• frökenGo

    Gravid och har berättat för pappan, men jag väntade för länge.

    Hej

    Jag är gravid och är beräknad till den 5:e Juni. Den 7:e maj berättade jag för pappan - att han ska bli pappa. Det vill säga precis 5 veckor före födelsen.

    Han vill ta sitt ansvar och vara delaktig i barnets liv. Men nog om det, jag fortsätter nedan.

    Jag och denna kille började dejta, allt fungerade så himla bra med oss under några månader. Jag visste att killen kunde tänka sig att skaffa barn redan då om det var med en tjej som han hade ett seriöst förhållande med och att han kunde få möjligheten att - jag citerar: "grisjobba" fram till barnets födelse för att på så sätt förbereda sig ekonomiskt men även för att kunna ge barnet en trygg ekonomisk uppväxt, men även för att klara den ekonomiska biten själv. Själv sa jag blankt nej och att jag vägrar skaffa barn före 30-års ålder (är 24 år nu) alternativt aldrig skaffa barn.

    Som sagt, veckor gick. En vacker dag gjorde jag ett graviditetstest och upptäckte att jag är gravid. Plötsligt ändrades allt och jag insåg att jag aldrig kommer kunna göra abort. Samtidigt blev jag rädd för hur killen skulle reagera när jag berättade det - jag fick panik helt enkelt och dumpade honom. Eller ja - jag struntade i att höra av mig och besvara alla hans kontaktförsök. Jag vågade helt enkelt inte berätta för honom. Killen ifråga ringde och försökte kontakta mig några veckor efteråt utan resultat - tillslut gav han upp och lämnade mig ifred.

    I och med min reaktion och att jag nu sårat en kille på det här viset så blev det ännu tuffare att berätta för honom. Dels att jag är gravid men även nu när jag varit så taskig mot honom. Och nu gick månaderna framåt, min mage började växa och tillslut blev jag mer eller mindre tvingad av min syster att berätta för killen hur det ligger till. Men även här kunde jag verkligen inte berätta, men tillslut blev jag tvungen att ta mig modet att göra det. Detta var alltså den 7 Maj, dvs 5 veckor före planerad födsel. Jag gjorde helt enkelt som så att jag letade upp hans telefon-nr på internet och skickade ett sms att han ska bli pappa.

    Eftersom jag lindat in mig själv både i det ena och det andra, varit otroligt elak med en annan människa så kunde jag ändå inte säga hela sanningen. Så i sms:et skrev jag att han ska bli pappa och att jag precis fick reda på det och att det kom som en chock. Jaja, jag vet - jag har vetat om det i 8 månader - magen har varit jättestor. Men det kändes som det enda alternativet att rädda mig själv. Kändes mer rätt att säga att jag precis fick reda på det än att vara ärlig och säga att jag varit alldeles för konflikträdd för att kunna berättat det under 8 månader.

    Pappan är chockad men vill vara delaktig. Men nu börjar jag få dåligt samvete att jag gjort som jag gjort mot barnets far. Han har alltså 5 veckor på sig att förbereda sig psykiskt, praktiskt och ekonomiskt före barnets födelse - eller ja nu är det 4 veckor i skrivande stund.

    Kan jag bli åtalad för detta? är jag en elak människa? 

  • Svar på tråden Gravid och har berättat för pappan, men jag väntade för länge.
  • EnAnonumius
    frökenGo skrev 2012-05-21 00:01:01 följande:
    Okej, jag har jävliga problem att ta konflikter. Det har jag och har alltid haft! Och jag blir sur på pappan till barnet. Han har sagt idag att han tycker att jag verkar motarbeta honom och att om jag ska fortsätta så här under barnets uppväxt så kommer han inte orka. Och att jag själv får ta den diskussionen med barnet att "mamma bara var elak mot pappa och motarbetade honom tills han inte längre orkade" - det tyckte jag var jävligt elakt sagt av honom!! blir fan arg

    Jag är millimeter från att lägga upp hans namn här så får ni se vilken skithög han är!

