Jag är 45 och har längtat efter ett eget barn sen jag var 20, min särbo som snart fyller 48 har inte dom tankarna alls och tycker det är för sent, tyvärr har mitt huvud inte förstått det och tankarna bara flyr iväg, vi kan inte ens få barn på naturlig väg så vi måste söka hjälp om vi ska bli en familj. Ville bara beklaga mig lite och tycka synd om mig själv, finns det andra i liknande sits är ni välkomna att dela med er, jag vet hur det känns.
Men du, har du kollat upp om det finns hjälp att få med tanke på din ålder? För om det är så att du är för gammal nu (enligt klinikernas regler) så är det ju dags att gå vidare och börja sörja barnet som aldrig blev... Jag är också barnlös men yngre, kämpar för fullt med behandlingar. Jag kan inte förstå hur jobbigt det måste vara för dig, men jag kan ana det i de stunder då allt är becksvart och jag tänker på vad jag ska göra med resten av livet om det inte blir barn. Styrkekram!
Åk till Estland och sätt in donerade embryon!
No problemas innan man fyllt 50...
Good luck!!
