Varför steriliserar vi inte personer med DS?

Vi är absolut inte klokare idag. Då skulle vi inte ha denna debatt efter allt mediautrymme tvångssteriliseringarna har fått de sista åren.

Det här första stycket kan tyckas vara OT men senast jag gick i skolan så berättade de att vi är djur och du får gärna berätta varför skolan har fel. Alla känner ju till att skolverket består av politiker och dessa besitter absolut kunskap och äger därför beslutanderätten om vad som är sant utan att ens behöva konsultera med något kvalificerat forskarlag. Exempelvis är den rätta livsåskådningen att vi har vårt ursprung i aporna och därmed finns ingen anledning att kalla oss för något annat än djur. Från djur kommer djur. Alla andra livsåskådningar får en elev  lära sig först flera år senare när vi redan indoktrinerats att tro på den "rätta" livsåskådningen. Hela biologidelen av utbildningssystemet hänvisar till den första livsåskådningen.

Även om man inte är en perfekt förälder så tror jag att samhället har så stor del av uppfostran att det idag räcker med att älska sitt barn så kommer man pga sin instinkt att kunna ge allt ett nyfött barn behöver. Integrationen i samhället, som påbörjas på dagis redan vid ett års ålder, kommer att skapa kloka individer ändå. Generellt har vi 24 timmar sist jag kollade på klockan. Under 8 timmar behöver vi sova, 8 till arbete. Ytterligare 1 timme till att pendla och 2 timmar för alla måltider. Det ger 5 timmar till annat. Men barnen behöver mer sömn än så och helt plötsligt sköter dagis mer än 70 procent av all uppfostran under vardagarna.

Min dotter kunde både läsa och skriva innan sex års ålder och jag har inte lärt henne detta. 

Det fanns en gång en herre vid namn Adolf som försökte sig på lite av den här idén att utrota både det ena och det andra men olika typer av tillvägagångssätt och vi vet ju alla hur det slutade.

Nej jag tror på den fria viljan och förståndet hos varje enskild individ, det finns ju faktiskt inget som säger att en person med ett handikapp skulle vara en sämre förälder eller för den delen människa.

Jag har träffat många helt underbara personer som har haft det riktigt svårt här i livet där det finns en speciell ödmjukhet som man inte finner på annat håll och som hjälpt mig mycket i att bli en bättre människa.

Så nej det bör vi inte göra !

Fast ni som använder argumentet att detvar fel m tidigare tvångssteriliseringar, tycker ni att utvecklingsstörda ska få behålla barnen eller ej? Om inte, hade det intevarit lika hemsktom man tagit barnen från "lösaktiga" kvinnor på 50-talet? Varför är det ena ok men inte det andra?

En del lindrigare utvecklingsstörda kan säkert bli ypperliga föräldrar. Det finns massor med normal/överbegåvade som är rena katastrofen. Det måste som i alla andra fall göras en individuell bedömning.

Märkligt att TS försvann från tråden 21/5-20012..

Kanske för att tråden flyttade då så man inte kunde vara anonym längre? "Jättemärkligt"...

Tidigare steriliserade vi här i sverige men det blev till sist slut med det. Jag är lite kluven till det och kan se positiva effekter med sterilisering,inte enbart hos de med DS.

Är inte alla män med DS redan sterila. Kvinnorna ska vara fertila, men de är väl knappast första priset på köttmarknaden.

Varje barn och tillfälle måste bedömas enskilt.
En tvångssterilisering är ett övergrepp, och det är enbart offret för steriliseringen som drabbas, inte något barn.
Om en person med DS får barn, finns det plötsligt ett barn att ta hänsyn till, och då pratar vi plötsligt om barnets bästa, inte förälderns. Det gäller i alla sammanhang, DS, missbruk, normalbegåvad, alkoholist, osv.
 

