Vi ska separera och jag ska flytta. Sambon ska bo kvar ett tag till, men kommer sälja huset på sikt, då han inte har råd att bo där själv.
Vi har en son som precis fyllt två, sambon säger att sonen ska stanna här, men att jag kan flytta. Vill ju ha med mig honom, att flytta från mitt barn finns bara inte!
Vad ska jag göra? Sonen är ju skriven här, och pappans godkännande behövs ju för att han ska kunna flytta!
Därför att vi har helt olika känslor och relation till "ungen".
Min sambo tar visserligen hand om honom i den mån att han ger honom mat och ser till att han har kläder och ren blöja på sig. Men jag har aldrig någonsin sett någon fysisk kontakt i form av pussar, kramar eller gos från sambons sida. Han kan resa bort en vecka med jobbet utan att blinka, saknar inte ens sonen, medan jag inte vill vara i från barnet så länge. Han tycker att han är jobbig och har noll tålamod med honom. Han har prwecis fyllt två, och man kan inte föränta sig att han ska veta hur man beter sig i alla situationer.
Växelis boende rekommenderas först från tre års ålder för övrigt.
Halva tiden fungerar ju med oftare byten än varannan vecka om man vill dela på boendet. Kanske varannan vecka som grund och två nätter mitt i veckan hos andra föräldern?
Läste den nya infon nu och det låter ju som att pappan inte är någon bra pappa, utifrån vad du påstår. Inte för att man brukar vara speciellt objektiv i en sådan sits iofs 
Ta hjälp av familjerätten så blir det nog bra 
En allmän rekommendation är inte alltid det bästa för barnet i olika situationer.
Vad är det som säger att ett barn from dagen den fyller 3 klarar av det bättre än ett barn som är 2? Individuellt precis som med allt annat. Jag tror på att prova och känna sig fram. Vana och övning ger färdighet varesig man är liten eller stor. Men jag förstår att det är jobbigt.
Tycker ni kan köra på vv nu.
Det funkade för oss och då var lilla 2 år när vi separerade.
Aldrig vart några problem.
Tror många gånger de är föräldrarna (främst mamma) som inte vill vara ifrån sitt barn så länge.
En allmän rekommendation är inte alltid det bästa för barnet i olika situationer.
Vad är det som säger att ett barn from dagen den fyller 3 klarar av det bättre än ett barn som är 2? Individuellt precis som med allt annat. Jag tror på att prova och känna sig fram. Vana och övning ger färdighet varesig man är liten eller stor. Men jag förstår att det är jobbigt.
Vi har växelvist och har haft lite olika lösningar och antal dagar men nu sen i januari har vi varannan vecka rakt av och det funkar utmärkt. Yngsta fyller 3 år i september och var alltså inte ens 2,5 när vi började med varannan vecka rakt av och som sagt, ingen har sagt att man måste ha byte var sjunde dag som vi, man kan ha varannan eller vad som helst.
Tack för svar!
Kanske inte framgick riktigt, men är mest intresserad av vem som juridiskt har rätt att ha barnet boende hos sig.
Antar att det är den som bor kvar i huset, eftersom barnet är skriven där.
Skulle inte säga att han är en dålig pappa direkt, han kan säkert ta hand om sonen, men han har svårt för det känslomässiga. Har varit på föräldrarådgivning pga det, men det blev mest jag som gick dit och det gav därför inte särskilt mycket. Tålamod har han inte heller, han ballar ur mer eller mindre när sonen skriker eller trotsar.
Sonen är ett mycket krävande och känsligt barn, och varför han inte kan låta mig ta med honom vet jag inte.