    Ni får tro vad ni vill om mig... 
    Jag har läst ALLA dina inlägg.. ALLA.

    www.familjeliv.se/Forum-4-377/m64993811-1.html?search=fr%F6kenGo&searchField=3&searchRange=5&searchSort=1&searchLocation=2&doSearch=S%F6k&searchDisplay=2&ts=1


    Det är otroligt omoget, rent av infantilt av dig att  kalla pappan till ditt barn för skitstövel.
    Surt att säga det men det är du som behandlar hela denna situationen på ett infantilt sätt.

    Och en annan sak. De enda gångerna en man kan ta ledigt från jobbet för en familjs räkning är

    * Förlossning (få sticka direkt när samtalet kommer om att "nu skall jag föda", han medlar bara närmaste högdjur  och sen så får han sticka. Arbetsgivaren har ingen rätt att hindra mannen att var med på förlossning. Är han Off.shore arbetare så kan de bli extremt problem att hinna fram i tid om han är på en oljeplattform och jobbar.

    * Vab

    * Om barnet måste ha regelbunden läkarvård och då KRÄVS läkarintyg..

    Det en pappa ALDRIG får ta ledigt för är en infantil kvinna som tro att hon har ENSAM bestämmande rätt hur ansvar skall utövas och "vad som skall ingå¨i ansvaret", och kräver att en pappa skall ta ledigt för "shopping" av barnprylar.  Så ja du SKALL vara flexibel. Det är nämligen din plikt att lära dig att kompromissa och ta konflikter.
    En man, blivande pappa, har rätt att säga "nej <NN> i dag kan inte jag följa med att handla för jag måste ta tag i detta då det är viktigt <så kanske han föreslår en annan dag>.
    Då får du finna dig i detta och inse att KOMPROMISS är det som gäller.

    Nej du är knappast rätt person att säga att pappan är är en skitstövel. Då du är nämligen den som är skitstöveln i detta fall. Och du din konflikträdsla är varken en ursäkt eller en förklaring för att du hantera detta med barnet på ett så otroligt infantilt sätt mot pappan och det bådar knappast gott OM dig som framtida mamma i ditt mamma ansvar.

    Du har c:a 4 veckor på dig att mogna. Se till att du mognar nu med. Med dina svar och dina kommentarer i din egna tråd så tvivlar ju JAG starkt på du vill mogna ö.h.t.  Ja du resonera och tänker som en person tonårstrotsen.

    Du skall veta detta med."Sur på pappan" kommer både familjerätten och eventuell domstol att skita i. För det har inget med barnet att göra ö.h.t. Det är något SOM är enbart mellan dig och pappan och har inget med föräldraansvar att göra.
  • Anonym

    Jag tror tyvärr att TS inte är riktigt frisk. Vi får hoppas att pappan kontaktar socialen så att TS blir utredd

  • MoonlightRose
    frökenGo skrev 2012-05-21 21:24:03 följande:
    Jag vet inte vad jag vill. Jag hatar honom. Jag vill helst inte ha något med honom att göra. Men det är olagligt att INTE ange pappan som pappa. Så jag har inget annat val än att ange honom som pappa och därmed göra honom skyldig att betala underhåll på 1274 kr/månad i 18 år. Han vill ju ses och prata (vet ej vad) men jag vill inte träffa honom.
    Ja sååååå konstigt att han vill träffas och prata, det är ju inte så att du är gravid eller så. och det är ju sjäääääääälvklart bara hans barn, så varför i hela friden skulle han bry sigObestämd
    frökenGo skrev 2012-05-22 08:50:58 följande:
    Han sms:ade, ringde och skällde på mig när jag försvann och betedde sig som ett allmänt psyko. Han ville träffa mig och prata ut - även fast jag visade tydligt att jag inte ville (genom att inte besvara samtal/sms). Efter knappt en månad gav han upp och sedan dess har jag inte hört något från honom fram tills jag hörde av mig till honom nyligen.

