Tack för era svar, det är väldigt skönt att inte vara ensam.
Mandy1981: Jag har i perioder lagt mig samtidigt som tösen, men de gånger hon somnat tidigt är enda gångerna jag får lite egentid. Mina lediga dagar försöker jag alltid vila när hon sover middag för att orka, annars hade det varit ett utmärkt tillfälle att få lite gjort. Ja, disken brukar oftast få anstå tills tösen inte har några skedar eller skålar rena, så jag helt enkelt måste göra ett ryck.
Veraa: Fy sjuttan! Riktigt så illa är det ju inte här. Smsen kommer lite då och då, men på sistone har jag blivit rädd för minsta sms från honom, då jag hela tiden undrar vad han nu ska ställa till med eller begära eller hota.
Jo, jag försöker sänka kraven. Jag vet inte om jag lyckas med det, men jag försöker hålla hemmet lättstädat så långt jag nu hunnit packa upp. Så jag skulle inte påstå att jag sliter ut mig på hushållsarbete. Det värsta är väl att känna att man bara skjuter på allt för energin är för låg för att verkligen ta tag i saker. Idag har jag i alla fall lgat mat, diskat det mesta, vikt två maskiner tvätt och dammsugit vardagsrummet, men det går ju lättare en ledig dag. Soporna är nog det värsta projektet, då man ska släpa på både dem och tösen. Egentligen en fånig baggis, men ändå blir det ett hinder. Sedan ligger väl det dåliga samvetet och tär över att hon inte alltid får grönsaker och en väl sammansatt kost.
fågelungarna: Ja, det är väl så, att jag kanske har för bråttom och inte vill tillåta mig att inse att den här krisen tar energi och tar tid att komma över. Dilemmat med barn är ju att livet går inte sätta på pause även om man skulle behöva det. Viss hjälp har jag haft av min mamma några helger i mars och vid sjukdom, men det blir ju bara korta stunder jag fått vara helt själv i lägenheten. Sedan blir tiden begränsad då jag har tid att reflektera och tänka över situationen så jag kan gå vidare. Det blir mycket känslor av ilska, frustration mm som jag för tösens skull mestadels bara får stoppa undan. Som singel kan man tillåta sig att ha en gråtardag och bara ligga i soffan och skita i att äta, men det funkar ju inte med tösen, utan det gäller att ständigt försöka stå upp. Sedan är väl soctanten ganska negativ och tycker att jag borde gå i terapi för mina känslor av bitterhet medan exet tillåts köra med sina manipulationer, så allt späds ju bara på.
Singelmamma: Ja, oron över ekonomin gör ju inte saken bättre. Jag är frukansvärt förbannad över att han kan komma och gå som han vill medan jag får ta all vab, annars skulle vi ha umgefär samma ekonomi att utgå ifrån om tösens underhåll och barnbidrag räknas bort. Skillnaden är att jag har större kostnade för resor till jobbet mm. Sedan är det ju en oerhörd skillnad i tid. Det är ju lätt för honom att tycka synd om sig själv, men han inser inte ens vad ett heltidsansvar innebär för det har han aldrig haft. Samtidigt säger soc att jag bara får acceptera att det är så. Varför har inte pappan några skyldigheter när de samtidigt hyllar fädernas umgänge med sitt barn???
Jag har nog fått prioritera bort det mesta redan under min föräldraledighet, då exet var en sådan skitstövel. Allt kan inte förlåtas med hans återkommande skov av panikångest heller, utan mycket handlar om ren och skär egoism och ovilja.
I tisdags var vi hos familjerätten och jag blev jätteledsen då det känns så jävligt att jag aldrig har rätt till vila. Han menade på att han hade svårt att ta henne på nätterna då han inte hade någon säng till henne!! Som om det skulle behövas då hon alltid har sovit hos mig eller oss. Det var snarare ett skäl att han vill ha sängen enkom för sin flickvän och få göra som han vill. Sedan är det väl bäst för tösen då han är så sur när han blir väckt, om han nu ens vaknar.
Vi kommer få ett skrivet avtal, soctanten insåg att det skulle behövas, så jag slapp begära det. Däremot kändes det jobbigt att de ifrågasatte varför vi var där, om vi inte kunde lösa detta själva, samtidigt som soctanten själv föreslog mötet sist vi sågs ...
Med tanke på exets inställning kan vi inte det, även om han hävdade motsatsen. Det verkar som att det blir dagtid varannan helg som gäller. Ja, han hade ju inte ens vett att ta med sitt schema. Han kunde tänka sig att tillbringa sina lediga dagar med tösen, men familjesekreteraren avstyrde det för att det inte skulle bli för mycket för honom igen. Hon kritiserade även att nattis hade semesterstängt då hon underförstått verkade inse att den backupen hade behövt finnas. Det kändes i alla fall att han fick viss kritik för sin frånvaro i fem veckor och även ifrågasatt varför han minskat umgänget från två till en vardagar då jag behövt byta dag på grund av arbete. Det visste han inte, var hans mesiga undvikande svar. Han fick även frågan vad han skulle göra om jag behövde vara ifrån tösen i fyra veckor. Det hade han inget bra svar på. 
Det kändes lite som en seger.
Nu närmast ska han hämta henne på måndag vid halv sju då förskolan är stängd och jag behöver jobba. Den dagen hade han glömt att kolla upp, även om jag nämnde det sist han träffade henne en vecka innan ... Men man kan väl inte förvänta sig att män tar några initiativ. Kommer han inte på måndag får hon följa med till min förskola, så jag sitter inte helt i skiten ändå. Sedan ska jag rapportera varje gång han avviker från umgänget helt. Det kan bli en lite väl spännande sommar.
) men att ha ett barn är ju också källan till den allra största lycka man kan tänka sig. Begränsar man umgänget till någon enstaka dag då och då, missar man också alla de gyllene ögonblicken i vardagen och kommer aldrig att ha en så nära relation som du som mer ansvarstagande förälder har. Så trots allt det är förskräckligt tufft för dig just nu, med vardagsslit och ekonomisk oro, så är det du som har dragit det längsta strået, det är jag säker på. Må framtiden visa att jag har rätt!