Sexstrejka?!

Är en kvinna som är gift sen ja 17 tillbaks med 3 barn ...
min man börjar närma sig 50 år och min lust har precis vaknat upp och är mer intensiv
än tidigare...

Det skijlier inte så mycket mellan oss men ändå går hans lust ner medans min är som bäst..

Vi har helt öppna mot varandra om vad vi tycker och så men vi har kännt varandra så länge,men 
för det betyder inte att jag går och lägger mig med andra ...

lycka till       
     

Jag hade nog inte gett någon rådet att ha sex mot sin vilja - varken man eller kvinna. Finns ju andra saker man kan göra som inte har med sex att göra som också är skönt... typ massera fötterna.

Men många här på FL gör det, jag undrar vart alla dem har tagit vägen nu mån tro???

sen beror det ju på vad man anser är att ha sex sällan respektive ofta.

Om du tycker sex 1 gång i veckan är lite FAST ni har småbarn - ja då är det bara att säga grattis till ett fantastiskt sexliv.... 

det låter på mig som att ni redan från början haft en skev bild av hur sexlivet "bör" se ut. Det finns alltså inga generalla regler mer än att man oftast  jämför med sig själv och tidigare förhållanden.

HAN kanske är van att ha sex 1-3 ggr i veckan och faktiskt är nöjd så.

DU är frustrerad om du inte får sex varje dag och tycker att 1-3 ggr i veckan är samma som ett dåligt sexliv.
 

Då är det hög tid att sätta sig ner och prata med varandra om sin SYN på sexlivet.

Sexlivet går upp och ner i alla förhållanden oavsett hur ofta man nu än har sex och det är bådas ansvar att jobba på att ta  sig förbi dessa perioder och sen börja ha mer sex och mer ofta.

Sexstrejka är INTE rätt väg att gå eftersom det oftast blir fel signaler, han tar tydligen sällan intiativ till sex oavsett och att du då strejkar gör bara att han faktiskt SLIPPER sex med dig... vilket i hans värld kan vara positivt. för att han då slipper ta itu med dina frustrerade kommentarer....

Nä det är klart, man ska inte jämföra så, men jag tänker ju på vad jag var "van vid" tidigare, och det är svårt att inte jämföra då. Vad gäller det där med "vill ha sex, men inte om inga kramar finns" uttryckte jag nog lite dumt. Jag menar att jag vill ju ha mer av både sex, kramar och pussar, och att om kramar/pussar fanns så skulle nog sex typ var tredje dag vara okej, men noll beröring och sex var tredje dag då känns det som att vi bara har sex antingen för att han råkar vara kåt, eller för att han är "snäll mot mig" eftersom han vet att jag vill. Då känns det som barmhärtighetssex, vilket för mig blir avtändande och sårar mig eftersom jag tänker att han bara ställer upp för mig men egentligen inte vill själv. Krångligt låter det fortfarande, men vet inte annars hur jag ska förklara :/  Jag vill helt enkelt att han ska vilja mysa med mig.. :(Jo fast jag tänker att eftersom barnet sover hela nätterna och är lätt att ha att göra med och nästan alltid glad och inte alls "jobbig" i den bemärkelsen så känns det inte som om vi befinner oss i den klassiska småbarnföräldersitsen där båda parterna är dödströtta hela tiden och inte orkar/har tid att ha sex.
Tid finns och energin också. 
   


         

"Jag (21) och min sambo (40)"

Bara där, hitta en kille i samma ålder så ska du se på kanin jakt.

Han e 40, han börjar komma in i sin ålder, Vad förväntar sig tjejer egentligen?

Du vill att han ska vilja mysa med dig, och för att uppnå det tänker du sexstrejka? Är du säker på att du verkligen är 21? Du är inte 12 då? Av ditt resonemang att döma är du 12.

Jo fast nu älskar ju jag just DENNA mannen. Är inte beredd att lämna honom över detta innan vi försökt ordentligt.

Att ha barn och vara förälder vid 40 och vid 20 är två skilda saker. Även om barnet i sig är lätthanterligt och sover så är det skillnad på att vara 40 och 20 och förälder.

Du är ung och har mer ork och energi och har kanske också lättare att tanka energi och har kortare återhämtningsfas och blir pigg fortare och lättare.

En man på 40 år som jobbar hela dagen och är tröt  och kommer hem till en frustrerad och ung och kanske både sällskapssjuk och pigg  sambo på 20 - ja då möter man på patrull.  

Jag själv är 34 och min man 49, vi har en son på 3 år och jag ser själv att orken inte är på topp även om sonen är väldigt lätt och var det redan från början. Vår bebistid har varit som en enda räkmacka, men ändå finns tröttheten där för honom på ett helt annat sätt än för mig.          

Ni behöver nog sätta er ner och kanske enas om nån kompromiss. För att i alla fall kunna BÖRJA ha ett sexliv värt namnet.

Kanske är det så också att du får bita dig lite i kinden för att inte låta protester och förslag bli som ett slags påhopp på honom, han får sig en rejäl törn i det manliga egot givetvis av att det ser ut så här, jag tror knappast han själv är nöjd heller med det här, men för en kille är det svårt att prata om lust och sex. Dom flesta kommer ta det som en personlig förolämpning.

