Föräldrar som aldrig är utomhus med sina barn?

Skiner solen är det alternativ ett. Jag älskar att vara ute i solsken, framförallt tillsammans med min son.

Är det grått och trist ute tycker jag inte alls om att vara ute, men jag är det med sonen ändå, eftersom jag tror att det är bra.

De är ute otroligt mycket i skolan. Men jag tycker inte att man kan vara ute för mycket. 

Tycker om att vara ute och tar gärna med mig dottern ut. På väg hem från förskolan leker vi alltid en stund vid lekplatsen, så det hinns med lite utevistelse på vardagarna också (: 

Jag resonerar som så att jag gör vad jag tycker och låter andra göra vad de tycker - inget jag lägger mig i.

Jag avskyr att vara ute men går ut med ungen de dagar vi är hemma. Han brukar tröttna efter nån timme så det är ok.

Självklart är vi ute!

Ett barn behöver dagsljuset och den friska luften. Även vi vuxna. Vi skulle bli galna av att sitta inne.

Vi är alltid ute en sväng på fm och en sväng på em. På fm brukar det oftast bli en promenad med vagnen så att jag får lite motion och på em är vi ute utan vagn så att sonen får härja fritt. Men det blir väl oftast ca 3 tim per dag som är utomhusaktiviteter.

Är det riktigt skitväder någon dag så kanske vi stannar inne på fm eller em, men minst en gång går vi ut oavsett väder.

Jag tycker inte ALLTID att det är jätteroligt att vara ute men tar ändå med mig barnen ut, för deras skull.

Jag tycker det är ganska tråkigt att gå ut, speciellt då dottern bara vill gunga hela tiden, men oftast går vi ut ändå. Dock händer det att vi har mysdagar inne bara. Är det fint väder däremot går jag gärna ut, och vi äter gärna mellanmål ute då. Men alla får väl göra som de vill tycker jag. Det blir nog folk av barn som inte är ute varje dag också...

Tow2Mater: Jag menar inte att döma någon utan tycker mest det är intressant att höra hur andra resonerar kring detta. Jag trodde på fullaste allvar att alla föräldrar var ute med sina barn, men när jag sedan fick bekräftat att det Inte var så blev jag intresserad av att höra hur andra tycker och tänker. Sen ska jag inte sticka under stolen att jag tycker att det är lite märkligt att man väljer att inte gå ut med barnen - alls, jag tror som Natulcien att både barn och vuxna mår bra av att vistas utomhus

Jag gillar att vara ute om jag har nått att göra, tex. ska gå nån stans, besöka nått (en plats) eller fixa med nått i trädgården. Så vi är oftast ute på språng. Att bara vara ute i trädgården och inte göra någonting (ja, eller,...dottern gör ju alltid nått, men jag) tycker jag är dötrist...men håller på att öva mig i det med

Tycker det är skittråkigt att gå ut. Förstår inte riktigt vad det är meningen att man ska göra ute...går ändå ut med ungarna ibland. Varför vet jag inte riktigt, mest för att det är sådant som man av någon konstig anledning "borde" tror jag:)

Jag kan tycka att det är roligt att vara ute men inte alltid. Har inte heller några större problem att sysselsätta vare sig mig eller dottern inne så jag ser inte riktigt problemet. Dottern behöver visserligen inte sysselsättas utan sköter det själv

Nu har vi dock hundar som gör att vi får en daglig dos luft som räcker gott och väl även om vi inte är ute mellan varven med odjuren

Vi är mycket ute. I veckorna cyklar vi till och från förskolan och sen är sonen kvar ute och leker en stund medan jag lagar mat. Är det varmt äter vi ute och sen kan han vara i lekparken med grannbarnen en stund innan det är dags att komma in. På helgerna är vi också ute mycket tillsammans, fixar på tomten, är i lekparken, cyklar runt, hälsar på far-och morföräldrar eller så.

Jag har heller inga problem med att sysselsätta honom inne men när det är bra väder så tycker jag det är synd att vara inne. Jag tycker det är tjusningen med våra årstider och växlingarna, det finns alltid nåt att göra.

Röstade alternativ 2. Jag tycker nog själv inte att det är så jättekul att gå ut och leka i lekparker etc (sån utevistelse jag antar att du menar att man ofta gör med barnen). Om jag själv väljer så vill jag gå en promenad och sen gå in, men bebisen vill inte sitta i vagnen tyvärr och storebror hatar promenader,..Men jag känner att det är bra för barnen (och för mig själv också egentligen) att vi är ute i stort sett varje dag ändå. På vintern är jag helst inte ute på eftermiddagen om stora pojken har varit på dagis och varit ute där, då känner jag att han ändå har fått gå ut. Men vår/sommar/höst så tvingar jag ut mig till lekparken ofta ofta....

Jag tycker det är skönt att vara ute om vädret tillåter. Alltså jag bryr mig inte om att det inte är soligt och jättevarmt men spöregn och snålblåst hatar jag. Vi har verkligen haft pissväder i typ en månad innan denna vecka och jag och barnen har klättrat på väggarna

Lite tråkigt kan det vara, mest blir de för deras skull. Jag är ensamstående och känner ofta att jag skulle behöva göra annat än att stå och se på när barnen leker. Men jag kan göra de även för att koppla bort vardagssysslor en stund.

Hej! Hos oss är det jätte viktigt! Frisk luft, natur och lite annan rörelse än inomhus. Vi försöker vara ute (bortsett från förskolan) 2-3..4tim. om dagen. Lekplatsen då! Eller naturpromenader. Aktiviteter.. m.m Sp viktigt att det ibland tar över andra uppg. som gör behöver få gjort. Men det lägger jag åt sidan just då (-: Vi bor inte så stort heller, så även det är en ypperlig anledning! Då dem lätt "går på varandra". Och det blir lätt tjafs o.l. Hoppas på sol imorgon, så vi kan komma oss ut igen! Hållet oss inne ngra dagar nu (bortsett från förskolan) då det varit regniga dagar |-:

Jag är gärna ute. Speciellt om det är fint väder. På vardagarna är jag gärna ute efter hämtning på dagis, om vädret är hyfsat bra. Men jag vill gärna göra något då, tex prata med andra föräldrar och påta i trädgården medan barnen leker, eller hänga med på lite fartigare lekar, att hänga i sandlådan är ganska tråkigt tycker jag. Problemet här hemma är tyvärr att barnen ofta hellre är inne och leker med sina leksaker. Man får locka eller tvinga dem att gå ut. Tur att de är ute varje dag på dagis.