plus att han inte har dessa frånvaroattacker, så nog har det berott på epilepsin alltid.
    Ca en vecka innan hans grandmal satt han i gungan och jag hade släppt blicken på honom en kort sekund när jag hör hur han dråsar i backen, han brukar inte ramla ur gungan alls. Han var desorienterad och snubblade, kunde inte gå rakt och var väldigt förvirrad och arg inte minst. Sedan kom hans grand-mal. Han steg upp ur sängen, gick ned för trappan och satte sig direkt i en fåtölj och hans ass hade just kommit och satte sig bredvid honom medan jag gick ut i köket när hon skriker åt mig att komma och sa hans namn gång på gång. Han satt då helt död i fåtöljen stirrandes rakt fram, man kunde inte ens känna att han andades. Jag skakade i honom och trodde han hade dött. Men fann lite råd och lade ned honom i framstupa sidoläge och ropade åt de andra i familjen att göra sig i ordning och ringa ambulansen. Just då började han krampa ungefär lika länge som han var medvetslös. (hellre det än död..)

    Man har försökt göra EEG på honom men då han är kraftigt sömnstörd och inte har något tal alls går han inte samarbeta med och man har gett Ergenyl m tanke på hans anamnes och beskrivningen av hur anfallet gått till. En dag satt han vid bordet, steg upp, började stryka sig över håret och veva med armarna på ett sätt som vi inte kände igen och han stirrade rakt framför sig okontaktbar, för att sedan bara sätta sig ned och fortsätta äta. Fastän jag rörde i honom och pratade var han helt borta så det var nog också ett ep. :(

    Då ökade vi dosen Ergenyl till 600 mg. Han ligger bra och strax över medelvärdet på valproat men enl läkaren är utrymmet att öka dosen mkt små, 900 mg ska vara maxdos enl henne. Men han har blivit helt rosenrasande. Visst, han har varit aggressiv förut men nu är det ibland helt vansinnigt. Han slår sönder dörrar (!), luggas, sparkas bits etc. Något kan man säkerligen hänvisa till skadan samt tonåren men jag börjar tro att det kan ha med ep:n att göra. Han var på så bra humör igår när han kom hem och var det ett bra tag tills han helt plötsligt börjar slå sig själv där han sitter framför teven. Helt omotiverat, taget ur luften. Jag frågar vad han gör och han blir helt tokig, springer fram till oss, river pappa, kastar sig över mig och luggar mig, jagar oss genom huset och försöker riva ned saker. Efter en fem-tio minuter då han är mkt aggressiv och utagerande är han precis som vanligt igen, lika go o glad som innan som om ingenting hade hänt. Vi gav honom medicin lite tidigare för han verkade vara trött och han gick direkt till sängen och ville inte sitta för att lyssna på musik utan sprang direkt till sängen och somnade inom en minut. Bom bang. Han är gravt sömnstörd och brukar itne vara den som vill sova direkt. Kan aggressiviteten komma av ep-aktivitet, kan självskadebeteende också vara det och kan det, som jag läst lite på nätet, Ergenyl göra att aggressivitet försämras med större dosmängd? Snälla, jag behöver få prata med någon som kan epilepsi.

  • Svar på tråden Epilepsi-problem, behöver få diskutera litet
  • drdystym

    Beteendeavvikelser finns som sällsynt biverkan av Ergenyl men är mycket sällsynt.
    Vrede och ilska är inte ett vanligt anfallsfenomen, inte ens för de EP-anfallen som startar i frontalloben (som kan ha märkligt beteende som delfenomen). Det är vanligare med oro, skräck, ångest, rädsla om man pratar känslomässiga anfallsyttringar.

    Däremot i den postiktala fasen (den fasen som kommer precis efter anfallet) är det inte ovanligt med förvirring, rädsla, aggressivitet.

    Kan det varit så att han haft ett kort anfall och blir "postiktal" och därigenom aggressiv, innan han åter blir "sig själv"?
     
    Det är något du kan ta upp med din sons behandlande läkare, ibland kan tilläggsbehandling prövas ex Lamictal som även anses ha en stämningsstabiliserande effekt (används ibland som psykmeidicin, men är ett preparat utvecklat för epilepsi i första hand).

