Hur många idioter finns det...och hur många måste dras till mig som flugor till socker?

Vet ej vad för människor du har runt dig, men har du ingen familj att vända dig till? Jag har mest vänt mig till min familj i sånna här lägen

Du gör inget fel. Ofta är det på det här sättet...

Du kanske är FÖR snäll?  Lika många gånger som du säger "ja" till något måste du också säga nej till något.

Om du upplever att folk bara utnyttjar dig så kanske det är dags att börja ställa lite krav på dig själv och din omgivning.   

Jag har börjat ställa krav och säga nej. Gissa om omgivningen tappade hakan??!! Men jag vill inte heller bli en känslokall idiot som bara ser till sina egna behov. Just nu känns det som om jag inte har några vänner alls - de har mig, men inte jag dem! Ska jag börja ta avstånd från dem tycker du? Kommer de att börja uppskatta mig mer då? Eller försvinner de?

Visst har jag familj. De finns med mig. Men ibland skulle jag vilja ventilera med någon annan. Och jag vill inte bara ha stöd av vänner - jag vill ha kul också! De vänner jag har träffar mig bara när de behöver hjälp med något. Jag blir sällan bjuden på fester etc.

Men varför är det så? Jag är lojal, tålmodig och faktiskt en kul brutta med mycket humor, om jag får säga det själv. Varför uppskattar ingen detta?!

Du är inte känslokall bara för att du säger ifrån , man kan inte säga ja till allt hela tiden, det är omänskligt. 

Självklart måste dina behov komma först!  Om du inte mår bra av något så ska du heller inte göra det som får dig att må dåligt. Varför skulle du liksom?

Äkta vänskap är som ett förhållande man ger och tar och kompromissar. BÅDA parter ska alltså vara överens, nöjda och må bra av det som händer.

Om du bara har energitjuvar omkring dig som bara tar och tar och inte ger - ja då är det dags att skaffa nya vänner.

Om du tar avstånd och börjar om på nytt med nya krav så ser du själv vilka som fattar galoppen och följer med dig och vilka som inte bryr sig alls.  och du... det är DERAS val - inget som DU ska engagera dig i.

       

Du är inte känslokall bara för att du säger ifrån , man kan inte säga ja till allt hela tiden, det är omänskligt.  Självklart måste dina behov komma först!  Om du inte mår bra av något så ska du heller inte göra det som får dig att må dåligt. Varför skulle du liksom? Äkta vänskap är som ett förhållande man ger och tar och kompromissar. BÅDA parter ska alltså vara överens, nöjda och må bra av det som händer. Om du bara har energitjuvar omkring dig som bara tar och tar och inte ger - ja då är det dags att skaffa nya vänner. Om du tar avstånd och börjar om på nytt med nya krav så ser du själv vilka som fattar galoppen och följer med dig och vilka som inte bryr sig alls.  och du... det är DERAS val - inget som DU ska engagera dig i.        

[/quote] Ja, du har naturligtvis rätt. Det kan bli ganska ensamt ett tag framöver då...men som du skriver - jag mår inte bra av att bli utnyttjad! Accepterar jag, sätter jag också ok-stämpel på att jag inte är värd mer. Jag har fått nog nu iaf! Tack för peppningen :)

Bor du i sthlm? Det gör jag. Gå ut och ta ett glas vin och snacka skit? Jag e nyskild med två barn. Tycker att jag e hyfsat rolig iaf haha

Det hade varit jättemysigt o trevligt men jag bor 40 mil fr Stockholm :/

Trist jaja du får väl skriva nån form av nyavännersökes annons haha! Börja på någon ny kurs eller aktivitet så hittar du nya trevligare männskor!

Jag ska klura lite på det :)