Lăter spännande tycker jag! Tyvärr kan jag inte ge dig några tips då vi befinner oss i samma situation. Vi pratar mycket om att lämna Sverige (Inte Spanien då
), delvis för att det bara är mitt land och det hade varit trevligt att få dela ett nytt land där vi också slipper mitt ofrånkomliga överläge. Även om detta egentligen inte är ett problem längre då mannen pratar svenska bra och klarar sig fint här, men ändå. Vi vill ha mer livskvalitet och kortare vintrar. Jag vill känna att jag kan utvecklas mer inom mitt yrke och trivs inte alls i det inrutade vardagslivet här hemma. Jag önskar att vi hade fler olika kulturer omkring oss och att vi fick chansen att besöka nya platser, träffa nya människor. Samtidigt som jag inte är säker på att barnen alltid har samma behov som oss själva. De tycker förstås att det är ganska fint att ha sina kompisar som de träffar varje dag. Vi har många barn, vilket innebär att de alltid kommer att ha varandra, men också att det är svårare att hitta någonstans att bo och att få ekonomin att gå ihop. Vi funderar nu på att flytta bara ett halvår och börja med att sätta äldsta barnet i svensk skola för att "mjukstarta". Kanske också för att vi ska få chans att känna efter om det verkligen passar oss. Det här med att gräset är grönare stämmer ju ibland helt, men ibland kan den tanken vara naiv, trots lång planering och egenupplevd insikt. Hur som helst, trivs de inte så kan vi ju åka hem igen. Det borde vara okej. Ingenting är okomplicerat tror jag. Att flytta med sina föräldrar ger förstås massor, men samtidigt är det självklart att det också kan skapa oro hos barnen. Vi var ute och reste i 2 månader i Asien i vintras och barnen anpassade sig väl och längtar precis som vi tillbaka. Lycka till med ert beslut?
Vad ska ni sysselsätta er med förresten?