    Sen är det förstås lite beroende på vilken diagnos din son har, du skriver kromosomrubbning...? Vid vissa genetiska sjukdomar och ämnesomsättningssjukdomar (ff a sjukdomar som drabbar mitokondrierna, de små energifabrikerna i cellerna) kan vissa antiepileptika vara sämre än andra (just Ergenyl är dålig då).

    Men detta kan barnläkarna utan och innan och skulle din son haft en mitokondriesjukdom hade de inte valt det preparatet till att börja med.

    Om han blir aggressiv försök att låta honom vara i fred, gå in för nära med kramar eller försök lugna, håll dig på avstånd (om han nu inte skadar sig själv för mycket förstås) tills det går över. Den postiktala aggressiviteten kan förvärras av att man invaderar det personliga utrymmet (i och med att man under den fasen är förvirrad, lätt att börja fäktas om någon kommer nära).

    Hoppas ni får klarhet i det där!              

  • Lazur

    Mycket möjligt det är så han reagerar efteråt, han har varit arg tidigare när han fick grand-mal och när han trillade ur gungan. En psykolog som jobbat på hab sa att aggressivitet kan öka med epilepsi särskilt under tonåren, det var därför jag frågade. Glad
    Det är svårt veta när det kommer, om han har små känningar hela tiden för det hade han tidigare med absenserna inser jag, det var flera ggr per dygn minst 5-10 st. Han har inte en mitokondriesjukdom vad de vet, han har en skada i treans korta arm, en mkt ovanlig kromosomavvikelse som det tagit 10 år att komma fram till.
    Han går inte vara nära när han är arg, han är rosenrasande, helt enkelt rabiat och vi måste gå undan för att inte bli skadade.
    Jag tror han har mer känningar än vad vi ser och förstår då han är svårtolkad men också väldigt inne i sig själv (autistiskt också) och jag är den som känner honom bäst då jag både jobbar med honom men jag är den han är mest bunden till sedan han var liten. Han kan bli orolig och arg bara så där utan att man förstår vad det är och han är arg arg arg för att sedan bli som vanligt igen.

  • Lazur
    Liten elak och intelligent skrev 2012-05-04 17:19:26 följande:
    Välkomnar dig hit om du har Facebook:

     www.facebook.com/groups/51373080899/

    Här kan du diskutera med många (inkl mig ) som har barn med EP.
    Så, nu har jag gjort det. :D
  • drdystym

    Mkay, vissa syndrom har självskadebeteende som delfenomen. Det finns många sällsynta beskrivna anläggningsrubbningar på kromosom 3.

    Svårt att veta om det är en del i grundsjukdomen (manifestering av ex autismen) eller annat. Om syndromet har något namn ex deletionsyndrom kromosom 3p eller Larsen eller liknande så kan du läsa om det finns beskrivet i tonåren.

    Lycka till!    

  • Lazur

    Men tusen tusen tack! :) Han har blivit mer aggressiv ju äldre han blivit, men riktigt så här okontrollerbart rosenrasande out of the blue har han inte varit. Syndromet är en blandning av två olika syndrom och de tillsammans vet de bara ett fall till som haft just det bortfallet och den pojken dog innan han var året gammal. :( Ingen vet någonting, och det finns ingenstans att söka hjälp på heller. Känner mig lite utelämnad ibland. Men som sagt var, den psykolog jag pratat med sa att för utvecklingsstörda med kraftiga känningar av sin ep /många laddningar, är aggressivitet ofta en del av aggressionsproblematiken. Vad som är vad är svårt att veta.

  • epileptikerförälder

    Hej igen!

    Ett av mina barn utvecklade också självskadebeteende, men både det och aggressiviteten  mildrades, när
    medicineringen fungerade bättre. Förstår att  situationen måste kännas hopplös för dig just nu, men vet av egen erfarenhet att det blir bättre.

    epilepsiförälder

     

Svar på tråden Epilepsi-problem, behöver få diskutera litet