Rocket Mania skrev 2012-05-24 13:06:50 följande:
Grejen är att ett tryggt barn egentligen beter sig rätt motsatt till hur man kan tro rent logiskt. Många tror tex att ett barn som glatt vandrar från famn till famn och som kan tröstas av ungefär vem som helst är trygg.
precis. Träffade en gammal vän med en flicka på drygt ett år. Hon var så otroligt "framåt" och "trygg" och alla satt och applåderade (vi var ett gäng släkt o vänner)
När hon gjorde illa sig gick hon till första bästa o sökte tröst,när hon var trött och ville sova gick hon med flaskan till min sex åring och ville bli buren..Min kille gick och bar på henne och tyckte det var SÅ kul med en unge man fick hålla hur mycket som helst,som aldrig blev blyg eller rädd eller så vidare..hon blev ju gnällig o ledsen och så,men vände sig aldrig specifikt till föräldrarna. Hon hade normal utbildade (ena socionom och andra lärare) föräldrar som var väldigt noga med vad hon åt och hur de uppfostrade henne. (ekologiskt,inget socker och A-W)
Jag satt bara och mådde illa. Ville nästan inte hålla henne. När hon ramlade en gång på toan så plockade min kille upp henne och började trösta. Sa åt honom att ta henne till hennes mamma. Han sa bara-men hon vill bara bli tröstad,hon bryr sig inte om vem som tröstar. Då tog jag henne o gick med henne till mamman som bara såg ut som ett frågetecken. Sa till min kille att det känns som att utnyttja en rotlös liten flicka,hon är ingen docka som ska skickas runt bara för att hon går med på det! Kunde inte fatta hur alla tyckte hon var en sån trygg unge..hon var så försvarslös..skulle så lätt kunna falla offer för nån som vill utnyttja henne.
Sen kom det fram. I samband med att dom skröt om hur lätt inskolningen på dagis hade gått. Dom var riktiga A W fans. Varje morgon när det inte var dagis körde dom ensam lek. Hade gjort det sen hon var bebis o bara utökat tiden.. två timmar var dom uppe i nu.
Nu hade dom börjat ha henne lös i rummet,tidigare hade hon fått vara i sin säng i två timmar. Dom stängde dörren och så var hon där inne alldeles själv. Frågade vad dom gjorde om hon drog i dörren,ville ut,ropade på mamma? Dom ignorerade helt enkelt. Hon hade lärt sig så det var ytterst sällan hon ropade,då hade hon oftast gjort sig illa men lärde sig att trösta sig själv.
Dom körde även A-W på kvällen. Min kille sa att det bästa som finns är ju morgonen med ett barn,när dom är lite små trötta och man kan se en film tillsammans eller ligga i sängen och leka..man har ju "längtat" sen dagen innan..man lägger ju grunden till hur dagen ska bli..och är ni inte rädda att hon satt nåt i halsen och ligger död i två timmar?
Som svar fick han höra att han förstör vårat barn med sitt egna närhetsbehov och sina egna rädslor. Detta paret hade verkligen hittat ett sätt att rättfärdiga att behöva ta hand om sitt barn så lite som möjligt.
Anna Whalgren förespråkar ensamlek förvisso men som jag förstått det menar hon att barnet kan ligga kvar en stund och leka lite i sängen innan man plockar upp dem..i 10-15 min efter att man varit in och gett dom en flaska och nån liten leksak att undersöka..och att man lär dem att leka själv på sitt rum men inte STÄNGER IN dem utan att se efter dem i två timmar.
Aldrig ska jag glömma detta stackars barn,som fick så mycket beröm från dagis för att hon var så glad,enkel och trygg. Aldrig ska jag glömma hennes stora bruna vilsna ögon=(
Vad som är ett tryggt barn är verkligen inte alla överens om.
Många tror att barn som är väldigt "mammiga" i perioder därför är otrygga. Dessa har inte förmåga att tänka längre än näsan räcker.
Ja jag vet att mina inlägg är sinnessjukt långa men jag bara KAN inte hejda mig. Skyller på att jag är sjukskriven med sängvila o blir extra upprörd av alla gravhormoner=)
Usch, det var bland det sorgligaste jag har läst på länge...