Anledningen är att när vi höll på med sånt tidigare gick vi för långt. Därför är det ingen som på allvar vågar föreslå det nu. I stället håller man på med att försöka få dem att använda någon form av preventivmedel. Med halvhyfsat resultat. Ofta har dessa personer med nedsatt intellektuell kapacitet andra handikapp och missbildningar, så att deras fertilitet är ofta nedsatt som tur är. Jag vet inte om livslång, (ja en trettio år i alla fall), behandling med p-stav är ett mindre ingrepp än en sterilisering. För att få dem att på ett säkert sätt använda kondom eller ännu värre pessar fungerar helt enkelt inte. Spiral är väl också uteslutet antar jag. P-piller kan väl möjligen kunna administreras i vissa sammanhang. Ja, men ni förstår det hela i alla fall.

Grunden är att dessa personer kan inte ta hand om några barn. Jag ser inte heller varför samhället skulle uppmuntra dem att skaffa barn, enbart för att de kanske skulle tycka att det var kul, när vi ändå måste gå in med en massa stöd för att de hjälpligt ska kunna agera föräldrar, alternativt omhänderta barnen.

Att få barn är helt enkelt ingen rättighet. Ingen skyldighet heller för den delen. Men om man tänkt sig skaffa barn, ska man faktiskt kunna ta hand om dem, uppfostra dem, och ta ansvar för dem närmare tjugo år framåt i tiden. Jag vet att många mycket bra föräldrar, mig inkluderad, inte kan planera några tjugo år framåt i tiden. Vem kan det? Men man måste i alla fall ha en idé om att det är precis vad man åtar sig.

Men vilka är då dessa? Ja, det vet jag faktiskt inte.

Även om vi bortser från den etiska diskussionen är de flesta med Downs syndrom i princip sterila, så även om det inte vore moraliskt förkastligt hade det varit väldigt onödigt

Har bara läst ts. Vi steriliserar inte människor med Downs syndrom för att vi inte lever i Hitlertyskland.

Du skämtar va? Läs den forskning som finns om barn som växer upp med föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning. den är allt annat än munter.

Oj, det är en jättesvår fråga.. Jag skulle nog hellre se att dom i tonåren får specialhjälp vad gäller med preventivmedel istället, också får man mäta det resultatet först.

Rent statistiskt har jag inte läst att det här någonstans egentligen skulle vara ett "problem", så diskussionen är väll kanske mer av teoretisk art?

Eller i socialdemokratins Sverige (Lagen om tvångssterilisering avskaffades 1976, dvs lång efter att hitlertyskland gått under).

Klart man inte kan/skall tvångssteriliera  någon, det vore djupt tragiskt och oetiskt - helt uteslutet i min bok.
Vem har rätten att bestämma över någon annans liv? Vem är någon att besitta denna rätt?
Var går gränsen? Vem skall man tvångssteriliera isf (dem med drogproblem, svårt sjuka personer så väl psykiskt som fysiskt, pedofiler etc....).

Lycka till med uppsatsen.  

Forskningen om barn som växer upp i hem dör det förekommer missbruk är inte heller kul att läsa. Eller varför inte barn som växer upp i hem där misshandel är vanligt, mot mamma och/eller barn. Eller barn som föds in i sekter, extrema rörelser.
Det är färre barn som växer upp med intellektuellt funktionsnedsatta föräldrar än barn som växer upp med missbrukande, våldsamma föräldrar. Det gör inget av det rätt, men varför ömmar man mer för barnen till de intellektuellt funktionsnedsatta?

Ska vi sterilisera dom också? Alkisarna, narkomanerna, tablettknaprarna, hallalujafolket och de med hårda nävar och kort humör? Problemet är att vi faktiskt inte vet på förhand vilka som blir dåliga föräldrar, vi kan bara se resultatet av deras föräldraskap i efterhand. Vi kan gissa och förutsätta, men det behöver inte betyda att det är sant.

Skulle nån av er vilja bli steriliserad för att ni kanske/eventuellt/möjligtvis enligt statistik eller kvalificerad gissning kommer att bli dåliga föräldrar nån gång i framtiden?