    Jag anser att han har rätt att veta att han ska bli pappa och underhållsskyldig. Men jag vill inte ha något mer med honom att göra!  Jag vet att han vill träffas och prata om barnet. Han ringde i förrgår, men jag gav fan i att svara. Han har skrivit sms också att han vill och när det går. Men som sagt - I don´t give a fuck!
    ööööh, Det är ju  SJÄLVKLART!!!!!!!!!!!  om någon man är tsm eller träffas jätte ofta etc, så vill man ju veta VARFÖR denna isf ignorerar en, det är inte bara att dra utan ett litet knyst.

    Skärpning, DU ska fokusera på att göra vad som är bäst FÖR BARNET, INTE för dig själv. Eller tänker du bli en av de morsorna som bara tänker på sig själva och skiter i barnet så länge de själva får vad de vill?
    Tänk ts, Tänk
    frökenGo skrev 2012-05-22 08:54:46 följande:
    Jag slutade höra av mig till honom från början därför att jag blev gravid. Jag blev chockad och visste inte vad jag skulle göra. Men sedan blev han så arg på mig när jag ignorerade honom och bara för att han blev arg och betedde sig som han gjorde så vill jag inte ha något med honom att göra.

    Har självklart inte sagt VARFÖR jag slutade höra av mig bara så där eller vad han gjort. Han tror väl att det var för att jag ledsnade därför att han började skälla ut mig när jag sket i att besvara samtal under stötar på 3-4 dagar under ett par veckor. 
    Klart att folk blir arga om någon bara börjar ignorera en sådära. Man kan inte dra så utan en enda liten förklaring, och förvänta sig att personen inte ska bli arg.  Du kan verkligen inte klandra honom för det, då det är helt och hållet ditt egna fel. ju förr du inser det ju bättre.

    Kanske vore en smart sak att göra då, så kanske det finns en liiten chans att han inte kommer vara lika arg över vad som varit innana.
  • Anonym

    TS: Du beter dig på många sätt som en barnrumpa. Du blev gravid, chockad och då slutade du höra av dig. Barnsligt! Och jag förstår att han blev arg...

    Att du inte vill ha något mer med honom att göra, sorry - men han är pappa till det barn du väntar. Du kommer ha med honom att göra i resten av livet, vare sig du gillar det eller inte.

    Väx upp och hitta ett sätt att hantera det, och detta menar jag i all välmening.

    Och sedan läste jag något inlägg om huruvida du kunde kräva att han ska ta ledigt och hjälpa tillför att köpa bilbarnstol - det är ju löjligt, inget man tar ledigt för. Träffas en dag efter hans jobb istället. Du får helt enkelt känna för det när han kan. Mår du dåligt av någon anledningen får ni väl skjuta upp det en dag, värre än så är det ju inte.

    Men snälla du, hitta en strategi för att att lösa "konflikter". Det behöver väl inte vara värre än att ni turas om att lägga förslag eller så...?

    Fundera på att söka hjälp angående din konflikträdsla, för den verkar vara ett rejält hinder i ditt liv...

  • Anonym

    TS: Kom också ihåg, att när du är helt utmattad av sömnbrist och längtan efter att duscha, gå på toaletten, laga mat - göra allt det som kan vara besvärligt när man är ensam med ett litet barn - då är det bra att ha en välvilligt inställd pappa till barnet att dela bördan med...

  • Tom Araya
    frökenGo skrev 2012-05-20 10:43:16 följande:
    Han har ju valt att ta sitt ansvar och då måste han ju följa sitt ord och ta ledigt när jag har möjlighet att ses. Varför ska han ge fan i ansvaret just de dagar han jobbar?!
    Ansvaret ligger inte i att ta ledigt när det behagar dig. Det är ditt ansvar att se till att det passar dig när han kan med hänsyn till hans arbete.
  • Ebba Caroline
    frökenGo skrev 2012-05-20 10:43:16 följande:
    Han har ju valt att ta sitt ansvar och då måste han ju följa sitt ord och ta ledigt när jag har möjlighet att ses. Varför ska han ge fan i ansvaret just de dagar han jobbar?!