     

   

Ja, tanken var kanske dum, men jag tänkte att om jag drar mig undan lite så kanske han kommer till mig istället?Men han säger ju till och med ofta att han inte är trött. Och jag själv är inte heller alltid världens piggaste, men jag vill ändå gärna åtminstone kramas ett par minuter innan jag somnar. Han kommer hem runt 17, spelar lite data, äter mat, leker lite med lillen och sen går vi och lägger oss runt 22 - att han inte "orkar" krama mig under hela den tiden känns lite tvivelaktigt...

Och han vill själv att vi ska prata om det finns något problem - i vanliga fall är det han som får försöka locka mig till att prata ut, men inte här.


      

Kan det vara så att han helt enkelt blivit biten av latmasken? Ni har varit ihop ett tag och fått barn tillsammans, det är bekvämt att bara luta sig tillbaka i soffan och zappa lite tv och sen gå och lägga sig.

Hur ser det ut med barnvakt och så, har ni möjlighet att bara få vara förälskade vuxna emellanåt UTAN kraven på att vika tvätt och byta bajsblöja?   

Kanske dags att planera in lite vuxentid ? Om barnet nu är litet och kanske ammas så är väl ett förslag i alla fall att ni schemalägger kanske 2-3 timmar  sammanhängande tid i veckan där ni är barnlediga och bara ägnar er åt varandra - börja dejta igen kanske? Gör saker ni gjorde som nykära . Återupptäck lusten och viljan att umgås med varandra.   

Ja, vi har varit iväg några gånger utan bäbis. Ätit på restaurang, gått på stan, suttit i parken och ätit glass... Men det känns som jag bara gör det med en vän. :S

schemalägg den vuxentiden, det är jätteviktigt att ni får utforska och upptäcka varandra igen som vuxna älskande.

Se det som en tid för att kunna andas och samla krafter och låt det vara fullständigt kravlöst.  Det enda kravet som ni har är att ni måste vara tillsammans. Sen om ni glor på tv i tre timmar utan att säga ett ljud eller om ni tar in på hotell och knullar som kaniner i tre timmar, det spelar mindre roll. Ni ska bara tänka på varandra och hitta ett sätt som vuxna att kunna umgås på.

Att kunna hitta på saker tillsammnans som familj kräver ju att ni två som vuxna kan mötas och enas och vilja hitta på saker tillsammans också.

Ni ska inte   se dessa timmar som ett tvång utan något ni har att se fram emot. Och om det känns motvilligt att umgås på tu man hand så får ni hjälpas åt att reda ut varför det känns så.

För ert barns skull och er gemensamma framtid så är ni skyldiga varandra att försöka lösa det här.  

Vi försöker komma iväg åtminstone en gång i veckan/varannan vecka, men det känns som sagt som att jag lika gärna kunde åka iväg med en kompis. Det känns helt meningslöst, som att vi lika gärna kunde stannat hemma för det ger ingenting.
Jag (dum som jag är?) ser alltid fram emot dessa gånger, för jag tänker att KANSKE denna gång att... Jag vet inte, att han säger nåt snällt, vill hålla mig i handen eller nåt, men nej, varje gång är likadan. Vi åker iväg, äter lunch, pratar lite om vår son, och åker hem igen. :( 

har ni något mål för dessa stunder ni är tillsammans? Vad är själva syftet med att ni går o äter lunch tex?  Är det för att ni tvingar er till att umgås eller har ni någon särskild orsak till att det är vuxenlunch i två timmar?

dessa timmar anser jag ska handla om ER som vuxna älskande individer och inte något form av informationsmöte där ni diskuterar middagsmaten och vem som ska hämta svärmor efter läkarbesöket.

Tvinga er själva att prata om vuxna saker , saker som intresserar er och som kan binda er samman. Det måste ju finnas saker ni inte riktigt har tid att diskutera och som ni kan passa på att ta itu med när ni blir ensamma.  Politik, religion, framtida husplaner, utomlandsresor, kompisar, fester ni kanske vill gå på,  hobbys osv...

Vad pratade ni om innan ni fick barn? Hitta tillbaka till det som var förr och låt det bli intressant och utvecklande att träffas på tu man hand.

Min man och jag har en deal när vi är ute tillsammans på vuxentid, vi får prata om barnen och det som rör dom i endast 5 min - sen resterande tid måste vi prata om andra roliga saker. Och vi får aldrig slut på samtalsämnen,det händer alltid en massa saker i våra liv som vi vill dela med oss av och berätta om. Gemensamma kompisar, dråpliga händelser, kollegor och livet på våra arbetsplatser osv osv... Det finns alltid nånting vi vill berätta.

Den dagen det känns naturligt, avslappnat och riktigt roligt att vara ute på tu man hand  - då faller det sig också naturligt att man går armkrok, tar varandras händer, smeker handen på bordet när man äter osv osv.  Men ömhetsbetygelser kan man aldrig tvinga fram bara för att man är ute tillsammans.  Sänk såna krav så slipper du bli besviken. Det kommer när det känns okej mellan er helt enkelt.