    Hur tror du han ska kunna försörja barnet om han inte får jobba? Lediga dagar från jobbet = mindre pengar = mindre pengar till att försöjra barnet.
    Blanda INTE ihop min personlighet med min attityd. Min person - det är vem JAG är. Min attityd beror på vem DU är!
  • Krafs
    frökenGo skrev 2012-05-22 08:54:46 följande:
    Jag slutade höra av mig till honom från början därför att jag blev gravid. Jag blev chockad och visste inte vad jag skulle göra. Men sedan blev han så arg på mig när jag ignorerade honom och bara för att han blev arg och betedde sig som han gjorde så vill jag inte ha något med honom att göra.

    Har självklart inte sagt VARFÖR jag slutade höra av mig bara så där eller vad han gjort. Han tror väl att det var för att jag ledsnade därför att han började skälla ut mig när jag sket i att besvara samtal under stötar på 3-4 dagar under ett par veckor. 
    Det borde finnas någon lag som reglerar idioti.
  • Anonym
    Krafs skrev 2012-05-23 08:59:15 följande:
    Det borde finnas någon lag som reglerar idioti.
    jag hoppas att någon socanmäler henne
  • anne h
    frökenGo skrev 2012-05-20 09:30:10 följande:
    Han har 4 veckor på sig att smälta. Barnet kan ju komma om tre veckor också.

    Det jobbigaste är ju att pappan har bränt alla sina besparingar på en jordenruntresa efter vi slutade träffa. Så jag antager att han är ganska pank just nu. 
    Vadå "det jobbigaste"? Det var hans pengar, han gör som han vill med sin ekonomi
    (du däremot kommer få dela din med ert barn..)

    Har han ingen hög inkomst så kommer han  dessutom inte att behöva betala mer än 1273 kr till barnet. Han måste inte betala ett smack utöver det om han inte vill, ifall han nu inte tjänar mkt då, men det låter inte på dig som om han gör det. 
    /anne.h, stolt morsa till fyra absolut perfekta barn ♥
  • Anonym
    frökenGo skrev 2012-05-21 21:24:03 följande:
    Jag vet inte vad jag vill. Jag hatar honom. Jag vill helst inte ha något med honom att göra. Men det är olagligt att INTE ange pappan som pappa. Så jag har inget annat val än att ange honom som pappa och därmed göra honom skyldig att betala underhåll på 1274 kr/månad i 18 år. Han vill ju ses och prata (vet ej vad) men jag vill inte träffa honom.
    Barnet har rätt enligt lag, föräldrabalken borde du kolla upp, att träffa sin pappa. Du behöver inte vara med. :)
    Du kommer att vara skyldig att informera honom om saker som rör barnet. Du blir skyldig att erbjuda täta och bra umgängen mellan barn och pappa. Du har många år då du ska samarbeta och se till att barnet får sin lagstadgade rätt till sin pappa tillgodosedd. Det är dags att sluta tänka på vad du själv vill, tycker och behöver och kliva fram som en ansvarsfull förälder som tillgodoser sitt barns alla rättigheter och behov!

    Lycka till!
  • Anonym (Öje)

    Du är inte snäll du. Fattart du inte att han måste jobba för att överhuvudtaget kunna vara med och försörja barnet. Aldrig hört talas om att folk tar ledigt för att åka och shoppa. DET GÖR MAN PÅ SINB FRITID JU: Av allt jag läst du sagt är det du som verkar vara den stora idioten inte han.

Svar på tråden Gravid och har berättat för pappan, men jag väntade för länge.